En septembernatt ute.

Jag skippar min springtur och kan blogga i stället. Annars brukar jag paddla fyra, fem kvällar av sju men hösten kom med blåsiga vindar och mörkret naggar kvällarna allt snabbare i kanten.
 
 
Efter Stockholmsweekends, cykeltävlingar, bröllops- och kalashelger, fotisturneringar och gud vet vad, kom en lördag med färre programpunkter och med dammsugat köksgolv finns det risk att bli rastlös när man landar i soffan och förbjuder barnen från skärmtid resten av dagen.
 
 
Men två var med mig och vi skulle fortfarande hinna till Risnäs och sätta upp tältet före solen skulle gå ner vid åtta om vi packade väskorna snabbt och begav oss i väg.
 
 
Risnäs träsk är framförallt Celines absoluta favoritställe och vi har nog varit här uppemot fyra-fem gånger i året i många år. Sindre älskar sin hängmatta och ville sova ute under bar himmel, medan jag och Celine hellre ville sova i vårt nya Hillebergtält som jag lite överraskande hittade på Facebookloppis i somras.
 
 
Vi hann precis bädda för oss och göra upp eld, före mörket föll över oss.
 
 
Sen satt vi framför elden i över två timmar och bara myste. Vi åt kvällsmål och stekte äppelgott över elden och jag läste sida efter sida i pannlampans sken medan barnen satt och petade i lågorna. Det var alldeles stilla och knäpptyst och det enda ljud som hördes var granvedens sprakande. Jag gladdes i hela kroppen över barnens entusiasm där vi satt i den kyliga septemberkvällen och de planerade för fler höstövernattningar. Sen bäddade jag ner Sindre i hängmattan och kröp själv in i tältet och försökte låta bli att tänka på de fyrfota gråbenen som stryker omkring i trakterna.
 
 
Om kvällen var obeskrivligt vacker, var morgonen om möjligt ännu vackrare. Jag kröp ur sovsäcken redan före sju i morse för att hinna kicka i gång brasan och läsa en stund i min ensamhet före barnen skulle göra mig sällskap. Men uteluften gjorde dem gott och när klockan närmade sig tio på förmiddagen beslöt jag att gå och väcka dem. Det har kanske hänt två gånger tidigare i deras liv att det sovit så länge. I stället höll jag på att flyga upp i himmelen när en jämthund plötsligt strök upp vid min sida medan jag satt i min egen ro och läste. Men det var en glatt viftande svans som rusade runt och skulle snusa på allt och jag försökte rädda frukosten med hög puls.
 
 
På förmiddagen blåste det redan friskt och vi passade på att hänga upp all utrustning och låta den torka i vinden medan vi gick ett varv runt träsket.
 
 
Det fanns gott om stora, solvarma lingon att stoppa i munnen.
 
 
Och när klockan var lunchtid men maten var slut, var det bara att slänga väskorna på ryggen och vandra tillbaka mot bilen. Nöjda över ett litet med värdefullt vardagsäventyr tillsammans.
2 kommentarer
Anonym

Hej, jag hittade ditt konto och ser att du slutat uppdatera om ditt eksem. Jag har precis samma historia... är nyfiken, hur har det gått?

Svar: Sedan september 2017 fram till mitten av augusti 2018, var jag fullständigt eksemfri och välmående. Har varken haft kli, sår eller andra problem av eksemen. I mitten av augusti drabbades jag av ett bakslag dock, som jag dock inte kan härröra till något logiskt - jag tänker att det är third year anniversary flare, men i min värld är även det ologiskt och svårt att förstå. Hade ca. 10 dagar då ansiktet blev dåligt, men det återhämtade sig därefter och nu har jag inga problem. Dock har bröstpartiet, magen och armvecken varit lite besvärliga den senaste månaden, och är det fortfarande. Inte så att det på något vis stör mitt liv, men det är ändå lite frustrerande, eftersom jag hade ett år med sågottsom 100 % frisk ut. Äter glutenfritt veganskt idag och undviker fortfarande socker - men visst slinker det ner någon mjölkfri glass och annat som innehåller socker mellan varven. Har ätit veganskt nu med olika strikthet i över två år nu, och har landat i balanserade matvanor nu, även om jag är rätt säker på att mitt lilla bakslag skulle återhämta sig snabbare nu om jag skulle äta enklare och renare ett par veckor.
Räknar fortfarande att min TSW är närvarande, men inget som alls påverkar, stör eller ens innefattar min vardag. Är oerhört glad och välmående, och för mig kändes det som om jag gick tillbaka till 17-18 års ålder - till åldern före eksemen kom. Hur är din status?
Eva - Kakkakaffe

Tack så mycket för svar och att du delar med dig. Jag har haft precis samma historia som dig men hösten 2018 bestämde jag mig för att sluta använda kortison och protopic. Klarade mig fint till februari i år då eksemet bröt ut på båda mina armar, över hela armarna. Har lagt om min kost och äter mycket raw Food, råa grönsaker mm och inget vitt socker alls och mycket sällan mjölkprodukter. Nu i augusti bröt det även ut på hals, öron och delar av ansikte. Vet inte hur jag ska få bort det här. Kanske ska jag också ta bort gluten helt. Kanske torrare luft i augusti blev ditt återfall?