En favorit i repris.

Någon kanske till och med minns lillfastern- och lillfarbrorn från tidernas begynnelse. Barnens faster är numera så stor att hon studerar i Vörå och farbror Jonas har redan bott i Vasa några år, då han studerar vid yrkeshögskolan - och båda har de dessutom skaffat sig österbottniska partners. Det är alltså bara farmor med katterna kvar på Polmettovägen i Pargas.
 
 
Ju äldre alla blir, desto svårare blir det att träffas tillsammans. Därför bestämde vi tidigare i höstas, att vi skulle hyra en stuga en novemberhelg i Jämijärvi och tillbringa helgen tillsammans. Vi gjorde ett liknande upplägg för ett par år sedan och vi bestämde på stående fot att detta ska bli vår årliga tradition hädanefter.
 
 
Jag gillar verkligen Jämijärvi. Jag har en stark förkärlek till gles tallskog och kanske är det därför jag gillar Jämi så mycket. Det finns oändligt mycket stigar och vandringsleder och vi har ännu mycket outforskat trots att vi trampade rätt många kilometer i helgen.
 
 
Alldeles i närheten finns två naturliga källor som vi bekantade oss med igår. Det var fascinerande att se vattnet som bubblade upp ur marken med olika hastigheter - men ändå lämnade vattenytan alldeles blank. Vattnet var alldeles iskallt och kristallklart och sanden var som kvicksand. Naturen är allt häftig.
 
 
Vi skidade också ett par gånger i tunneln. Det växte vår längtan efter snö och vinter. Barnen hade återigen gått framåt sedan de stod på skidorna i våras - och det är intressant - att de har utvecklats trots att det inte tränat specifikt den färdigheten. Men så är det med skidning - den är nämligen en av de svåraste idrotter rent motorikmässigt, och då spelar också mognad en större roll.
 
 
Förutom att vandra och skida, så hade Marius släpat med sin cykel. Han har längtat efter att få cykla terräng och i Jämi finns fina möjligheter för att cykla MTB. På lördag hann han skida två pass, vandra ett och cykla ett. Det är Marius i sitt rätta element och han njöt kanske mest av alla.
 
 
Det fanns aktiviteter så det räckte och blev över. Sedan sist hade det byggts en klätterpark i området, men även en frisbeegolfbana. I morse bestämde vi oss dock för att orientera, eftersom det också fanns en MOBO-bana. För att inte tala om alla geocacher som finns i området men som vi ännu inte hunnit leta efter.
 
 
MOBO är alltså en gratisapp som kan laddas ner. I appen finns sedan kartor över olika områden med integrerad kompass. När du hittar kontrollen scannar du QR-koden i själva appen. Mycket smidig lågtröskelorientering som passar åt hela familjen. MOBO är hyfsat nytt ännu, men hela tiden kommer det nya banor - framförallt i större städer.
 
 
Dagen var mörk och dimmig, men alldeles knäpptyst. Förutom i skidtunneln, såg vi nästan inga människor alls under helgen och trots att en sen novemberhelg kanske inte är den mest tippade tidpunkten för ett friluftsveckoslut, var det en mycket värdefull paus i den tjocka vardagen.
 
 
Vi tankade väldigt mycket frisk luft och motion - och nu är det bara en månad kvar tills vi sätter oss på ett plan till ett annat sorts äventyr.
 
 
Men före det väntar en mycket hektisk månad. I år kommer vi inte att ha någon pop-up butik i Vasa, utan vi kommer i stället att finnas på flertalet marknader runtom i Sydösterbotten. Även om vi är förberedda på långa kvällar i lagret, gläds vi mycket åt att så många väljer att köpa sina julklappar från oss. Därför var det välvärt att hänga en helg i skogen först.
0 kommentarer