Livet som företagare.

 
Hos oss är det högsäsong just nu. Vi har verkligen inget sunt förhållande till mailen - vi ligger och svarar på mail från sängen vid 23-tiden på kvällarna och vi svarar på mail från sängen vid 6:30-tiden på morgonen. För tillfället kretsar allt kring jobb och den ena dagen är aldrig den andra lik. En dag får jag handleda lärarstuderanden, en annan står jag och packar cyklar och lyssnar på podd, en tredje befinner jag mig i Oravais och har uteeftis, en fjärde håller jag ett Wild Kids-äventyr i Härkmeri och vissa kvällar jumppar jag med funktionsnedsatta eller föräldrar och barn. Och allt däremellan undervisar jag på mitt "riktiga" jobb i Vasa. Alla dagar vänder jag och vrider jag i alla fall gymnastik och rörelse ur alla synvinklar.
 
 
Men vi har jobbat idogt med cyklarna och företaget nu i några år - och därför känns det gott att få slita på. Det är en häftig känsla att ha hela Finland och Sverige som sitt leveransområde - även om finlandssvenskarna är en mycket trogen och tacksam kundgrupp (TACK <3 ). Men det är en stor utmaning att hålla ett heltäckande lager just, då leveranstiderna från Tyskland är upp till fyra veckor långa för tillfället.
 
 
Jag mår dock bra och orkar, vilket jag fortsättningsvis är tacksam över nästan varje dag. Vi har varit oförskämt friska hela året och ingen av oss har ens hängt snor en endaste dag. Detta underlättar vardagen mycket.
 
 
Men jag längtar efter att isen går och jag får lägga kajaken i vattnet igen. Ju mer jobb jag har, desto starkare blir suget efter att få göra någonting "friluftigt". Vill sova ute i hängmatta, vill till Hemavan och vandra på Kungsleden, vill ta kajaken på taket och fara på en flerdagars tur någonstans. Borde dock också börja löpträna på allvar också. Någon har ju anmält sig till Höga Kusten Trail i september, men samma någon hade inte tänkt på hur tungt det förmodligen kommer att vara att ta sig 43 km genom oländig och krävande terräng. Min längsta träningslänk härstammar fortfarande från den tiden jag gick i idrottsgymnasiet och fortfarande var tränad och kanske gjorde 25 km. Och på tal om Höga Kusten - är ni intresserad av en vandringsresa dit, så finns det en fin möjlighet här. Jag är glad, att jag i bästa fall ska få åka tillbaka två gånger i höst, för det är redan tre år sedan vi besökte stället.
 
 
Men ikväll fick jag Celine med mig på en cykeltur ner till sjön. Vi behövde ta nya bilder av Isbjörnskläderna och barnen förstår att det är deras del av jobbet att bidra med bilder. I år kommer för övrigt både Celine och Marius att komma med på Barnmässan till Helsingfors - och för Marius blir det redan tredje året som han tillbringar tre dagar på mässområdet från tidig morgon till sen kväll. De valde t.o.m mässan framom en helgresa till Stockholm med farmor. De kan bidra med bland annat bärhjälp och med att föra tomma lådor till paffinsamlingen och det är intressant att se hur barnens förståelse för företagandet växer i takt med deras ålder. Vi är alltså ett familjeföretag i allra högsta grad.
 
 
Men för en liten stund fick vi tid för varandra ikväll. Hon pratade och jag lyssnade. Vi hade med termosen och drack ett par koppar varmt te på bryggan medan den ruttna isen svepte in kall vind över land. Vi fick bilder tagna - och så fick vi frisk luft och lite motion. Och jag fick "det värsta ilet" i mig stillat.
1 kommentar

Diabetes och frukt.

Jag skrev tidigare att jag inte uttalar mig i frågan om fruktintag och diabetes, men att det finns diabetiker som lever på frukt. Att nästintill bara äta frukt, är tillräckligt kontroversiellt som det är - för att inte tala om hur det är för en diabetiker då. Men ifall någon vill forska vidare på egen hand, har jag i varje fall ett ingångstips. Robby Barbaro har diabetes typ-1 och lever på frukt. Hans youtubekanal finns här, och hans Instagramkonto finns här. Denna kvinna hade också hyperglykemi, men som hon tillfrisknade ifrån när hon ändrade sin kost till att bara äta frukt och grönsaker. 
1 kommentar

Vad och hur vi äter.

Jag har skrivit på det här inlägget länge, för jag har får så många frågor om kosten, om maten. Det har förvånat mig lite, att de blogginlägg som berör mat, genererar flest kommentarer men jag tror vi ligger i en stor brytningstid vad gäller kost rent generellt för tillfället. Aldrig har det pratas och skrivits så mycket om kost som det görs nu. Aldrig har det funnits så mycket sanningar (och osanningar) som det finns nu. I och med att det även skrivs litteratur ur en populärkulturistiskt perspektiv, blir också vetenskapen mer lättförståelig och tillgängligt för den "vanliga människan". Jag tänker på böcker som t.ex. Charmen med tarmen eller Food Pharmacys storsäljande bok. Det finns också en enorm mängd föreläsningar på Youtube - och frågan ligger väl närmast i hur vi ska kunna välja och filtrera.
 
 
 
Jag har ju berört kosten i flera omgångar i samband med att jag skrivit om kortisonavvänjningen (Topical steroid withdrawal). Det är kortisonavvänjningen som ligger som grund för våra stora kostförändringar och under året som gått har jag läst en enorm mängd litteratur kring kost. Jag harmas över att jag inte sparat alla länkar, videon och artiklar i ett särskilt dokument - för jag har själv lärt mig väldigt mycket - men jag har läst och sedan klickat på krysset. Men alla de inlägg som jag har skrivit tidigare och relaterar till kortisonavvänjningen har jag samlat här.
 
 
 
De läkare som jag har träffat har aldrig påtalat kostens betydelse för mig. Jag har aldrig haft en matallergi (mina atopiska eksem har inte berott på en allergi) och då har det inte funnits orsak till att ändra kosten. Läkare har inte ens varit intresserade att diskutera eventuella dieter. Min enda dom, har varit att mina eksem är kroniska och att jag förmodligen kommer att ha dem resten av livet. Den enda förklaring jag har kunnat få, är att eksem är genetiska, miljön spelar roll och att man inte vet varför vissa får eksem. Nästan som att de bara kommer.
 
 
 
Idag är jag övertygad om att kosten spelar roll. Jag är övertygad om att en del äter sig sjuka och jag är övertygad om att många skulle kunna äta sig friskare och piggare. Jag är övertygad, för att jag själv är friskare och piggare. Det är svårt att beskriva den känslan - från att ha varit dyngtrött varje dag och trott att det är ett normalläge - till att faktiskt känna sig pigg och klar i skallen (dock inte mindre glömsk för det, haha). Jag är övertygad om att människan klarar sig utan mjölk, gluten och kött samt socker. De allra flesta i de eksem- och kortisongrupper jag är med i på Facebook är övertygade om att kosten spelar roll och äter även på liknande sätt. Jag tänker dock inte agera predikant eller upplysare - för kost kan vara nog så provocerande, men eftersom många är intresserade av kostförändringar och kanske önskar konkreta tips på hur man kan göra och vad man kan ändra, så kan jag i alla fall berätta hur vi/jag har gjort. 
 
 
 
Det är bara jag som är strikt glutenfri vegan hemma. Jag äter främst rawfood, men under vintern har jag kunnat äta alltmer vegansk, tillagad, kokad mat. Men jag mår som allra bäst om jag håller mig till att äta enbart frukt och grönsaker. Jag har ätit glutenfritt i snart två år och fullständigt sockerfritt i drygt ett år. Jag har ätit veganskt, tillsattsfritt och raw i ca. nio månader. Jag har även slutat dricka kaffe sedan nio månader tillbaka (och plötsligt kan jag identifiera mig med bloggens namn igen - men på ett annat sätt, heh). Jag försöker också hålla mig till 80% kolhydrater, 10% protein och 10% fett. Hur procenten fördelas exakt vet jag inte, men det är ändå något jag försöker eftersträva.  Det har stundvis varit en tuff omställning - speciellt i sociala sammanhang, men idag är jag mycket tillfreds med den mat jag äter och har inga tankar att gå tillbaka till den kost jag åt före jag började med hela kortisonresan. Jag tror också, att om jag skulle börja äta en glass här och en pastaportion där, skulle min kost snabbt falla tillbaka i samma mönster - med stor risk att eksemen återkommer med kraft. Jag önskar att Thomas skulle vara strikt han också - på grund av att han fortfarande har stora bekymmer med acne (som jag är övertygad om att skulle försvinna om han även skulle vara ännu noggrannare med gluten, mjölk och socker). Men han måste ansvara för sitt eget varande och för tillfället väger rostade Ruispalat och diverse mjölkprodukter tyngre än acnefri hud för honom. Han har även svårt att göra de goda valen utanför hemmet.
 
 
Jag tillreder bara vegetarisk mat hemma. Ofta använder jag kokos- eller havregrädde i maten - men ibland använder jag också vanlig creme fraiché (och då äter inte jag av maten utan jag kanske äter en hög frukter - eller så tar jag ur mat åt mig före). Det är över ett år sedan jag har köpt kött, men fisk förekommer i vår kost, eftersom vi har fri tillgång till fisk - tack vare pappa. Jag lagar bara en rätt hemma och skulle aldrig kunna tänka mig att servera dubbla alternativ bara för att - och så länge det är jag som lagar mat, är det också jag som bestämmer vad vi äter. Hemma hos oss har vi som princip att man äter det som serveras, man får inte säga att maten är äcklig, vi slänger ingen mat och man måste smaka på allt. Till all lycka har vi matälskande barn som tömmer sina tallrikar till 99,9% oberoende vad som läggs på dem. Tveksamma livsmedel (ex. champinjoner, aubergine) hackar jag så smått att det inte går att känna igen/peta bort. Thomas är fullständigt med i mitt mattänk, men står ganska handfallen inför en skål med bönor och en påse bovete. Däremot fixar han grönsakssoppor på löpande band, men jag har tagit matlagande till min uppgift. Det är även jag som sköter mathandlandet. Ifall jag inte äter av deras mat, äter jag oftast 5-6 bananer. Den största skillnaden är att vi ökat intaget av frukt, grönt och bär enormt mycket. Jag uppskattar att vi bara sedan i höstas ätit uppemot 100 liter bär. I veckan inhandlar jag också ca. 20-25 kg frukt och grönsaker.
 
 
I skolan äter barnen "vanlig" standardkost. Vi äter sällan på restaurang, men vi åt t.ex. på Ikea i Umeå och då gavs barnen två alternativ att välja på: två olika fiskrätter och två vegetariska - de valde fisken. Vi använder fortfarande mjölk hemma, men vi har gått ner från 15-20 liter mjölk i veckan til 1-2 liter. Vi köper ost ibland och köttpålägg ännu mer sällan. Barnen äter fortfarande oftast smörgås till frukost, men vi försöker hålla ner brödintaget så gott det går. Glass köper vi inte alls mera, men barnen har godisdag en dag i veckan - då får de välja mellan en liten chokladstång eller två euro. Varannan vecka brukar de välja pengen och varannan godiset. De dricker ej saft och det är t.ex flera år sedan jag köpt kex hem. För dem har förändringen varit naturlig, för det har varit enkelt att hänvisa till mitt mående. De har ju sett mig må som allra sämst och de kontrollerar mig fortfarande nästan dagligen med maten "mamma, kan du äta det där?". För oss har kostförändringen inte haft något med djurens rätt att göra alls - vi har inte ens diskuterat det. I stället har vi diskuterat kosten ur en mer hälsomässig synvinkel - utan att ändå vara förbjudande. I stället har vi diskuterat det som man ska äta lite av och det man ska äta mycket av. Och barnen är i övrigt mycket intresserade av kost och ställer ofta kostrelaterade frågor.
 
 
 
 
Konkreta förändringar som vi har gjort:
 
-Makaroner, annan pasta => Quinoa, bovete, råris, rött ris, kikärtspasta, bönpasta
-Mjölk => Har fullständigt bytts ut till vatten som måltidsdryck. Mjölken används mest till gröt - som även funkar -bra på vatten såklart, men barnen gillar den bättre när den kokas på delvis mjölk.
-Ljust bröd => Alltid mörkt bröd. Mycket knäckebröd
-Kött, kyckling => Alla typer av bönor, linser, ärtprotein och baljhavre
-Matlagningsgrädde => Kokosmjöllk, havregrädde
-Grönsaks- och fruktmängden har ökat mångdubbelt
 
 
  • Produkter väljs alltid enligt kortaste produktlista
  • Produkter väljs utan tillsatt socker
  • Produkter väljs med så få tillsatser som möjligt
  • Går bort: Citronsyra, olika varianter av -syrup
 
 
Min bashandelslista - som jag försöker köpa ekologiskt/närproducerat så långt det är möjligt:
  • bananer, äpplen, citron, apelsin = köps alltid mest av det som är säsong - nu senast apelsin
  • grönsaker: morötter, broccoli, vitkål, zucchini, groddar, purjolök, lök, batat
  • knäcke, bovete(glutenfritt)knäcke, bröd
  • frysta ärter, frysta bönor, frusen spenat
  • havregryn, kidneybönor, kikärter
  • solrosfrön, pumpafrön, kokosflingor, mandelkross
  • tomatkross, kokosmjölk, havregrädde, mandelmjölk
  • quinoa, råris, svart ris, rött ris, bovete, kikärtspasta
  • linser, belugalinser, ärtprotein,
  • ingefära, gurkmeja
 
Om det har blivit dyrare?
Både ja och nej. Skulle vi äta enbart vegansk mat, tror jag att kosten skulle vara billigare jämfört med hur vi åt tidigare, men i och med att jag äter enbart frukt till flera måltider OCH barnens fruktintag också ökat med flera hundra procent, får jag nog säga att vi ligger på en högre matkostnad än tidigare. Däremot har jag slutat med alla kosttillskott som jag tidigare åt och vi använder numera endast Omega-3 som extra tillskott. Mina övriga kostnader kring huden har också minskat enormt, då jag inte behöver köpa salvor flera gånger i veckan. Med tanke på hur ytterst få sjukdagar vi även har, har vi bestämt att vi inte tänker begränsa barnens fruktintag. De äter t.ex. lätt upp till tio frukter var per dag.
 
 
Och frågorna om recepten? Jag har inga specifika. Lagar på högt de flesta gånger eller söker inspiration på alla de otaliga bloggar som finns. _Jävligt gott_ är t.ex. en blogg med massor med vegansk inspiration som jag gärna använder till. Vi äter ofta liknande salladsskålar som serveras på Raawka. Vegansk kållåda är en stor favorit för tillfället när vitkålen är billig. Proteinet (köttet) brukar jag ersätta med antingen ärtprotein (torkad Härkäpapu) eller belugalinser. Vi äter ofta smoothiebowl till middag (vem har egentligen bestämt att man ska äta två varma mål mat om dagen??) - och ibland äter vi t.o.m bananglass. I övrigt äter vi massor av grönsakssoppor som går att variera i det oändliga. Eller så äter vi ugnsrostade grönsaker med hummus eller alla möjliga former av grytor där man kan plocka i nästan vad som helst och ändå blir det gott.
 
För egentligen är det inget konstigt alls. Det mest konstiga är att jag behövde blir 30 för att lära mig att äta för att min kropp ska må bra. Fråga eller kommentera ändå gärna. Hur blev du vegetarian/vegan?
15 kommentarer