Lyssnartips för dig som ska börja mata bebis.

Jag ska inte bli långrandig ikväll, utan jag tänkte mest slänga in ett tips. Jag tror ju och hoppas att ni redan är många som lyssnar på Food Pharmacys förträffliga podd (jag har för övrigt ett långt utkast som jag skrev i samband med ett annat avsnitt också, men som jag inte orkat eller hunnit sätta en finish på - återkommer till det), men det senaste avsnittet (nr. 18) var mycket tankeväckande och något som jag skulle ha velat lyssna på ifall jag var gravid eller hade spädbarn. Det handlar nämligen om hur viktigt det första levnadsåret är för att skapa allätande barn och hur man ska tänka när man börjar föra in riktig mat i barnens kost. Sen är det kanske inte heller så enkelt som det låter, men åtminstone jag lärde mig flera nya saker i podden.
 
Vi har tacksamt nog aldrig haft några matproblem med våra ungar - och jag tänker att vi kanske ändå omedvetet skapade en bra grund för dem, då vi lät framförallt Celine och Sindre äta självständigt ända från start. Jag tyckte det var skittråkigt att mata dem och lät dem därför äta själv ända från att de var about sex månader (inte för att det var så trevligt att städa kladdet efter dem heller, men det belönade sig sen igen med att de åt snyggt med sked och drack ur riktigt glas huisigt tidigt). Sen har de såklart satt emot vissa saker under årens lopp, men då har jag varit en sträng mamma som krävt att de måste smaka minst tio gånger före de får säga att de inte tycker om. -- Eller så har vi bara haft tur, men visst var det fint när vi kunde beställa in vilka portioner som helst i Thailand och oberoende om det var svinstarkt, handlade om musslor och bläckfisk, helstekta fiskar, bönor eller alger, svamp eller tofu, så skrapade de varenda tallrik till sista riskorn.
 
Fastän jag ofta upplever frustration över att de äter enorma mängder, att det aldrig lämnar några rester över till följande dag trots hur stora mängder mat jag lagar och att kylskåpet oftast är halvtomt även om jag springer i butiken var och varannan dag - förstår jag att frustrationen är bra mycket större hos dem som har barn som ännu inte insett att maten är meningen med livet. Men även där är tjejerna bakom Food Phamacy peppiga och delar ut generöst med råd. 
 
Så lyssna oberoende.
1 kommentar

Saker jag ser framemot!

Vardag och jobb i all ära, men oj så ofta tankarna flyger iväg - bort från ett tajt schema, till lugnet i naturen. Även om jag trivs stort på mitt jobb, är det tärande att alltid känna att jag ligger ett steg efter, att jag alltid kunde göra mer, att det första jag gör på morgonen är att kolla Wilma - och nästan det sista före jag somnar är att kolla detsamma. Efter en dag i skolan är jag så fylld på ljud och människor, att jag helst skulle tillbringa resten av dagen i fullständig tystnad. I stället öppnar man dörren till en ny ljudocean och hoppas att de i alla fall inte bråkar för stunden. Dessutom hänger arbetet över oss här hemma hela tiden - äntligen fick vi vår nya webshop lanserad - men nu väntar evighetsjobbet med sökoptimering.
 
Knappt hann vi hem från Thailand, före vi började fundera på vilket nästa paushål skulle vara. Det fina är att ha ett arbete som bryts av med lov med jämna mellanrum och en man som är egen företagare. Det negativa i det fina att vår verksamhet rullar väldigt fint och stabilt, är att det blir allt svårare att lämna webshopen och dra på äventyr. I tre år i rad har vi älskat Hemavan på vårvintern - och i år har de ny gondollift och allt, men i år har vi valt att pausa Hemavan, just för att cyklarnas högsäsong börjar i i mars. Men också för att utförsåkning inte längre är något billigt nöje för oss - för i år kostar för första gången alla våra barn i liften. Vi har verkligen utnyttjat möjligheterna att åka gratis med barnen, men efter att Sinde fyllde sju häromveckan, blev det så definitivt att vi nu har stora barn.
 
 
 
I stället funderade vi på de finska fjällen över påsklovet, men stugorna kostar svinmycket några gånger ett par gånger i året och påsken är ju ett av de tillfällena. Men så dök alternativet Wasalines kampanj Påsklov i i Lycksele upp i mitt Facebookflöde till ett billigare pris än vad vi kan få en annan semester för - så det fick bli årets bubblare. Vi tänker att vi kan skida utför en dag i Kittelfjäll, vi kan hänga en dag i Lyckseles backar och resten av tiden kan vi längdskida på små skogspår i Lycksele eller på det ljuvliga Olles spår i Umeå. Det är inte detsamma som att skida en vecka i Hemavan, men jag hoppas att det blir ett bra alternativ samtidigt som vi inte missar någon dag från Polkuped. Eftersom vi under våren skickar upp till tresiffrigt med cyklar härifrån varje vecka, går det inte att vara särskilt många dagar off.
 
 
Som vardagsutmaning har jag tänkt hänga på att sova ute en natt varje månad - men januari gick tyvärr utan att jag hann eller orkade genomföra årets första natt. Hade jag haft lite bättre utrustning skulle den här natten ha passat bra - men med en temperatur närmare minus 15, känner jag det bra mycket skönare att sova inne. Men utan vidare ursäkter ska jag verkligen försöka få till en utenatt varje månad från och med februari.
 
 
 
 
 
I april väntar jag på min nya pärla. Jag beställde den av Herman redan i höstas med önskad leverans så fort isen smälter, och jag längtar stort över alla ljusa, spegelblanka kvällar jag ska få paddla med min nya kajak. I år ska jag också köpa en takställning till kajaken så att jag och Anna kan ta oss till Östas Marica i Maxmo och paddla i skärin. På samma gång kan jag hälsa på syster Sara som lite otippat ska bosätta sig i just Maxmo.
 
 
Tre år i rad har vår sommarsemester gått i cyklandets tecken. Första året cyklade vi på Åland, andra på Gotland och ifjol cyklade vi på Åland igen, dels för att spara pengar till Thailand, men dels för att det var lättare och närmare. Vi har nu cyklat och besökt så gott som alla större holmar och vägar på Åland - barnen önskar sig en cykelsemester till Legoland, men sommarens cykelsemester ligger lite i farozonen. Dels för att Thomas hör till årets Team Rynkeby Vasa och ska cykla till Paris för att samla in pengar till cancersjuka barn och deras familjer och dels för att vi ska vandra på Kungsleden i sommar!
 
 
Fjolårets tur var så fantastiskt fin, att jag också vill dela upplevelsen med de andra i familjen. Därför får kanske denna planerade vandring komma att ersätta sommarens cykelsemester, eftersom vi planerar att hålla Polkuped stängt den enda veckan under året just under vår vandring (svårt att svara på mail om man inte har mobiltäckning). I nuläget funderar vi starta från Hemavan och vandra mot Ammarnäs ett par, tre dagar och sedan återvända samma väg (lättast så med kommunikationerna). Vi siktar på att vandra ca. 50 km på 5-6 dagar.
 
 
För hösten har jag däremot inte satt önskemål än. Salamajärvi nationalpark är den nationalpark jag vill besöka till näst. Och så vill jag verkligen göra Linnansaari igen!
 
 
 
På höstlovet vill vi kanske göra en repris på Montenegro - men att vi denna gång skulle byta Montenegro mot Albanien. Även om sol och bad säkert skulle sitta gott då, blir det stor prisvinst för oss att välja ett mer udda resmål. Och genom att välja aktiviteter som inte kostar, att till 95 % laga egen mat, samt att välja tält alla gånger det går, ger det oss en möjlighet att klara oss på relativt liten resebudget. Och med det sagt, gläds jag åt det vi har att se framemot - och redan i morgon ska vi få skida på fantastiskt fina Fäbodaspår!
 
Sitter du på någon friluftspärla du varmt rekommenderar?
2 kommentarer