Vårens första vandring: Bodvattnet.
Det var nästan tre år sedan sist. Då tultade tvååringen på det bästa han förmådde. Idag låg femåringen för det mesta längst fram - rödbrusig och nackhårssvettig. (Och ett barn saknas på de flesta bilder, eftersom hon med en tvåårings ben inte hinner med i samma fart - eller så åker hon rygg i bärsele.)
Vi hade mycket att göra den här helgen också. Vi poppade upp Polkuped dagarna i tu i Närpes och hela familjen tillbringade hela fredagen i Niesby. Jag mådde så bra i början av veckan. Jag var fin i huden och vågade ännu en gång hoppas på att jag äntligen började vara på den stadigare sidan. Tills på fredag då hela kroppen blossade, kliade och brann igen. Och varje gång tappar jag humöret än mer.
Eftersom vi alla också är trötta och jag fortfarande har en mycket oklar arbetssituation inför ett nytt läsår (är ju "bara" tillsvidareanställd) som maler i bakhuvudet fanns det inte särskilt mycket energi att ta tag i sånt som egentligen borde ha gjorts idag. Det enda jag ville, var att komma ut på en vandring.
Och eftersom Frödings är ett mycket tillförlitligt vandringssällskap bestämde vi vid tolv, att vi åker efter ett. Och grannflickan ville också med och Björkö lät väl gott.
Fina, fina Celine hade både Alva och Maja med sig och bärselen hon fick i julklapp är välanvänd, för bebisarna sköter hon från morgon till kväll. Selen finns förresten i vår butik här.
Och som vanligt föll ett rogivande lugn över mig och vi konstaterade att Bodvattnet Runt börjar vara i kortaste laget för oss, eftersom det gick i ett huj att vandra kring fyrakilometers leden - den som senast tog en halv dag. Barnen springer numera alltid längst fram och väntar in oss vuxna med jämna mellanrum samtidigt som de ändå hinner klättra upp i vart och vartannat träd - och det är fascinerande vad som händer på bara några år. Därför har jag inte en enda bild av någon framifrån idag - jag hann aldrig först i ledet.
Bodvattnet var vackert i höstskrud - men det var onekligen ännu vackrare i vårens allra första grönska!
Och liksom varje vår, tycker jag maj är den allra bästa månaden. Men så är jag ju själv ett majbarn.
Tre trangior behöver vi för vår 6-pers familj. Men tror det småningom behövs ännu en då gossarna blir tonåringar... 😁😜