Back in Jyväskylä.

Barnen var uppspelta inför att få besöka Jyväskylä igen! Det är redan fem år sedan vi flyttade därifrån (dock pendlade jag ju själv ytterligare ett år mellan Jyväskylä och Molpe för att slutföra mina studier). Vi har många gånger pratat om att vi ska fara tillbaka hela familjen, men det är mycket annat som har kommit emellan. Jag och Sindre hälsade ju dock på för 1,5 år sedan och i somras pausade vi för mat på väg till vår paddlingsutflykt till Linnansaari.

Vi hittade en förmånlig lägenhet på andra sidan stan, sett därifrån vi bodde, men alldeles nära där vi en gång var på en husvisning. Med ärtsoppa i mattermosen kunde vi köra hela vägen utan paus, på fredagen efter jobbet.


Medan barnen pulkade i slalombacken på lördagskvällen, gick jag längs Laajavuoris och Kortepohjas vägar - vägar som jag promenerat otaliga kilometer längs. Jag gick förbi lekparken där jag stod minst en timme dagligen i tre år och jag gick förbi vår gamla lägenhet och sneglade in. Jag hade svårt att föreställa mig hur köket såg ut med det röda SMEG-kylskåpet som skymtade från fönstret.

Vi svängde förbi centrum och åt på vårt stammisställe: Soppabaari. Vi var förvirrade av alla butiker som bytt platser och även köpcentrens ombyggnader. Men Kompassen mitt på gågatan lyste klar som vanligt och stan sjöd av liv.

I morse var vi tillbaka i spåret som löpte bakom husknuten. Vi funderade om vi skulle se några bekanta och vi hann inte mer än stiga ur bilen före Krombi-Linda, en gammal bekant från junioråren, stod vid skidspåren. Längs vägen dök det flera andra bekanta ansikten upp.

Och det var så härligt att skida! Varje år är skidpremiären snabbare, lättare och smidigare och man märker så tydligt hur barnen växt till sig från föregående säsong. Laajavuoris spår var fantastiskt fina och tillsammans samlade vi en hel hög med kilometrar under de 90 minuter vi skidade.

Spåret var minst sagt fullt av andra skidande knattar, motionärer och elitskidåkare och det var roligt att se att längdskidåkningen fortfarande har en viktig plats i vår motionskultur.


Vill ni ha skidglädje, ska ni köpa R-Skin-skidor! Trots att Thomas är landslagsvallare väljer vi båda att skida med dessa skidor på träning, som var nyhet för ifjol. Jag skidade precis varje klassiskt pass med de här skidorna förra vintern och de fäste utmärkt vareviga gång. Häromdagen såg jag ett klipp av den duktiga skidåkaren Jonas Böhlmark där han också skröt på hur bra skinsen är! I år har vi även ett förmånligare alternativ av R-skin som kostar 229 euro (med bindning) och som Thomas testade idag - och han intygar att de ett mycket bra alternativ till de aning lättare R-skinsen (som kostar 329 euro, med bindning). Är ni intresserade av dessa skidor kan ni antingen maila Thomas på pukybike@me.com eller ringa honom 050-3282819.

Rödbrusiga och mycket nöjda avslutade vi sedan vår miniutflykt. Mattermosen var fylld med ny soppa på hemvägen och baksätet fyllt med nytt kinande. Vissa saker går inte att förändra.
På tal om att stå i lekparken minst en timme per dag... jag skulle också vilja ha en isbjörn halare åt mig själv! Vad ska jag köpa som skulle mostvara en sån fast i "tant"storlek? Jag har massor med kläder som passar för att röra på sig ute men när man lämnar att sitta på sandlådekanten urlänge är jackan för kort, det drar kallt här och där och man vill helst in i värmen. Hälsa tillverkarna att de har en säker kund om de gör vuxenstorlek på halarna :)
Hur är handskarna ni säljer annars? Mer åt det mjuka hållet eller styvare? Varma eller behövs tunnare vantar under?