Som ögongodis.



Häromdagen när jag var in en sväng på Kimperi hade de fått in de finaste små hängselbyxor och klänningar jag sett på länge från danska Albababy. De hängde där som om det fanns en namnlapp till Evas barn på dem och jag tummade på det mjuka men stadiga bomullstyget och föreställde mig färgglada och festklädda barn på lillasysters studenfest i vår. Som tur hade jag så mycket självbehärskning att jag sparade mina pengar till morgondagens tågbiljett i stället.
7 kommentarer

Tipset.

Jag överväger starkt att sätta 123 omaka strumpor i en svart sopsäck och skicka dem till Sibirien. I stället skulle jag köpa tio nya strumpuppsättningar åt respektive familjemedlem - i endast fem färger. Thomas har paxat svarta, jag skulle välja vita, Marius ska ha rosa, Celine gröna och Sindre blå. Då skulle det överhuvudtaget inte spela någon roll fastän strumporna försvinner i tvättmaskinen, alla skulle hålla koll på sin strumpfärg och jag skulle kunna para ihop strumporna hursomhelst. Och sen när strumporna blir för små kan de ärva upp sig en färg. Låter inte detta för bra för att vara sant?
30 kommentarer

Recension: Vinterhalare.

Ungarna fick ju halare från Isbjörn of Sweden i höstas och min enda förbindelse var att jag skulle skriva mina spontana tankar om dem. Och jag har väntat och väntat på att den Stora Kylan skulle infinna sig och ytterkläderna skulle komma till sin rätt men till dags dato är de andra egenskaper som halarna har testats förr. Fast det allra, allra bästa med dem, är att de är så himla enkla att klä på. Sen vi övergick till vinterhalarna tidigare i höstas, har jag inte behövt klä på Marius och Celine en enda gång! Det hänger inget extra tyg någonstans och de grova plastdragkedjorna glider lätt och fastnar inte i något innertyg. Det är viktmässigt väldigt lätta overaller, vilket gör att de också torkar snabbt. För vatten och smuts är ju något som de dagligen utsatts för och om det är någon detalj som varit extra tacksam för i höst, så är det det svarta, grova tyget på ben och på rumpan. Jag hade väl kanske inte tänkt att de skulle nöta dem i asfalten eller vältra sig i gyttjan men det har vi gjort nu i två månader men till all lycka syns den användningen nästan inte alls.

Andra detaljer jag tycker är toppen, är de fyra stora reflexen som finns på armar och ben. Jag hade inte haft något emot om det fanns ytterligare ett par stycken till, men jämför man till exempel med Marius bruna, murriga hösthalare (Ticket to heaven) som endast har ett frimärksstort reflex på sig, så får dessa mer än godkänt. I ärmarna finns snöstoppare och gummibandet under foten är så pass långt att man kan dra det över skon både vid hälen och vid tårna utan att vara rädd att knapparna det är fastsatt med brister.

Storleken motsvarar normal storlek bra. Marius har 104 på sin, Celine 92 och Sindre 80 på sin - samma storlekar de också har i vanliga kläder. Däremot är modellen väldigt smal, speciellt i midjan och frågan är hur halaren skulle sitta på ett stadigare och rundare barn. Huvorna är fastsatta med tryckknappar och lossnar onödigt snabbt - men å andra sidan antar jag att det är en säkerhetsaspekt som förhindrar att någon fastnar i huvan.

Hittills har Marius och Celine inte haft något mer än vanlig tröja och strumpbyxor under halaren men förhoppningsvis ska det bli fler minusgrader ännu i vinter. Däremot har de heller inte svettats, eftersom andningsförmågan är så hög. Fast mest lycklig är jag över att numera bara behöva klä ett barn.
16 kommentarer