Frågorna utan svar.

Jag har höstlov idag och fyra dagar till. Jag ska logga in på bloggen men skriver fel lösenord - alla dessa lösenord. Barnen är ännu i skolan och jag hade tänkt göra något vettigt av timmarna, men har bara sorterat papper, fyllt i försäkringspapper om en stulen cykel, hängt på Facebook och fyllt en diskmaskin som ändå inte tvättat rent. Jag har inte hjälpt Thomas att packa helgens leveranser trots att jag tänkte det.
 
Vi har redan gått i skolan lika långt som ett sommarlov. Jag vet inte vilket som gick snabbare - sommarlovet eller tiden fram till höstlovet. Men jag vet att det har varit en intensiv höst och att några dagars ledighet kommer lägligt. Jag har dragits med en rädsla om att inte orka hela hösten. De senaste årens dåliga vintrar har knaprat på min energi i framförallt november och december och jag bävar inför att pendla till jobbet i beckmörker på regnvåta reflekterande vägar. Ingen vill gå ut mer än nödvändigt men inne är vi bara osams samtidigt som dyngsura stövlar, handskar och droppande byxben gör mig trött och uppgiven. Jag minns ännu den här vintern så väl, då vi hade vinter med start från sista oktober - men jag minns också en vinter när jag kanske var i högstadiet och låg i sängen och grät över att det aaaaldrig kommer snö och att jag aaaaldrig får skidträna. Den vintern var inte heller särskilt bra, för då körde vi eftermiddag efter eftermiddag till antingen Nopankylä i Ilmajoki eller Teuva för att träna efter skolan.
 
I år har jag i alla fall en målbild. Vi ska åka på vår första Thailandsresa på julaftonsmorgonen. Helst hade jag velat vara hemma och ägna jullovet åt snöaktiviteter, men eftersom den chansen inte känns så stor, har vi i alla fall en plan för det i år. Jag är dock lite nervös för hela resan, för jag har aldrig rest så långt. Dessutom har vi bokat reguljärflyg och boenden på egen hand och resan innan vi är framme på den första ön, är lång. Vi kommer att åka till Koh Chang, Koh Mak och Koh Kut och stanna några nätter på vardera stället - och när jag tittar på bilder från turkosblå sandstränder känns de två kommande månaderna överkomliga i alla fall.
 
Jag funderar mycket över balansen på livet, utan att aldrig komma fram till något svar. Jag älskar mitt jobb och jobbar gärna - samtidigt som jag inte hade något emot att vara ledig. Jag uppmuntrar och vill gärna att barnen ska vara med i idrott - men det äter mycket kvällar. Jag vill gärna vara engagerad i lokala föreningar - och det är så oerhört svårt att få folk att ställa upp i olika verksamheter - men samtidigt äter även det både energi och kvällar. Vårt företag är vår lilla bebis som vi gärna utvecklar, växer och tar hand om - men samtidigt kräver det bara hela tiden mer jobb. Jag vill ligga i soffan och läsa en bok - men middagen kokar inte sig själv. Jag vill paddla och frilufta mycket mer, men det skulle jag bara hinna på helgerna som ändå fylls med annat. Jag har mycket företagsidéer och drömmer ibland om att bli företagare på heltid jag också, men samtidigt är jag tacksam över att vara anställd och omgiven av trygghet. Men ändå har jag inte en egen tjänst. Barnen tjatar om egna rum och jag funderar på utbyggnad av huset, byggandet av ett gästhus eller ifall det går att ha stora barn utan egna rum. 
 
Är det här kanske en sen 30-årskris? Kanske är det bara bäst att ta krattan i handen och gå ut och räfsa ihop en miljard lönnlöv.
 
 
2 kommentarer
Anonym

Vi har rest till thailand flertal gånger med våra barn , äldsta va knappa 2 år då vi var dit o andra var 10 månader på sin första resa. Då besökte vi bla koh chang. Thailändare älskar barn då det är så enkelt att ha dem med. Flygresan kan kännas lång men väl framme får man njuta av varmt väder. Trafiken e livlig så aktsam skall man vara inte som här hemma 😀. Mat e billigt o vill man va säker på att inte drabbas av diarre rekommenderas thailändsk mat o fullsatta restauranger. Färskt frukt morron midda kväll o så billigt där. Solkräm rekommenderas, samma pris som här så ta med, annars fås samma märken där som här med samma sokskydds faktorer. Hoppas ni har en bra resa.

Anonym

Hur gör ni med julklappar till barnen då ni reser?

Svar: Vi har sagt att de inte kommer att få några julklappar i år, vilket de är okej med. Men de kommer ju ändå säkert att få nån klapp av gudföräldrar/övrig släkting ändå. Har inte diskuterat om de får före eller om de får dessa när de kommer hem.
Eva - Kakkakaffe