Höstlovet på tur.

 
Med höstlovet följde en stor längtan inför ett miljöombyte. En eller flera lediga dagar hemma, innebär oftast att jag bara går runt och plockar utan att jag överhuvudtaget ser något större resultat. Eller så sitter jag framför datorn och petar på webshoppen - vilket också är ett evighetsarbete utan slut. I stället ser jag bara mer saker som är slarviga, felaktiga, borde förbättras eller göras om. Och efter att jag också äntligen läst boken Omgiven av idioter, fick jag äntligen ett svar på varför jag inte är lämpad för långsamt, monotont arbete som inte har ett tydligt slut. Jag har fel färg för det.
 
 
Jag ville ut i naturen. Kanske skulle det bli sista helgen för i år. Och jag har ständigt så många alternativ på ställen jag vill besöka, saker jag vill göra.
 
Nationalparker i Estland och paddling på åar.
Irland. Och Skottland.
Jag letade flygbiljetter till Island.
Letade vandringsleder på Madeira.
Jag tänkte att vi far till Isälvsleden i Vindeln. Eller.
Till syster i Ulvik, invid Hardangerfjorden.
Syster i Kristiansund.
Syster i Maxmo med trevliga paddlingsvatten.
 
Jag hann tänka tumisresa med Thomas till Riga.
Eller ensamresa med barnen till Helsingfors med tåg.
Till sist satt jag och skulle bara klicka på betala-knappen på Vikings lines hemsida för båtbiljetter till Estland. Före jag plötsligt tryckte på krysset i hörnet i stället.
 
 
Jag älskar egentligen att planera. Jämföra priser, boenden, leta matställen. Läsa kartor och recensioner. Men plötsligt drabbades jag av en total matthet inför alla beslut jag skulle behöva ta. Min arbetsvardag är så fylld av så många frågor och snabba beslut, att jag ofta är helt tom i huvudet när jag kommer hem. Då möter ofta Thomas mig i dörren, fylld av idéer, frågor och förslag som han kommit på under dagen och vill diskutera. Lika ofta möter han min totala likgiltighet, eftersom mina egna svar är slut för dagen.
 
 
Nu hade i och för sig bara barnen två dagar höstlov, medan jag själv var ledig hela veckan. Och webshoppen (eller kunderna!) är svår(a) att lämna åt sitt öde mer än ett par dagar. Därför gjorde vi ett snabbt beslut om att i stället besöka nationalparkerna Salamajärvi och Pyhä-Häkki, som är de nationalparker som ligger närmast oss och som vi inte har besökt. Dessutom skulle det bli den förmånligaste resan av de tilltänkta alternativen och också det mesta valet rent miljötänksmässigt. Vi packade därför ryggsäckarna för tre dagars vandring i mellersta Finland och vädret såg till all lycka ut att gynna oss. 
 
 
Vi kom fram till Salamajärvi vid lunchtid på torsdag och efter att ha ätit mellanmål i bilen, begav vi oss direkt ut på stigarna. Början var trög med en stenig och hal stig, men vi hade siktet instället på en lunchplats 3,5 kilometer senare. Precis när vi kom fram till lunchstället började det regna, men en färdig brasa mötte tacksamt oss då ett litet jaktgäng på tre män hade hunnit före oss och gjorde oss sällskap. De visade sig vara från Jyväskylä och vi hittade genast gemensamma samtalsämnen kring vår gamla hemstad.
 
 
Regnet upphörde senare och vi fick vandra i fantastisk kvällssol mot tältplatsen vid en kåta. Salamajärvi bestod av mycket spångvandring och på grund av det våta vädret, var spångarna glashala. Det var alltså ganska påfrestande att vandra på plankorna och vi nog alla på näsan i något skede. Vi hade med oss två hängmattor, då barnen helst ville sova i hammockarna, men tyvärr hade vi glömt repen till en hammock hemma, så Marius och Sindre delade på hängmattan och sov under stjärnorna medan vi andra sov i tältet.
 
 
På fredag vaknade vi upp till strålande sol och nollgradig temperatur. Efter frukost och ihoppackning av lägret gav vi oss iväg på spångarna igen som nu var täckta av ett lager rimfrost, men vi traskade på rätt snabbt och kom till sjön Koirajärvi som låg precis bredvid startplatsen vid lunchtid. Rundan vi hade gått var 18 kilometer. Vi lagade lunch åt oss på det nya, större Primusköket (har alltså bytt ut den omtyckta och mycket välanvända Trangian mot ett Primuskök, då kastrullen på Trangian var alldeles för liten, men vi är jättenöjda med bytet, då kastrullen nästan är en liter större).
 
 
Efter lunchen styrde vi kosan mot Pyhä-Häkki nationalpark. De låg ca. 80 kilometer från varandra och vi stannade i det lilla samhället för att fylla på matförråden. Denna gång bar vi minsann inte på lätt mat, men eftersom vi bara gjorde ett dygn åt gången, hade vi möjlighet att orka bära tyngre mat. Dessutom hade vi tio liter rent vatten med oss. Klockan var ungefär 15 på eftermiddagen då vi kom fram och vi hade då sju kilometer till övernattningsstället. Eftersom vi redan hade vandrat åtta kilometer tidigare på dagen, hade vi förberett oss med fredagsgodis för att kunna bemöta eventuella dippar i orken, men skogen (framförallt på slingan som gick utanför nationalparken) var mycket vacker och lättvandrad i jämförelse med Salamajärvi och vi klarade av kilometrarna i snabb takt.
 
 
 
Vi hann alltså fram till vindskyddet medan det ännu var ljust och till all lycka var det ingen där. Den tidigare natten delade vi med tre andra i kåtan och jag upplever det lite påfrestande att behöva dela utrymmet med andra, då barnen ska hyschas, dämpas och vaktas på ett annat sätt än jämför med då man är ensam. Snart kom ändå två män farande på en fyrhjuling i mörket och vi stelnade till. Snabbt insåg vi dock att det bara var två friluftsintresserade män som var ute på en fredagskorv och de gjorde oss sällskap framför brasan. Det visade sig även vara köpmannen i butiken där vi tidigare på dagen hade köpt vår mat och vi konstaterade att världen är liten. När de sedan lämnat oss, började nästa koppel av pannlampor lysa i skogen och ett gäng på nio personer ankom till lägret med massiva mängder mat och övernattningsstuff och jag hann redan tänka att det blir en allt annat än lugn natt. Till all lycka, beslöt de sig att dra vidare till ett annat ställe och vi fick tillbringa resten av kvällen och natten i all vår ensamhet.
 
 
Natten i vindskyddet blev ganska kall. Temperaturen skulle krypa ner mot några minusgrader och våra sovsäckar (förutom min och Celines) är mer lämpade för betydligt varmare grader. Men med jackor, filtar och kläder inne i sovsäcken hade vi klarat oss bra natten före, men med kläderna nere i fotändan och filtarna vid sidan av, hjälpte de inte så mycket och pojkarna frös lite under natten. Men vi kröp ihop tätt, tätt och det gav bra med värme.
 
Lördagsmorgonen som mötte oss, var det vackraste jag sett på länge. Vi vandrade länge bredvid en sjö som låg blank som en spegel medan solen steg upp till vänster om oss och gjorde så att dimmorna dansande på både sjön och mellan tallarna. Det var alldeles knäpptyst i skogen och vi averkade kilometer efter kilometer på förmiddagen. När vi närmade oss nationalparken igen, började vi möta många människor - både äldre och barnfamiljer och det gjorde mig glad att så många tagit sig ut i skogen. Efter en lite sen lunch, kom vi tillbaka till bilen efter att ha gjort 18,5 kilometer i Pyhä-Häkki.
 
 
Efter det väntade ännu barnens höjdpunkt på vårt lilla höstlovsäventyr, nämligen Flow-park i Ähtäri. Vi kom fram till Ähtäri vid 15-tiden på lördagen och det var med stor otålighet de väntade på att få klättra upp i träden. Till all lycka råkade sig så att parken ordnade månskensklättring denna kväll, och i stället för att stänga klockan 18, stände parken klockan 22. Det gav oss alltså många extra klättringstimmar - för på barnen fanns det inget slut. Och det upplever jag så tacksamt med våra barn, snåla som vi är - de använder alltid upp (och än mer än det) hela pengen vi betalar för - oberoende på det handlar om mat eller aktiviteter. Jag tvivlar på att vi någonsin slängt en smula mat när vi ätit på restaurang.
 
 
 Sen tog vi bara riktning på Molpe igen och det blev varken Island eller Estland (denna gång heller), men även de platserna finns kvar - och denna gång gladdes jag mest åt att vi fick tre dagar av intensiv tillsammanstid - och framförallt tre dagar utan varje sig syskonbråk eller annat tråkigt tjat. Skogen gör under för våra barn och det är den arena där de bråkar som allra minst. Och vill du se vår vandring i videoformat, så gjord jag en liten film. Välj gärna HD-kvalitet för bättre upplösning (även om det är filmat med telefon).
 
 
0 kommentarer