I två olika världar.

En dag ligger jag i sängen och drar mig till nio och äter frukost vid tio.
Nästa ringer klockan vid sex efter endast fyra timmars sömn.
En dag strosar jag runt på gatan utan ett egentligt mål. Jag slår mig ner i solen och läser ett kapitel ur boken jag bär med mig och jag lyssnar på mäktig körsång vid Domkyrkans trappa.
Nästa gasar jag otaliga kilometer med minst fem olika tider att passa.
 
 
En dag sitter jag utomhus i sommarljummen luft med humrar, vin och chokladkakor på bordet och skålar.
Nästa dag synar jag kylskåpet uppifrån och ner med förhoppningen om att kunna svepa ihop något ätbart före nästa hobbytid.
 
 
 
En dag sitter jag på ett random ölhak i en av huvudstadens stadsdelar där en ryamatta från 70-talet pryder den orange väggen medan jag lyssnar på Nightbird och Erik Sjöholm i akustisk version och rökslingorna utifrån smyger in och bildar drömska slöjor i taket medan jag gungar melankoliskt i takt med ögonen slutna.
Nästa dag dammsuger jag cornflakes av köksmattan och plockar i ytterligare en diskmaskin samtidigt som jag tjatar om tandborstning.
 
 
En dag promenerar jag längs vattnet i solnedgången överröst med fågelkvitter och sol som färgar husfasaderna guldgula.
Nästa dag hänger jag med huvudet mellan axlarna och bannas över den långsamma datorn medan jag uppdaterar lagersaldon på nätbutiken och funderar över nästa marknadsföringsdrag.
 
 
En dag undrar jag om det här verkligen händer och att jag har möjlighet att dela upplevelsen tillsammans med värdefulla vänner.
Nästa dag undrar jag om det verkligen hände men paketerar minnet varmt om hjärtat - dagen som redan känns så avlägsen.
 
 En dag kändes mina löparben ändå ganska lätta och pigga trots avsaknad av träning. Nästa dag är de fullständigt ledbrutna och träningsvärkiga och de berättar att det kanske vore skäl att springa lite oftare.
0 kommentarer

Pängan.

Denna vecka hinner jag till och med på Sevendays återkommande veckolista, före nästa ska på fotbollsträning.
  • Pengar för mig är:
Ett nödvändigt ont. De underlättar livet, men huvudsaken är att vi har pengar på kontot - hur mycket jag själv har vet jag sällan. Efter att ha levt de första åren med barn utan någon vettig, regelbunden inkomst, är det en stor trygghet idag att få lön varje månad.
 
 
  • Det här lägger jag mest pengar på:
Liksom de flesta andra, får jag också säga mat, bränsle (bilen) och boende. Vi har förmodligen rätt låga boendekostnader (jämfört med många andra), men ändå är det saker på huset som ska underhållas hela tiden. Det senaste vi satte pengar på, är ett gruslass för att fylla upp både infarten till vårt hus och grunden för en vedlada. Vi håller på och tömmer vårt nuvarande vedlider, för att ytterligare kunna skapa mer lagerutrymme, men i stället behöver vi ha vedförvaring någonannanstans - och som lösning på det problemet ska vi köpa en vedlada. I sommar behöver vi också måla om alla vita områden på huset; alla knutar och utskiften. Och så skulle vi jättegärna vilja en en traktorgräsklippare som skulle underlätta klippandet av vår stora gräsmatta, men den får vi nog skjuta framåt ännu ett år. Vi sätter även sjukt mycket pengar på bränsle - men detta är en utgiftspost som är svår att spara in på. Vi kör över 30 000 kilometer i året - många av de kilometerarna är till och från mitt jobb. I såfall borde vi sluta med barnens hobbyer och även det som är viktigt för oss; idrott och friluftsliv. Att bo på landet kräver bil, oberoende om man vill eller inte. Och då cyklar vi ändå också mycket!
 
Det här är dock ett annat års gruslass
 
En annan stor utgiftspost har även varit min ohälsa och mina hudproblem. Ifjol kostade alla salvor, tillskott, behandlingar och sjukhusbesök mig över 1000 euro i månaden, medan jag idag ligger klart under 100 euro. Våra matkostnader har stigit en del, men å andra sidan har hela familjen haft max fem sjukdagar hela det senaste året (och jag vill tro att bra mat i alla fall har en delförklaring i detta). Något vi också lägger pengar på, är resor. Det är vår lyx, även om vi alltid reser budget. Att få planera in och vänta på en resa (vare sig den är större eller mindre) är en motivation och vår guldkant på vardagen.
 
 
  • Det här lägger jag minst pengar på:
Skräpmat. Alkohol - har inte satt en cent på att köpa alkoholprodukter på flera år. Skönhetsprodukter som smink och parfym - skulle gärna använda lite smink mellan varven, men har inte sminkat mig på ungefär ett år. Allt för att hjälpa huden. Kläder och inredning är också lågprioritererat och åt mig själv köper jag främst loppiskläder.
 
  • En vanlig månad tjänar jag:
Mycket varierande och ingen aning. Försökte t.o.m hitta lönetabeller från hemsidan, men kunde inte ens tolka dem. För tillfället är jag bara anställd för 8 h i veckan, men jag har under våren drygat ut detta med många vikarietimmar. Dessutom har jag arbetat 20 % för Kvarkens Naturskola och kvällstid har jag dragit MI-kurser. Med jämna mellanrum har jag även andra småuppdrag. Det gör att min månadsinkomst varierar med allt från 1400-2800 euro (efter skatt) beroende på hur mycket jag jobbar. Jag lyfter ingen lön från företaget, eftersom Thomas ändå ligger ännu lägre i lön än vad jag gör. I sommar är jag arbetslös. Jag arbetar vanligtvis mycket, men gläds åt mitt arbete.
 
Jag hade chansen att kunna arbeta som simskolelärare i sommar, men efter ett intensivt läsår, måste jag få pausa från att lära barn saker en stund under sommaren.
 
  • Mina tre spartips:
Att inte köpa. Jag tänker ofta hur mycket arbete en viss pryl har genererat och det hjälper ofta att låta bli köpet. Jag har också blivit bättre på att fråga mig själv, huruvida jag verkligen behöver det tilltänka köpet. Vi har också placerat en del pengar i aktier och fonder, men jag är så totalt ointresserad av ekonomi (tyvärr) att jag inte har en aning alls. Vi sparar inte aktivt själva åt barnen, men morfar ger t.ex. inga födelsedagspresenter åt barnen, utan har i stället gett en öronmärkt slant till varenda födelsedag/julklapp, som förhoppningsvis ska kunna finansiera största delen av ungarnas körkort sen när det blir aktuellt. För egen del "stoppar" vi undan extra pengar de månader som det lämnar lite "överlopps".
 
 
  • Om jag var ekonomisk oberoende:
Jag vill vara en  god människa som hjälper där det behövs. Jag skulle även investera i företagsidéer jag har kring barns rörelse och hälsa, eftersom det är min egen hjärtefråga. Jag skulle också vilja jobba mindre, se världen och ha en egen stuga vid en skidort.
 
 
  • Mina ekonomiska mål är:
Jag har ingen drivkraft att "bli rik". Jag har ingen drivkraft att uppnå en viss summa på kontot. Däremot har vi en drivkraft att utveckla framförallt Polkuped för där är resultatet så synligt och konkret, speciellt om jag jämför med mitt arbete som lärare. Mitt ekonomiska mål är att kunna ha möjlighet att leva utan att vara beroende av sifforna som står på kontot, att ha möjlighet att köpa en ny tvättmaskin om den gamla går sönder, att kunna köpa den mat vi önskar och att kunna unna oss ett par resor i året . Ett ekonomiskt mål för mig vore dock att få ett fast arbete, så att jag inte behöver gå varje vårtermin och fundera på vad som händer till hösten.
 
Vi har växt ur vårt lilla lager för länge sen och den här kaosbilden är knäppt från en av de många kvällar vi tillbringat i lagret och packat försändelser efter att barnen har gått och sova. Men så kostar det att investera också.
 
  • Jag tycker att ekonomi är:
Något jag borde intressera mig mer för, men jag ger hellre en klumpsumma pengar till min andra hälft som i sin tur ser till att räkningarna är betalda. Trots att jag har försökt, har jag svårt att finna ett intresse att kalkylera med pengar. Det irriterar mig också, eftersom jag egentligen tycker det är en jämlikhetsfråga - men som jag inte själv bidrar till.
 
0 kommentarer

Vandringssäsongen inledd.

 
Visst hade jag längtat efter att få inleda vandringssäsongen, men det var egentligen först när jag kom ut i skogen som jag insåg hur mycket jag saknat den. Tänk att ha möjlighet till så mångsidigt friluftsliv ändå; att få paddla långt in på hösten, långfärdsskrinna, skida och åka slalom på vintern och fortsätta med vandring när snön smälter.
 
 
Året vandringspremiär gjordes alltså på påsk. (I och för sig vandrade vi väl också i vintras men det försöker vi förtränga.) Vi hade syrran Anna och hennes sambo Morten på besök från Norge och det blev Risnäs för påskmiddag.
 
 
Att äta ute, är ungefär det bästa vi vet och eftersom det inte är mer än en kilometer från parkeringsplatsen till Risnäs kåta, släpade vi med oss Muurikkan. Eftersom ni ofta frågar vad vi äter, kan jag berätta att påsklunchen blev en stor risotto med svamp och en massa grönsaker (paprika, zucchini, lök, gröna bönor, majs).
 
 
En jättegod och enkel efterrätt vi ofta gör ute, är stekta äpplen med mandelkross. Jag brukar steka i kokosolja och ringa på lite agavesirap. Och massor av kanel. Ceylonkanel ska det vara!
 
 
Som vanligt är det ändå alltid för lite mat och pannorna och kastrullerna skrapas (och nästintill slickas).
 
 
Efter ett varv runt träsket och lite slackling på linan vi hade med oss, hade timmarna rusat iväg och vi avslutade en fin påskdag (även om det var en sån dag när det sken sol och snöade varannan minut).
 
 
Igår var det en passligt ledig dag för vandring igen. Som vanligt var det Frödings som hängde med oss och efter lite dividerande med leder allt från Kajane, Jurva, Seinäjoki och Fäboda, föll lotten på Västerö i Maxmo den här dagen.
 
 
En saknas från bilden, men jag hoppas att de ännu med glädje ska hänga med ut i skogen några år till. Jag är säker på att vi kommer att stöta på patrull i något skede, allra senast i tonåren men det är fortfarande en stor lycka för dem när de springer efter varandra i skogen, mer utanför stigen än på. Deras ögon börjar även vara väl cachetränade och även om vi inte ens hade ingång någon geocaching-app, lyckade Celine hitta en cache under bron.
 
 
Första maj-lunchen blev en pastarätt med zucchini, lök, tomatkross, bovetepasta och en havrefraiche. Ingen efterrätt den här dagen dock.
 
 
Det låg fortfarande en hel del is och snö kvar längs havskanten. Det stora projektet under matpausen var att försöka lyfta ner detta stora isblock i sjön. De skulle nämligen flyta runt på det som en båt sen, tänkte det.
 
 
Och de lyfte, de knuffade och de drog tills de var illröda i ansiktet. Men isblocket flyttade inte på sig (till all lycka).
 
 
Jag var nöjd och glad. Fast det är jag i och för sig alltid bara jag rör mig i närheten av mat.
 
 
Vi har besökt Västeröleden förut, för exakt två sedan. Då startade vi från Equitystenen och gick leden norrut. Igår startade vi från Söderskatan och gick en runda på ca. 5-6 km. Kan inte säga vilken rutt som är trevligare - båda är väl värda att vandras.
 
 
I Söderskatan finns också en fin pausplats med ett ödehus. Kanske är detta en övernattningsplats för den paddlingsutflykt vi har planerat i Maxmo skärgård i sommar? Hursomhelst, blev det en skön och välbehövligt ledig måndag. Det värsta är bara att vi bara vill ha mer. Skulle ju inte alls ha tid att arbeta heller.
0 kommentarer