Symbiosen.


Han är så tapper i veckorna. Är okej med situationen. Sover hyfsat och är nöjd med pappa.

Men sen på fredag kväll klamrar han sig fast. Han tankar. Vi lever två i en. Det existerar inte någon annan. Ända tills jag lämnar nästa gång.

Undrar hur mycket en ettåring saknar.
10 kommentarer
Melli

Oj undebara knubbisfötter och en så rörande text igen. Ni är starka ni, inte en chans att jag sku klara mig utan min tulta, jag.

stina

åh. snyft!

när jag är borta på saker brukar jag tänka att barn har sämre tidsuppfattning än vuxna och att de itne vet hur länge jag varit borta. kanske är önsketänkande...

Christina

Han är så söt. :)

Carina

Vad fint du skriver, man blir tårögd. Lycka till!

Marie

Så vemodig läsning. Det riktigt skär i hjärtat. Ni är tappra båda två, både du och lillprinsen!

Veronica

Voi lilla godingen.



Och än en gång blir jag helt slut då jag ser hur du lyckas knyta fast honom i än det ena paketet och än det andra. DET övergår min förmåga detta med sjal, jag lovar att ja skulle aldrig klara av att få någon fason på detta och ungen skulle med all säkerthet falla ur och få hjärnskakning eller brutna ben....

Anni

Vackra bilder och rörande text precis som Melli skriver. Ni är starka ni! :)

Annina

So söt!



Tror att ettåringar klarar sig nog väl med pappa eller någon annan bekant skötare. Bara den personen är samma från vecka till vecka.



Undrar hur är det med ammandet? Vet inte om du vill rapportera. Har själv nu haft några gånger 2 amninsfria dygn... Och det känns nog.

Kamomilla

Undrar hur mycket en etåring saknar... och hur mycket en mamma saknar.. De där knubbfötterna.. Du måste ju dö en smula varje gång du åker?? samtidigt tänker man att varför inte?- de har ju sin pappa. Och hela den sociala cirkeln med de nära o kära... Och man kunde förr också- utan att gå i bitar. Det viktigaste är att just göra det du säger: TANKA. vara nära, när man kan. Under huden.



Styrka till er alla- snart är det över!!

Kram , Kamomilla

Eva - Kakkakaffe

Stina:

Han sover i alla fall bort 3-4 timmar av dagen också ;)



Veronica:

Äh, jag kan nog bara ett fåtal knytningar, önskade att jag skulle orka lära mig fler. Fast han älskar ju att sitta där, så han gör det inte särskilt krångligt för mig heller.



Annina:

Jag slutade amma nån gång när han var omkring 9,5 månad, så det problemet har jag till all lycka inte. Och han trivs ju jättebra i resten av familjen och släktens sällskap, så jag hoppas och tror att han inte saknar mig så mycket.



Kamomilla:

Dagen innan man ska åka är det tråkigast. Sen går det ändå an på något vis. I och med att jag har gradun att skriva nu, så har jag ju alltid något att göra. Snart är det sportlov!