Cykelsemester med barn: Skärgårdens ringväg

Hej! Jag har en hel sommar med obloggade äventyr - äventyr som jag framförallt vill dokumentera för min egen skull, eftersom det knappast är särskilt många som kikar in här längre. Jag gillar fortfarande bloggen mer som plattform än Instagram - även om jag uppdaterar betydligt mer frekvent på Insta (@evaramstedt).
 
Första stoppet på den första kvällen, i Sattmark - några kilometer väster om Pargas 
 
Hursomhelst hade vi planerat för en ledig vecka tillsammans i sommar. Vi skulle alla gånger vilja ha mer tid att upptäcka och umgås, men webbshopen sköter inte sig själv och vår kajakuthyrning kräver ännu mer närvaro. Men kusin Frida hade lovat sköta butiken och den här gången hade vi så jäkla tur med vädret att det varma vädret och det hårda trycket på kajaker från veckan tidigare, plötsligt byttes ut till iskalla och hårda nordanvindar och det gjorde att kajakerna stod tryggast på land medan vi cyklade.
 
På första färjan från Pargas till Nagu. Farmor och Jyrki följde oss på vägen ända till Nagu
 
Ifjol vandrade vi istället för cyklade, men i år bestämde vi oss för att de blir cykelsemester igen. Kanske mest för att Smilla är för ung för att gå långa sträckor än - samtidigt som jag vet att hon bra mycket hellre skulle springa själv än att bli buren. Däremot har hon suttit väldigt mycket i ryggsäcken i sommar, eftersom barnen ofta har henne med överallt med cykel, och därmed är hon väldigt van och trivs även också väl på ryggen.
 
Vi gjorde det därför riktigt enkelt för oss och bestämde att vi cyklar Skärgårdens ringväg. För trots att Thomas är uppvuxen i Pargas och att vi regelbundet ändå besöker Åboland, så har vi inte bekantat os desto mer med Pargas yttre samhällen. Själv har jag besökt Nagu och Korpo vid några tillfällen, men vi insåg att vi ändå har mycket mer att upptäcka. Dessutom skulle Thomas delta i ett triathlon följande lördag, vilket gjorde att vi inte kunde resa så långt bort, för att inte resan skulle äta upp extra resdagar av oss.
 
 
Vi körde alltså ner till Pargas en söndag. Dagen skulle visa sig bli sommarens varmaste och vi stannade först vid Yyteris hundsimstrand för att få första svalkan. Efter en sen lunch i Pargas, packade vi cyklarna och började trampa mot Nagu. Eftersom vägen till Åbo är ytterst bekant, valde vi att köra en egen twist av ringvägen och cyklade alltså först till Nagu. Temperaturmätaren visade 32 grader och svetten rann i floder, medan vi tog oss an den backiga vägen till Nagu. Det gick åt 8 liter vatten bara på första 30 kilometrarna till Nagu och aldrig har ett dopp varit så efterlängtat som då vi kom till den fina badbryggan.
 
Det var frihetskänsla att cykla i varm kvällssol den första kvällen
 
Vi både blötte kläder och cyklade i simkläder, men det hjälpte inte nämnvärt. Till all lycka visste vi att värmen bara var tillfällig och det var därför lättare att deala med den. Efter simningen cyklade vi vidare till våra gamla skidbekanta Emma och Kridi, där vi skulle få tälta på deras gård. Barnen fortsatte simmandet sent in på kvällen och natten bjöd inte heller på särskilt god nattsömn på grund av värmen i tältet - men efter en bra första dag, var vi ändå i gång.
 
Ringvägen var betydligt mer kuperad än alla andra cykelresor vi har varit på
 
På måndag morgon var vi uppe redan vid sju. Vi skulle ta sommarfärjan som går via Själö till Rimito (detta var vår egen twist på ringvägen) och behövde vara vid första färjan redan vid 8:40. Väl på Rimito började dagens långa cykling mot Teersalo - en cykelfärja som bara avgick två gånger om dagen och vid vilken vi behövde vara framme vid klockan 15. Vi hade alltså fem timmar på oss att cykla knappt 50 kilometer och detta skulle inkludera både lunchpaus och andra pauser.
 
Väntan på en färja
 
Vägen på Rimitosidan började som ytterst smal och stillsam. Men ju längre på vägen vi kom, desto bredare blev vägen och desto större blev trafiken. Vägen var också riktigt backig och vi slet ordentligt på uppför, för att sedan kunna glida i en hiskelig fart utför. Tiden stressade oss lite - vi behövde inte cykla hårt, men vi behövde ändå mata på framåt och cykling med packning är trots allt bra mycket tyngre än utan. Men efter lunchpausen insåg vi att vi kommer att ha en god tidsmarginal och vi kunde slutligen rulla in till Teersalos färjefäste med en halvtimme till godo.
 
Två söta på snackspaus
 
Smilla var en suverän cykelhund. Resan med henne gick som en dans från början till slut. Hon trivdes stort att få stå på ryggen i ryggsäcken och den enda gången hon gnällde, var när hon låg sist i kön. Helst ville hon ligga allra först, men ifall hon låg som andra eller tredje funkade det också. Men när Thomas ibland lämnade efter då han drog cykelkärran, lät hon honom veta att farten inte var tillräckligt god.
 
Omladdning vid ett färjefäste
 
Efter att färjan tog oss från Teersalo till Hakkeenpää, återstod ännu en god stunds cykling till Mussalos fina camping. För en stund var energinivån ganska låg, men nu behövde vi inte längre cykla mot klockan och dagens sista 20 kilometer gick sist och slutligen ganska smidigt. Det blev alltså en dag med 71 km och med tanke på terrängen så var vi alla ganska möra efter dagen. Efter bastu, bad och middag, var det skönt att krypa ner i sovsäcken och denna natt var temperaturen redan mycket behagligare. 
 
Tre i topp och en som tycker att det är hon som borde vara först! 
 
På tisdag tog vi en välbehövlig sovmorgon och vi startade från campingen först vid 9:45. Vi behövde passa färjan som skulle ta oss till Iniö, men vi hann ändå med en paus vid det trevliga stället Savipaja som låg alldeles vid vägen.
 
Smala, mysiga, röda grusvägar på Iniö. Det är den allra trevligaste cyklingen
 
På Iniö blev det plötsligt stilla. Om vägarna innan hade varit rätt vältrafikerade, mötte vi lugnet på Iniö. Landskapet förändrades, vägarna blev smala, trafiken försvann och barnen sade att det kändes som om vi kom till ett nytt land.
 
På Iniös högsta punkt fanns naturligtvis ett stentorn som ytterligare kunde växa ett snäpp
 
Vi lagade lunch åt oss och vandrade sedan en hyfsat kort men vacker vandringsled, upp på Iniös högsta punkt som gav oss utsikt ända till de åländska holmarna.
 
Tältmys när det är som bäst 
 
Efter att ha sett oss omkring på Iniö några timmar, fyllt på med snacks i lanthandeln, fikat på Gamla bankens café och spelat minigolf i hamnen, hade vi nästa färja att passa - färjan som skulle ta oss till Houtskär. Och där i färjehamnen sov vi sedan följande natt. Vinden hade nu också nått Åboland och kvällen var inte alls varm längre. Att packa jackor och byxor några dagar tidigare när temperaturmätare låg stadigt kring 30 grader kändes huvudlöst - men den här kvällen hade jag gärna haft ytterligare en ulltröja och ett par stickade strumpor. Detta blev en kortare cykeldag (28 km) men det blev desto mer färjor.
 
Celine fick en ny cykel i våras och hade en otroligt lättrampad cykel under hela veckan. Hon är inte den som brukar ligga i täten, men var den som mestadels höll tempot under veckan.
 
På onsdagen vaknade vi till ett stilla duggregn och det var lite trögt att komma iväg. Vi hade vikt dagen åt Houtskär och passade på att cykla vägarna åt olika håll och även besöka holmens sevärda saker.
 
Vid ett färjfäste på Houtskär mötte en vacker vy med gamla båthus oss 
 
Trots att vi reste väldigt billigt och lagade nästan all mat själv, försökte vi lämna lite pengar efter oss i varje by, eftersom vi själva vet hur viktiga sommargästerna är för byarna som går i dvala under vintern. Vi lyxade alltså till det på Houtskär och gick på restaurang Skagen i gästhamnen, som vi hade blivit tipsade om att skulle servera jättegoda hamburgare. Och vilka hamburgare sen! Vi fick både glutenfria och veganska burgare som skulle komma att mätta varenda en i familjen Ramstedt - och det kan jag säga att inte alltid är så enkel uppgift. Vi besökte även Skägårdsmuseéet och vi imponerades av vilket arbete som gjorts för att bygga upp den lilla museibyn om skärgården och fisket - vi rekommenderar verkligen att besöka!
 
Ett loppis appropå längs vägen 
 
Det fina på cykelsemester är, att man alltid är så nära till ett stopp. Dels ser man stoppen oftare och dels är det inte ett lika stort projekt att stanna med cyklarna som med bilen. Man tar alltså möjligheten att vika in på alla möjliga och omöjliga ställen som loppisar, gårdsbutiker och självbetjäningsställen som finns längs vägarna betydligt oftare än när man reser med bil.
 
 
 På en väg någonstans i skärgården
 
Efter att ha sett Houtskär, cyklade vi vidare mot färjfästet till Korpo. I Korpo väntade Kridi på oss i sin K-butik, för han hade lovat bjuda ungarna på glass i butiken om vi kom via och vi passade på och proviantera på samma gång. Därefter sökte vi oss ner till simstranden och fricampade i närheten av den under natten. Kilometrarna denna dag blev slutligen 47.
 
Två som njöt i kapp 
 
När vi började cykla på torsdag morgon, kändes det rimligt att cykla ända tillbaka till Pargas. Men vi hade haft så fina dagar tidigare under veckan och ingen av oss ville egentligen att resan skulle ta slut redan. Denna typ av resor gör underverk med våra barn (och oss föräldrar) - plötsligt blir de bästa kompisar och leker med varandra som aldrig förr. De blir vänliga och omtänksamma mot varandra, telefonerna glöms bort och samtalen blir så levande. Därför uppskattar jag själv att vandra eller cykla med barnen så himla mycket.
 
En kväll åt vi nypotatis och färska grönsaker från Houtskär med en torkad kikärtsgryta som jag förberett hemma tidigare i sommar 
 
Vi cyklade alltså tillbaka till Nagu och tog en långpaus på stranden där. Vi åt och vilade i flera timmar innan vi tog sikte på Kirjais färjfäste - varifrån det skulle gå en förbindelsebåt på kvällen som skulle ta oss ut till Pensar, där Thomas mormor och morfar har sin sommarstuga. På detta vis skulle vi få en natt till.
 
Celine tog ett dopp medan vi väntade på förbindelsebåten. Sindre i sin tur tog ett dopp med kläderna på när han halkade i med sin enda långärmade tröja och byxor
 
Det blev ytterligare en lång väntan vid färjfästet innan båten till slut kom. För oss som icke skärgårdsbor, kändes det onekligen som en god service att ha möjlighet att kunna utnyttja all förbindelsetrafik i skärgården kostnadsfritt. Av sexton färjor, var det endast två som kostade - och denna förbindelsebåt tog också oss som enda passagerade kostnadsfritt ut till mommo och moffa.
 
På färjan fanns till och med ett båtbibliotek med nyaste Lasse-Maja (även om det inte var den som lästes här av Celine)
 
Tänk att det fortfarande finns folk som bor långt ute på holmarna som fastboende
 
Dagens sista bit på holmens enda väg gick med fart före vi fick både ärtsoppa och bastu på stugan. Vår nästsista dag landade på 46 kilometer och det blev en dag med betydligt mer pausande än cyklande.
 
Trafiken mellan Pargas och Nagu är vältrafikerad, men nu finns det asfalterad cykelväg nästan ända till färjfästet på Pargassidan 
 
Fredag skulle vara vår sista cykeldag och vi var uppe tidigt eftersom mommo och moffa skulle ta första färjan tillbaka till fastlandet och vi beslöt att fara samtidigt som dem. Vi hade bara 18 kilometer cykling kvar till Pargas och denna sträcka tog oss slutligen inte mer än en timme, eftersom barnen trampade med hög energi då vi var så nära.
 
Thomas hade en slitsam last och en bra uppladdning inför triathlontävlingen på lördagen, heh
 
Vi var alltså hemma igen redan vid 11-tiden på fredagsmorgonen, efter att ha gjort vår variant av Skärgårdens ringväg. Det blev totalt 240 kilometer, vilket faktiskt är mindre än vad vi cyklade på Gotland för ett par år sedan men resan beror ju såklart inte på kilometrarna. Vi fick återigen en mycket värdefull vecka helt utan missöden - en vecka som vi behövde mer än vad vi själva visste. Nu är frågan bara, vart ska vi cykla nästa år?
 
 
 
 
 
 
 
2 kommentarer
Anonym

Roligt att ni kom och cykla hitåt!Rekommenderar Bornholm ( som hör till Danmark) som ert nästa mål🚴‍♀️👍!

Joanna

Wohoo! Kul att du börjat skriva igen 😀