Vandringssäsongen inledd.

 
Visst hade jag längtat efter att få inleda vandringssäsongen, men det var egentligen först när jag kom ut i skogen som jag insåg hur mycket jag saknat den. Tänk att ha möjlighet till så mångsidigt friluftsliv ändå; att få paddla långt in på hösten, långfärdsskrinna, skida och åka slalom på vintern och fortsätta med vandring när snön smälter.
 
 
Året vandringspremiär gjordes alltså på påsk. (I och för sig vandrade vi väl också i vintras men det försöker vi förtränga.) Vi hade syrran Anna och hennes sambo Morten på besök från Norge och det blev Risnäs för påskmiddag.
 
 
Att äta ute, är ungefär det bästa vi vet och eftersom det inte är mer än en kilometer från parkeringsplatsen till Risnäs kåta, släpade vi med oss Muurikkan. Eftersom ni ofta frågar vad vi äter, kan jag berätta att påsklunchen blev en stor risotto med svamp och en massa grönsaker (paprika, zucchini, lök, gröna bönor, majs).
 
 
En jättegod och enkel efterrätt vi ofta gör ute, är stekta äpplen med mandelkross. Jag brukar steka i kokosolja och ringa på lite agavesirap. Och massor av kanel. Ceylonkanel ska det vara!
 
 
Som vanligt är det ändå alltid för lite mat och pannorna och kastrullerna skrapas (och nästintill slickas).
 
 
Efter ett varv runt träsket och lite slackling på linan vi hade med oss, hade timmarna rusat iväg och vi avslutade en fin påskdag (även om det var en sån dag när det sken sol och snöade varannan minut).
 
 
Igår var det en passligt ledig dag för vandring igen. Som vanligt var det Frödings som hängde med oss och efter lite dividerande med leder allt från Kajane, Jurva, Seinäjoki och Fäboda, föll lotten på Västerö i Maxmo den här dagen.
 
 
En saknas från bilden, men jag hoppas att de ännu med glädje ska hänga med ut i skogen några år till. Jag är säker på att vi kommer att stöta på patrull i något skede, allra senast i tonåren men det är fortfarande en stor lycka för dem när de springer efter varandra i skogen, mer utanför stigen än på. Deras ögon börjar även vara väl cachetränade och även om vi inte ens hade ingång någon geocaching-app, lyckade Celine hitta en cache under bron.
 
 
Första maj-lunchen blev en pastarätt med zucchini, lök, tomatkross, bovetepasta och en havrefraiche. Ingen efterrätt den här dagen dock.
 
 
Det låg fortfarande en hel del is och snö kvar längs havskanten. Det stora projektet under matpausen var att försöka lyfta ner detta stora isblock i sjön. De skulle nämligen flyta runt på det som en båt sen, tänkte det.
 
 
Och de lyfte, de knuffade och de drog tills de var illröda i ansiktet. Men isblocket flyttade inte på sig (till all lycka).
 
 
Jag var nöjd och glad. Fast det är jag i och för sig alltid bara jag rör mig i närheten av mat.
 
 
Vi har besökt Västeröleden förut, för exakt två sedan. Då startade vi från Equitystenen och gick leden norrut. Igår startade vi från Söderskatan och gick en runda på ca. 5-6 km. Kan inte säga vilken rutt som är trevligare - båda är väl värda att vandras.
 
 
I Söderskatan finns också en fin pausplats med ett ödehus. Kanske är detta en övernattningsplats för den paddlingsutflykt vi har planerat i Maxmo skärgård i sommar? Hursomhelst, blev det en skön och välbehövligt ledig måndag. Det värsta är bara att vi bara vill ha mer. Skulle ju inte alls ha tid att arbeta heller.
0 kommentarer