Meditationen.

 
Varje paddlingstur nu kan vara årets sista. De senaste åren har vi paddlat till mitten av oktober, men kanske ska vi kunna få till en novembertur i år också. På grund av kvällsmörket är det dock numera svårt att hinna paddla efter jobbet, men vi får hoppas på bra helgväder.
 
 
För gårdagen bjöd på en fantastisk paddlingstur igen. Paddlingen är min bästa ro för själen och det finns inget som går att beskriva känslan att glida över ett spegelblankt hav och de ända krusningarna som går i vattnet följer från våra egna kajaker.
 
 
Jag är så glad och tacksam över att ha en paddlingspartner in crime. Ofta messar vi varandra med avfärd inom 15 minuter. Det är tryggt att paddla med sällskap, även om vi inte alltid paddlar bredvid varandra och pratar. Ibland föds naturliga stunder då var och en får paddla i sin takt. För mig är inte paddlingen träning, utan snarare avkoppling.
 
 
Igår paddlade vi runt Bredskär, som tog oss närmare fyra och en halvtimme inkluderat en paus.
 
 
Min Laura (eller egentligen Thomas Laura) börjar bli smutsig. Han fick den här kajaken medan han ännu bodde i Pargas och kajaken börjar bli 16-17 år gammal. Den flyttade dock upp till österbottniskt vatten i ett tidigt skede och de senaste 6-7 åren är det bara jag som paddlat den.
 
 
Men till våren har jag beställt en ny kajak som jag redan längtar efter (vi kommer för övrigt att behålla denna också)! Ska bli så kul att inleda en ny säsong med ny känsla i vattnet.
 
 
Oktobersolen värmde oss på klipporna medan vi drack varmt te.
 
 
Men så fort den gick ner, kröp kylan fram och slog rimfrost på kajaken. Det hann börja skymma innan vi var tillbaka i land och vi fick ta del av en ny färgpalett.
 
 
Och från den här vyn konstaterade jag att det inte är så länge kvar tills isen lägger sig och förhoppningsvis bjuder på vacker skrinnis. Det är någonting att längta efter också!
1 kommentar
Jenni nalaneps

Du får ju ta o rusta o putsa upp den med enjos grovhandske vet jag ;) ser underbart avkopplande ut !