Uppfostran ligger inte i kläderna
Är det lika stor jämställdshets i Finland som i Sverige? Jag tror inte det. Å andra sidan skall jag kanske inte uttala mig, eftersom jag rör mig mer på rikssvenska sidor än på finska.
Av någon anledning, speciellt när vi pratar om genusuppfostran, börjar ofta diskussionerna med barnens klädsel. Pojkar ska kläs i blått, flickorna i rosa. Eller nej, det skall de inte heller, utom tvärtom för att det skall bli jämställt. Flickorna skall ha byxor, pojkarna klänning. Ni vet det här - det är uttjatat long time ago. Bambi till exempel, hon tänker inte klä sin dotter i klänning.
Jag klär gärna Celine i klänning. Speciellt tills hon själv kan välja vad hon vill ha på sig. Och jag inte komma på hur hon skulle bli eller inte bli ifall vi inte skulle använda klänningar. Samtidigt är jag ändå inte mogen och stark nog att köpa en klänning åt Marius, så pass traditionell är jag ändå i detta samhälle just nu.
Jag blir mest irriterad när jag läser om genusbaserade debatter - när allt ses från antingen ena eller andra sidan. Det finns ingen medelväg. Antingen skall mamman ut och göra karriär direkt från förlossningssalen eller stå under motorhuven och byta olja i bilen, medan pappan skall vara hemmapappa i två år och älska bullbak. På samma sätt som somliga vägrar klä sitt barn i en viss sorts kläder. Jag vill tro att en naturlig uppfostran anpassad efter familjens egna levnadsstil är bättre, än en typ av mall som man hela tiden vill eftersträva - oavsett kläder, fördelning av sysslor och roller.
Jag tycker inte att genusbaserad uppfostran måste avspeglas i kläderna. I stället tycker jag att man kan utläsa (föräldrarnas?) personlighet utifrån klädsel. I vår familj kläs barnen framförallt funktionellt och färgglatt utan en tanke på att de måste bli jämställda genom vilka kläder de har på sig.
fina kläder!
vars bor du?