Molpe till Maxmo med kajak

 
Min sommar kretsade mycket kring paddling. Vi startade ju upp vår kajakuthyrning i Molpe förra sommaren och denna sommar ville vi utveckla verksamheten ytterligare. I maj gick jag en utbildning för att bli paddlingsinstruktör och i juni höll jag min första nybörjarkurs i paddling. Utöver det har vi arrangerat ledda paddlingar varje vecka. Men om förra sommaren gynnade oss väl med vädret, så utmanade denna sommar oss rejält med sin blåst.
 
 
Men eftersom jag suttit mer i kajaken i instruktörsuppgifter, har jag tyvärr suttit mindre i kajaken för min egen skull. Jag hade därför planerat in några dagar i slutet av juli med möjlighet att göra en egen paddlingsutflykt. Jag har aldrig gjort någon längre utflykt på egen hand - varken i kajak eller till fots, men tillsammans med Smilla tänkte jag utmana mig i att för första gången fara på tur ensam. Det här inlägget handlar således om vår paddlingstur som vi gjorde tidigare i sommar - men kameran lämnade jag hemma och bilderna är därför tagna med telefon.
 
 
Vi startade från Molpe en lördagkväll vid 19-tiden. Smilla har paddlat med mig under hela sommaren och då har hon främst suttit framme, ovanpå kajaken. Men inför denna tur köpte jag en varukorg som jag fäste bakom mig för att hon skulle ha möjlighet att sova och sitta avslappnat. Hon var alltså helt med på noterna och satte sig med glädje på plats.
 
 
Min plan var att paddla till min syster som bor i Maxmo. Jag hade uppskattat att turen skulle vara ungefär 80 kilometer lång, och att jag således skulle klara mig på två övernattningar. Jag prickade sommarens hetaste och lugnaste dagar rent vädermässigt och redan när jag paddlade i väg insåg jag att jag kommer att kunna paddla var som helst utan att behöva ta hänsyn till vinden och vågorna. Jag paddlade alltså först ut på öppet vatten till Skitin som ligger i Petalax skärgård där Smilla tog en kisspaus och åt sin kvällsmat.
 
 
Trots att klockan redan var över nio på kvällen stod solen högt och svetten lackade i pannan. Havet blev spegelblankt och det var stor frihet att bryta den mjuka vattenytan med paddeldrag efter paddeldrag.
 
 
Smilla la sig till ro och sov i korgen bakom ryggen medan jag paddlade vidare mot Malax.
 
 
Det tog mig ungefär tre timmar att ta mig till Malax och solen höll på att krypa bakom träden när jag kom fram till övernattningsplatsen. Jag satte mig en stund på bryggan och kokade kvällste åt mig, innan jag kröp ner i sovsäcken och somnade med Smilla på benen.
 
 
Följande morgon tog jag sikte på Sundom skärgård. Värmen var påtaglig redan från morgonen och havsytan låg lika blank som föregående kväll. Men bland alla små kanaler och skär slarvade jag ordentligt och orienterade mig fel i flera kilometer. Trots att jag inte hade bråttom någonstans, irriterade det ändå mig att behöva paddla tillbaka då jag borde ha haft koll. Med jämna mellanrum satte jag Smilla i sjön för att hon skulle simma och svalka av sig.
 
 
Snart korsade jag farleden in till Vasa och såg Vasklot hamn på avstånd. Jag tog sedan sikte på Gerbys skärgård och plötsligt paddlade jag förbi Jannes saloon som kom som en lämplig bensträckare vid lunchtid på söndagen. Efteråt hade jag planerat att mitt följande stopp ske hos min goda vän och tidigare gymnastiklärarkollega Marias villa i Grönvik, men före det bestämdes ett spontant besök hos en annan kollegas villa och det blev plötsligt en riktigt social dag.
 
 
Hos Maria blev jag bjuden på middag och jag hängde där ända till halvåttatiden på kvällen före jag paddlade vidare. Hon följde mig en bit på sin sup-bräda före jag paddlade förbi Replotbron in mot Iskmo skärgård där jag bara skulle hitta en övernattningsplats.
 
 
Men att bara hitta en övernattningsplats visade sig inte vara så bara. Min paddlingskarta tog slut och jag glömde att kika på nätversionen av den. Jag paddlade därför i misstag förbi en lämplig övernattningsplats och ville sedan inte vända flera kilometer tillbaka när jag väl upptäckte misstaget. Stränderna var antingen fyllda med villor eller stenblock som gjorde det omöjligt att ta i land eller ännu mer omöjligt att slå upp ett tält. Jag paddlade och paddlade - rundade flera skär, tog i land och konstaterade att jag inte heller här får upp tältet. Klockan var redan långt efter 22 på kvällen och jag började bli frusterad över att det skulle vara så svårt att hitta en tältplats. Dessutom hade jag paddlat 50 kilometer den dagen och började känna mig trött i kroppen - jag har trots allt inte paddlat så långt tidigare.
 
 
Till sist mötte jag en fiskebåt som tuffade sakta framåt. Vinkade åt den och frågade om tips, varpå jag visades till följande holme där det fanns en ödestuga inväxt mellan alarna. Tillsammans med en miljon myggor fick jag i alla fall upp tältet på en liten gräsplätt, men jag var ännu tvungen att kasta mig i sjön efter en mycket svettig dag. Jag hade långt över 50 myggbett på benen när jag kröp ner i sovsäcken och tänkte att alla tältplatser nog inte är vackra.
 
 
När jag vaknade på måndag morgon, var världen genomblå och ljummen åter en dag. Min ursprungliga tanke var att paddla Petsmos innerskärgård till Maxmo, men tack vare vädret, beslöt jag att runda Köklot ända ut i dess ytterspets. Det blev således en dag med ganska mycket öppet havs-paddling före jag närmade mig Maxmo på eftermiddagen. Dessvärre hade Thomas - som skulle hämta mig, en massagekund att passa på kvällen så sista biten in mot Särkimo blev lite brådskande för att hinna tillbaka hem till Molpe i tid. Klockan blev sedan ungefär 16 på eftermiddagen när jag parkerade kajaken vid systerns bryggplats.
 
 
Det blev ändå en fantastisk tur som gick hur bra som helst trots att jag for iväg ensam. Jag fick det bästa möjliga vädret och det var intressant att paddla på nya ställen. Det blev till slut en tur på strax över 100 kilometer som gav rejält med mersmak.
 
Och vill du komma med på en tur - om än en något kortare sådan, finns det ännu plats att hänga på vår tur till Högskär nästa helg. Mer info hittar du på vår Facebooksida: Polkuped kajak.
1 kommentar