Dagens hittills.
Bilderna dock i det värdelösaste laget.
Redskapsgymnastik, såklart. Det finns inga händer med honom mera. Som en liten apa som far vart som helst.
Sen införskaffade jag de första tygblöjorna åt Celine. Vi ska ge dem en chans. Åtminstone fick jag ett väldigt gott intryck av Marius potträningsbyxor. Och så är ju faktiskt tygblöjor oerhört fina!
Idag. Uttittade.
.
Pappan masserade på bästa soltid, men vi hann ändå njuta av lite after-sol. Med hopp om fler härliga vintervårdagar.
By the way är Jyväskylä alldeles fantastisk som stad. Vi skidar typ mitt i centrum. Det finns liksom skidspår överallt, och gatorna väller av skidklätt folk med skidorna i händerna som är påväg åt ett eller annat håll. Det hör som till - att alla skidar. I alla fall nästan.
Tygblöjspremiär
Jag har aldrig testat tygblöjor. Mest för att de inte är särskilt praktiskt och lockande att flänga land och rike runt med skitiga och blöta blöjor. Men också av ren lathet. Men nu har jag köpt de första tygblöjorna; så kallade potträningsbyxor som skall hålla kläderna torra från en pissning men ändå kännas blöta så att barnet märker att hon eller han kissar i byxorna.
Blöjorna är sydda i mjukaste velour med knäppning i sidan, vilket innebär att man kan byta blöja utan att ta bort byxorna. Två blöjor kostade lika mycket som tre blöjpaket.
Nu skall vi, som totala tygblöjanybörjare, testa dessa och sedan eventuellt beställa fler. Kanske övergår vi delvis till tygblöjeanvändning även åt Celine. Men som med allt annat är också tygblöjor en stor djungel. Finns det tygblöjeanvändare som läser bloggen och kan ge mig en snabb guidning?
En artikel
Det har varit mycket bilder och lite text de senaste dagarna. HÄR finns en artikel att läsa om oss, skriven av Camilla i Vörå idrottsgymnasium.
Som en liten utter
Man kan inte bli annat än happy när man kikar in i sovrummet, och man ser en mörk kalufs skymta och ett par stora bruna ögon nyfiket kika upp. Kinderna är rödbrusiga och man möts av världens bredaste leende.
Om länkning
Det syns i besökarstatistiken när jag blir länkad någonstans. Jag brukar då försöka leta upp var, vilket inte alltid är det lättaste när länkningen kan finnas inbakad i ett ord. Så lämna gärna en kommentar ifall ni länkar mig, för jag länkar gärna tillbaka.
En typisk måndagsmorgon
Då Marius väntar att vi ska åka på redskapsgymnastik.
Då jag äter gårdagskvällens flottiga pizzarester i smyg på diskbänken till frukost. Då tvättmaskinen tvättar för allt vad den är värd. Då kylskåpet är tomt. Då man stupar över resesängarna som ligger på vardagsrumsgolvet. Då helgens tidningshög får läggas oläst i pappersinsamligen. Då man är trött och sliten.
Tack och godnatt
Inget annat än en tidig kväll i Laajavuori. Gäller samtliga.
Bilderna beskriver
.
.
.
.
.
Jag hade en getmytlig dag. Marius befann sig med alla andra än med mig. I övrigt okänt folk.
.
Intagit en plats i raden
.
Här filmades han av tv, då han stod och hoppade, klappade och viftade med finlandsflaggan.
.
.
.
Hälsningar Eva i bilen påväg hem från Lahtis.
Ännu mera skidning
.
Det hettar i kinderna och bränner i ögonen. Ungarna somnade gott ikväll. Det var fantastisk stämning idag på läktarna. I alla fall den lilla stund vi hann se när Manninen vann nordisk kombination.
Den enkla sanningen är att det är en lång och hård väg till den absoluta toppen.
.
Egentligen har vi inte alls sett på tävlingar idag. Jag vet inte ens dagens resultat. För vi har nästan bara klättrat på snöklontar och i snöhögar.
Däremellan har jag sprungit efter Marius som har en förmåga att springa iväg utan att ens kasta en blick bakåt. Fast idag har vi haft en ordentlig diskussion om stopp och poliser. För visst får man hota?
Förmiddagen
Väckning var det klockan sex som vanligt. Och på grund av en utdragen nattning igår kväll var sömntimmarna för få och det har varit pip och gnäll hela morgonen.
Vi har hunnit äta frukost och lunch. Vi har lekt både i leklandet inomhus och i -parken utomhus. Nu pågår projekt middagsvila innan vi beger oss till tävlingsplatsen. Att få barnen att sova i samma rum som varandra och som oss, är dock inte det lättaste. Celines favoritsysselsättning är att dra med naglarna i resesängens galler, vilket är ett förhatiskt ljud.
World Cup Lahti
I Lahtis. På skidstadion.
Medan pappa testade skidor och skidade runt banan, så tittade vi på nordisk kombination i stora backen.
Efter det tittade vi på skidmomentet på stadion. Marius fann en ny kompis.
Middag lät sig väl smakas efter några timmar utomhus.
Celine geggade med ett knäckebröd...
...och Marius älskade fruktkvarg till efterrätt. (Och geggade också.)
På rummet staplade han välling-, gröt- och mjölkburkar...
...och Celine myste med pappa.
Någon form av pottsamarbete.
Egentligen avskyr jag att bo på hotell.
Ungarna har sovit många nätter på hotell. Jag ännu fler. Men pappa har sovit flest.
Vi har övernattat så många gånger på hotell att det känns allt annat än speciellt och lyxigt. Och hotelliv med barn är inte heller särskilt praktiskt. Fyra stycken på några kvadratmeters yta. När vi smällt upp resesängarna lämnar oftast bara utrymmet innanför dörren tomt. Eller ja, det är där som väskorna ligger och högen med kläderna.
Sen när ungarna somnat, klockan nitton, så sitter man där i mörkret, i sängen, knäpptyst, i några timmar. Hamnar man skit, ligger rummet ovanför något discotek eller vid vägen i en korsning och det är ett jäkla liv natten igenom. Därför far jag aldrig någonstans utan öronproppar.
Tidig väckning är inte heller något ideal. Frukost brukar man inte få den tiden Marius vaknar - i alla fall inte på helgerna. Datorn med någon film är oumbärlig före vi väcker hela hotellet. Pottan måste ju förstås tas med hemifrån, eftersom det är osäkert om man får tag i potta på hotellet.
Samma gäller vattenkokare. Ibland kan det finnas på hotellrummet, oftast inte. Vi försöker, oberoende var vi är, alltid att hålla mat- och sovtider. Det gör livet lättare för både ungar och föräldrar. Mjölk och vällingflaskor samt tetraburkar med gröt kan man värma genom att slå det kokande vattnet från vattenkokaren i tvättfatet (eller någon matlåda) och lägga flaskan i det varma vattnet.
Sedan är det lagom trevligt att lämna de vita handdukarna med skitrester på åt städpersonalen - det känns lyx. Och att inte behöva laga mat och städa bort. I eftermiddag inkvarterar vi oss på hotell igen - eller egentligen är det väl inte ens hotell utan mer ett internatsliknande boende. Men saksamma, ett rum med två sängar och en wc är det hursomhelst.
Tomorrow
Marius på världscup förra året.
Packar vi barn och bil igen. Lahti World Cup står som helgprogram. Det blir nog fina tävlingar med solsken och OS-medaljörer.
Bara mössan skymtar
Vi har inte mer snö än någon annan men ändå är det så mycket. Denna bild är tagen i förmiddags hemma hos Kurunmäkis. Det är deras skottade gång till lekstugan. En bild som jag minns en barnsdomsvinter.
Nu kan vi också själv i vårt hus
Marius var arg som ett bi igårkväll när jag hjälpte honom i nedförsbacken då han inte hölls på benen.
Åh, vad det är häftigt med barn. Ibland kan man inte annat än skratta, trots att man är så frustrerad att man bara skulle vilja riva sitt hår. Igår kväll till exempel. Vi gick ut och skidade. Allt gick hur bra som helst tills vi kom till en liiiten nedförsbacke. Marius kunde för allt i världen inte förstå att man skulle böja på knäna, så han föll-steg upp igen-föll-steg upp i igen och föll fem gånger till. Jag tog till sist av honom skidorna och gick och lade skidorna där backen slutade slutta. Det skulle jag inte ha gjort.
Vilket utbrott, vilket anfall. Tårarna sprutade och Marius slog med knytnäven i marken. Så tog han skidorna under armen och traskade med arga steg uppför sluttningen igen. Väl uppe placerade han skidorna i nedförsbackens riktning och kommenderade "eeeeh, eeeeh" för att få på skidorna igen. Sen sken han som solen och så påbörjade han nedförsbacken igen. SJÄLV. (Tillägg: Det var inte illa pinkat att få in ett "igen" i tre meningar efter varandra - det blir så när man har några minuter på sig att blogga.)
Och så ännu i morse. Thomas steg upp med honom i morse klockan sex och gick och hämtade pottan till pottstolen som vanligt. Jag hör bara att Marius blir alldeles hysterisk. I något skede slutar ändå anfallet. Det är då som han (Marius) går tillbaka med pottan till vessan, sätter ner den på golvet, tar upp den tillbaka och går och placerar den SJÄLV i pottstolen.
Nåjo. Det var väl inget speciellt egentligen, men tänk att alla barn fungerar på exakt samma sätt inom vissa utvecklingssprång. Det tycker jag är fascinerande.
Idag ska vi äntligen träffa mama Riikka och hennes två ungar efter att vår träff blev inställd i början av veckan på grund av sjukdom. Jag har klättrat på väggarna de senaste dagarna i brist på social stimulans, så det är välkommet med annat vuxensällskap än sambo idag.
Muuumin.
Idag var vi på Kodin Ykkönens överraskningsdagar som hade en hög med bättre och sämre erbjudanden. Ett av dem bättre var Finlaysons påslakanset med Mumintrollen i djungeln. Just det avsnittet, när de konstiga fröna planteras runt muminhuset och växer upp till en exotisk djungel över natten, är mitt absoluta favoritprogram. Tack vare torktumlaren hann vi få det nya påslakanet tvättat och torkat innan en muminlycklig Marius kröp ner i sängen och somnade gott bland tigrar och noshörningar.
Det är mycket nu
En pulkatur på dagen gjorde gott även om det var allt annat än lätt att dra i tung, blöt nysnö.
Paj i munnen. Händerna på tangenterna. Ögonen på tv:n. Telefon i örat. Mailar och funderar. Beslutsångest vilken färg på klänningarna. Packar bloppispaket och fyller på ytterligare. Måste komma mig i säng tidigt(are) ikväll. Jag var så exalterad över gårdagskvällens klänningkonversation att jag hittade sömnen först efter halv två. Marius vaknade kvart över fem och jag hann amma två gånger däremellan.
Jag ser faktiskt rätt sliten ut på bilden ovan. Fast jag har också atopisk hud vilket gör att jag är torr och röd kring ögonen. Trots detta är min hud i bättre skick än på många år vintertid. Vintern är värst och den långvariga kyla har varit allt annat än gynnsam. Men graviditeterna har gjort gott. I gymnasiet var läget bra mycket sämre och tårarna många. Nu har jag ändå problemet under kontroll.
Bara för att tappa den röda tråden i inlägget.
Världens sötaste
Slut för idag - tack för idag.
Check it out
Tillsvidare.
Finns det intresse för bloppis?
Så här på tal om de senaste dagarnas barnkläder, så tänkte jag se om det finns intresse för ett loppis på bloggen? Nu har jag främst Celines urvuxna 56:or och 62:or men visst hittar jag också kläder i Marius skåp. Finns det gravidfolk och och mamas med mindre bebisar än Celine som läser bloggen?
Plötsligt fanns all tid i världen att blogga
Om en sås
En middag bestående av kokt potatis, grisinnerfilé med béarnaisesås och babymorötter.
Jag har skrattat gott åt deltagarna i Halv åtta hos mig när de gång på gång misslyckats med sina bravurer - béarnaisesåsen. Lagom självsäker skulle jag för allra första gången göra egen sås från grunden till vår söndagsmiddag ikväll. Införskaffade ingredienser som färsk dragon, scharlottenlök och vitvinsvinäger. Läste för en gångs skull ett recept och skred till verket enligt anvisningar. Allt gick som smort ända tills jag försiktigt skulle slå det avsvalnade smöret i de vispade äggulorna. Då skar sig såsfanskapet. Helvete. Snabbt som attan googlade jag rädda bearnaisesås och fick 22 tusen träffar. Sansade mig och vispade ner ytterligare en äggula. Såsen redde märkbart upp sig och var i alla fall serverbar. Men bearnaise blev ändå inte min bravur.
Tänder, mat och amning
Är det tänderna, är det tänderna? frågar folk. Likasom folk började kommentera Marius vid två månaders ålder när nävarna åkte in i käften. Han som tänderna har tagit en halv evighet att ploppa upp för - nu har han i alla fall tolv. Fast han dreglade aldrig - det gör Celine - för flera. Men inga tänder, än i alla fall.
Jag sitter och läser gamla blogginlägg, från november 2008, då som Marius var lika gammal som Celine är nu. Inser många likheter men också lika många olikheter. Marius åt som en häst, helt huvudlösa mängder, allt. Slutade amma några få veckor efter att han fått sina första smakportioner vid fyra och halv månads ålder. Han vägrade helt enkelt bröstet.
Celine är en finsmakare. Äter bara hemlagat, om ens det. Hon bubblar ut mer än vad hon sväljer. Det tar länge och det skall trugas. Allra helst vill hon ha mjölk, både ur flaska och bröst. Då mår hon sig. Jag ammar henne nattetid och några gånger på dagen, men jag har inga sådana överdrivna mängder mjölk att jag skulle föda henne på enbart amning. Jag vill helst inte amma på bröllopet längre. Jag ska ge det en tid till, men sedan vill jag inte mer.
Mersmak
En barrumpad Marius med en kakform runt magen. Bara för att ha mina kakor i åtanke.
Idag - för allra första dagen någonsin, så har Marius gjort alla sina behov på pottan. Inte i blöjan, inte på golvet och inte någon annanstans. Det motiverar även mig att fortsätta 'potträna', eftersom det är ren lättja att sätta på blöja. Men så länge vi använder vinterhalare så får Marius hursomhelst ha blöja på utomhus, eftersom jag inte vill ha nerpissade vinterkläder.
Ett bloggtips
Det är Hannah som skriver. På ett så sällsamt sätt om vardagliga ting. Med beskrivande bilder och en massa känsla. Finlandssvensk. En blogg värd en titt.
Rond två
En och en halvtimme och 177 tillbakalyftningar (Marius förstås) senare får jag äntligen hälla upp en kaffekopp och äta en jäkla massa Rocky Road. Puh.
