Om vi vänder på steken.

Den här artikeln, om barnboken som behandlar bantning och dieter och riktar sig till små barn väckte ramaskri i många bloggar igår. Det samtidigt som Eva Frantz bloggade om mammor, döttrar och bantning häromdagen. Och det är alldeles förkastligt och rent sagt sorligt att man barn redan i lågstadiet har kroppsnojor och minskar på matintag för att uppfylla ett kroppsideal. Vadå rubricera diet på en barnbokspärm? Ren fakta är dock att allt fler människor är överviktiga. Bara under de senaste 25 åren har mängden unga överviktiga tredubblats.

Men ingen talar om motionen. Om och hur man kan och bör förebygga. Här sitter vi småbarnsföräldrar som kan ge våra barn de allra första positiva rörelseupplevelserna. Det är vi som kan uppmuntra och ge dem den positiva feedbacken. Det är vi som kan hjälpa dem i den motoriska utvecklingen. Det är vi som kan se till att våra barn rör på sig minst två timmar om dagen - och då behöver vi inte hålla efter med matintag och ens fundera på dieter. Det behöver inte vara invecklat, det får inte vara tvång. Man kanske måste offra sig, det måste man ibland med barn. Hur mycket lekparksfobi man än har eller hur tråkigt man än tycker det är att gå på skogspromenad. Allt som är nödvändigt är inte alltid roligt.

Nästa vår görs en ny läroplan (i Finland) upp. På förslag finns ett utökande av gymnastiktimmar i grundskolan. Jag hoppas både för elevernas och min egen skull att detta förslag kommer att genomföras. Sen är det inte sagt att det blir lättare för de barn och ungdomar som inte ens hemifrån får verktygen för att röra på sig.
Allmänt
22 kommentarer
Isa

Fantastiskt! Mera rolig gymnastik åt folket!

Johanna

Tack Eva för inlägget! Jag lyfter hatten, det är just så sant som du skriver! Det är hemmet som speglar sig utåt, nu menar jag inte enbart motion, utan även uppfostran, beteende och mycket mera. Det är sådana saker som inte ska överföras på daghem och skola, visst finns där också ett ansvar, men inte skall man skylla på ex. skolor, daghem om barnen inte kan uppföra sig, rör på sig tillräckligt mm.

My

Ja mer gymnastik, men rolig sådan :). Själv njöt jag aldrig av jumppatimmarna i skolan då det gick ut på tävling ganska långt. Och våra jumppalärare i högstadiet var minst sagt ganska oproffsig. Så nu kämpar jag med mig själv att få sonen att få en positiv erfarenhet av gymnastik och inte låta mina egna erfarenheter lysa igenom. Och så hoppas jag att jumppatimmarna utvecklat sig från 80-90-talets. Tur att pappa i huset är mera idrottsintresserad, med mig blir det mest simning och dans, vilket nog båda barnen njuter av.

Tycker också er redskapsjumppa låter underbart!!

Eva - Kakkakaffe

My:

Det är sant som du säger, att man själv inte alltid är orsaken till att jumppaupplevelserna är positiva. Men jag tror också, precis som du, att mångas negativa upplevelser under skoltiden avspeglar sig på barnen och att dessa "ofrivilligt" får en negativ start bara av det.

Eva - Kakkakaffe

Johanna:

Nä, jag tycker också det är fel att direkt tro att barnen har fått sin dagliga dos rörelse i skolan och dagis och att det är okej att hänga framför datorn och tv-spel resten av dagen/kvällen.

mej, 35v gravid

Vad du är klok! Så sant det du skriver. Gällande skolidrott har jag dock mest negativa minnen därifrån, då det mestadels var väldigt tävlingsinriktat...var man inte så duktig var det inte alls kul att vara med... :( Men håller såklart med om att barnen bör röra på sig så mycket som möjligt också hemma - man kanske måste offra sig lite som förälder, ja!

Sanna

Jag tror att alla friska barn tycker om att röra på sig, bara de ges den möjligheten. Jag är avundsjuk på Evas bilder från "redskapsjumppan" men här får vi nöja oss med att klättra på stenar o i träd. Och barnen njuter :-) Föräldrarna, njaa inte alltid men visst är det roligt att se att barnen har det bra samt utvecklas.

Eva - Kakkakaffe

Mej:

Jag vill tro och hoppas att skolgymnastiken det senaste årtiondet har förändrats så mycket, att man kommit bort från just det där tävlandet.



Sanna:

Redskapsjumppan är bäst. Även om det ju ändå bara är en bråkdel barn och föräldrar som utnyttjar den. Sen i Molpe får vi nog hitta på egen redskapsjumppa eller så får vi ty oss till stenarna och träden också :)

L8

Ja! Och din blogg inspirerar med alla fina bilder på barnen "in action". Det har i allafall påmint och inspirerar mig om vilka rörelser som barnen kan göra.



Hälsar hon som är sambo med en idrottslärare :)

ida

Mycket bra inlägg, för precis sådär är det. Själv har jag två töser varav den yngsta (6 år) inte alls gillar att röra på sig. Hon ogillar att bli svettig, utan leker mest lugna lekar. Äldre tösen (8 år) håller på med redskapsgymnastik och är mera tävlingsinriktad. Själv är jag inte supersprortig, men cyklar, promenerar och yogar en del. Alla är vi friska och slanka och vi äter bra mat. Jag kan ändå känna att det är lite tjatigt att få med flickorna på något rörelserelaterat. Nu som då föreslår jag gemensam cykeltur (med picknick-korg och allt), promenader... men möts av suckar och stön. Tråkigt, säger de. Fast de båda kan cykla 20 km utan problem, testad sak. Men, jag tror att allt är hemåt. Jag vill inte att de ska tjatas till rörelse, men jag berättar gärna åt dem om hur viktigt det är med motion och att kroppen mår bra av det. Någonstans fastnar det nog :)

Jag

Men de lite rundare barn som har mer barnhull än vissa? Eller barn som annars inte är bra på gymnastik, som inte har världens bästa bollsinne eller liknande? Barn kan vara otroligt elaka mot varandra.



Jag hade en stor klump i magen varenda dag det stod gymnastik på schemat, för jag var lite rundare än de andra och inte gammal när andra barn gjorde mig uppmärksam på det på barnjumppan.



Och då var jag egentligen aldrig vare sig tjock eller hade speciellt dålig kondition. Men med många som tränade hårt på klassen och i en liten skola... Mina lår var större än deras och min mage putade lite mer.



Det finns ingen värre förödmjukelse än när man svettig, flåsande och svimfärdig kämpar sig uppför den sista backen i löptestet och hör en massa hejarop. Sist som vanligt – och alla sitter och väntar på slöfocken.



Självklart borde alla röra på sig, speciellt barn, och nog tänker jag se till att mina barn gör det om jag får några, jag motionerar en hel del själv.



Men jag känner än idag, 22 år gammal, bara stor ångest när jag tänker på just skolgymnastiken. Och jag ser fortfarande en elefant i spegeln, fast jag egentligen är väldigt smal. Så mer skolgymnastik känns inte riktigt bra... Jag själv skulle ha hatat det, jag motionerade hellre på egen hand.

Inkku

Bra att det införs mer jumppatimmar i skolan, men dåligt när flickornas tjocka jumppalärare drar lekar, lekar och lekar. På fjärde klassen.... Man vill ju bara gråta! Pojkarnas jumppalärare har redan gjort upp en plan med simning, bowling, friidrott, löpning mm..... VARFÖR anställs folk till tjänster som de inte är befogade till??!! Pust, jag fick utlopp för min aggression ;-) Tur att man själv har tid att aktivera sitt barn! (Och Ja, jag skall ta upp saken med skolan)

Eva - Kakkakaffe

Jag:

Det är ledsamt när det blir sådär. Och jag tror att det är svårt (nej, omöjligt) att få alla att älska skolgymnstiken, men det skulle vara kiva om alla skulle få röra på sig på lika villkor och tycka att det ändå går an. Kanske skulle fler gymnastiktimmar leda till att det är mindre "stress" att genomföra läroplanens alla punkter och man skulle ha möjlighet till att individualisera undervisningen lite mer. Men jag är inte mer insatt vad en utökning i praktiken skulle innebära, utan vet bara att fler timmar finns på förslag.

Eva - Kakkakaffe

Inkku:

Tjaaa, vad ska man säga... Av egen erfarenhet vet jag att jumppaundervisningen i egen byskola (iaf då), var så långt ifrån en plan man bara kunde komma. Jag är helt förundrad över hur organiserad undervisningen är här i stadsskolorna - men det är kanske inte helt rättvis jämförelse heller, eftersom vi (hehe, speciellt jag) studerande ofta springer runt i skolorna med våra handledare och de måste föregå med gott exempel :)

Eva - Kakkakaffe

Sorry, att jag kommenterar er i oordning. Borde spara försöken till vettiga åsikter så länge man inte ens hör sin egen röst, men ja.



Ida:

Det blir säkerligen svårare ju äldre de blir, och alla blir inte idrottare ju heller (i vår familj fortsatte ju "bara" 2/4 systrar med idrott efter lågstadiet). Fast som du säger så är ju allt hemåt och till det räknas ju vanliga saker som att man tar sig själv till och från skolan/kompis/fritidsintressen och inte bara blir skjutsad och uppassad.

Åsa

Jag är bara en av alla bloggare, som likt dig har uppmärksammat denna bok. Den är helt sinnessjuk tycker jag personligen! Min dotter frågade mig nyligen om jag tycker hon behöver banta...hon är 10 år! Samtidigt håller jag med dig om att det kan läggas en positiv syn på träning osv i skolan, så fetma-problemen sjunker....



http://asahoffman.blogg.se/2011/august/hon-nop-sig-forsiktigt-pa-det-lilla-skinnet.html

Emma

Ja visst är det helt sjukt!



Har för mig att det var på tapeten att gymnastik timmarna skulle höjas i sverige med, men det blev tydligen inte då då?!

muminmamman

Intressant och mycket viktig disskussion! En sak som jag irriterar mig lite på är att motion nuförtiden alltför ofta kopplas med något nödvändigt ont för att man skall gå ner i vikt eller bibehålla en vikt istället för att det i sig självt är något roligt och de hälsosamma biverkningarna kommer på köpet. Därför är det viktigt tycker jag att introducera motion i ett tidigt skede i ett barns liv, helst före barnet har fått en insikt i sin kropp och att

muminmamman

...nu tryckte jag tydligen på enter i misstag för tidigt... men min poäng är att före barnen blir medvetna om kroppar och främst olikheter olika barns kroppar borde de introduceras till motion som något roligt. Dendär redskapsjumppan verkar vara ypperlig, men för oss som inte har tillgång till sånt lyx finns alternativ. De flesta städer har jumppaklubbar för föräldrar och barn och i princip alla städer och kommuner har en friidrottsplan dit alla får gå gratis och springa och hoppa på höjdhoppsmadrasser. Hemma kan man samla alla dynor och madrasser och täcken i ett rum och leka där istället. Mer invecklat än det behöver det inte vara för små barn.

Eva - Kakkakaffe

Tack för bra kommentar Muminmamman.

Yohanna i Las Palmas

Hallå där!

Kom förbi här av en slump och hade helt missat detta. Har det varit stor kallabalik omkring detta?



Det låter inte som en bra bok även om idén var bra. Varför måste hon banta för att få mer självförtrornde?

Hon kan väl bara börja att motionera och äta sundare men inte gå ner i vikt?

Ledsamt.

Måste tänka på det där att ta ut ungarna. Det var bra att du tog upp det.

Tankeställare ;)



Hälsningar

Yohanna

Hannasvirrvarr

Du har en mycket viktig poäng!



Jag tycker att även när man pratar om vuxnas mat och träning så hamnar fokus fel. Man ska äta för att hållas smal och träna för att bli snygg - och smal. Men vad hände med att må bra? Äta mat som man mår bra av och träna/motionera för att kroppen mår bra av det, och vi orkar bättre med också annat om kroppen är i fysiskt bättre skick.