Sockrets avslutande del.

Som på beställning fanns ett uppslag och ett inlägg om kost i lördagens Vasablad. I debatten har det sagts många kloka saker och det är sällan vi/ni som med näbbar och klor försvarar "måtta" och "lagom" som har de största problemen med socker eller ohälsosam kost - utan de som inte bryr sig/orkar bry sig, orkar knappast heller skriva ett inlägg i debatten. Noll intag av socker - eller ett fullkomligt leverne på alla fronter garanterar inte heller ett liv utan bekymmer, problem och sjukdomar. Människokroppen är mer komplex än vi någonsin kommer att förstå, men vi kan inte sätta undantagen som norm.
 
Det finns egentligen ingen som talar om noll intag av socker i debatten heller. Det ÄR okej med en bulle ibland. Det ÄR okej med ett kakfyllt kalas - om det är ett kalas på lördag och inte både lördag och söndag. Det ÄR okej med en glass ibland med är det nödvändigt med glass varenda dag på semestern eller två eller t.o.m tre flera dagar i rad på sommarlovet. Och det kan kännas väl irriterande när folk måste övertolka ord och läsa in hot mot det egna föräldraskapet. Det finns ingen orsak för mig eller någon annan att värdera någon annans föräldraskap genom att framföra ett inlägg som i grunden baserar sig på fakta och vetenskap. Det enda vi kan önska, är att någon som är medveten om att hen kanske brukar för mycket socker och/eller kanske upplever sig ha hälsoproblem till följd av detta, skulle stanna upp och reflektera/inspireras av att försöka sänka intaget. Jag eller någon annan kan inte stoppa den växande fetman eller det ökade illamåendet men om vi tillsammans ens kunde sänka det vita sockrets intag med flera kilon vore det hemåt.
 
Men jag vill påstå att det är enklare att relegera barnens sockerintag ju mindre de är - för ännu har jag inte barn som springer i butiken och kör egna köpbeslut. Ändå är socker fullt accepterat och normaliserat i skolåldern - utan ett desto större ifrågasättande. Och jag skulle önska att man får ifrågasätta utan att kallas fanatisk, rabiat och hysterisk. Att det kan erbjudas alternativ till det traditionella, väl inkörda bjudningarna (jfr. i Finlands presstält under skid-VM hade man ställt fram en skål med godis. I Sveriges pressutrymme bjöd man på skurna frukter.) Barn är inte kapabla att göra goda val utan vuxnas hjälp - vi behöver hjälpa dem att välja. Och det var hos Carola som jag läste om Knaperlåådo, som jag ser som ett betydligt bättre alternativ än ett kexfat.
 
 
 
Jag ska snart släppa sockret för den här gången. Men vill ännu lyfta några kommentarer och citat som förekommit i texter runtomkring mig de senaste dagar. Amanda skrev som vanligt ett mycket klokt inlägg i debatten och jag svarade henne att det vore fint om alla hittade någonting som de orkar engagera sig kring - att livet inte bara är en enda lång transportsträcka där det det bara handlar om att överleva. Förmodligen kommer det perioder emot där överlevnad är första prioritet (mitt fjolårsår var ett sådant) men att det ändå finns områden där var och en kan brinna i olika skeden av livet.
 
"Det är absolut dags att börja se dieter som en viktig, självständigt behandlingsmetod vid depression och ångest, säger professor Felice Jacka vid Deakin-universitetet."
 
"Alla överviktiga personer är inte ohälsosamma och man behöver inte vara överviktig för att drabbas av metabolt syndrom."
 
"Både psykisk och fysisk ohälsa kan vara livshotande. Folkhälsoproblemen kostar samhället pengar. Mediciner skrivs ut på löpande band."
 
"Om det nu är så att det går att lindra två stora folkhälsoproblem idag med något som är så enkelt som en kostomläggning, varför ägnar det så lite uppmärksamhet?" Vasabladet 4.3.2017
 
"Enligt WHO är måttfull konsumtion för barn max 8 sockerbitar/dag, de flesta konsumerar betydligt mer än så... Var och en får naturligvis äta precis så mycket socker de vill och mata sina egna barn med det enligt vad man själv tycker är lämpligt. Det som stör mig är att skola, daghem, andra föräldrar och idrottföreningar tycker det är ok att konstant mata mina barn med sötsaker."
 
"Jag förstår inte riktigt hur det kan vara så känsligt när faktum (statistik och vetenskap) visar att en stor del av finländska barn äter för mycket socker. För övrigt har konsumentförbundet helt lysande sidor om kost, bl.a om barn och sockerintag (på finska). Skrivna på ett väldigt lättförståeligt men ändå faktabaserade sätt. http://syohyvaa.fi/sokerihuurteinen-lapsuus/  Rekommenderar också "tuotevertailut" sidan om man vill jämföra produkters näringsvärden utan att gå till butiken http://syohyvaa.fi/tuotevertailut/"
 
"Detta har åtmonstone gjort mig MYCKET ödmjuk angående kost och hälsa och fått mig till insikt om att hela människan är så mycket mer komplex på så många nivåer och plan inte minst känslomässig. Och att allt går så mycket mycket djupare med oss människor än vi är medvetna om."
 
"Till slut. Jag har nog hört till dem som slagit dövörat till då sockerfasta nämnts. Ta inte ifrån mig mitt godis. Punkt. Klart det var för att jag var/är beroende. Men det förstod jag inte då. Alltså att det var därför jag blev provocerad. Inte dömer jag mig för det. Inte dömer jag andra heller som äter socker."
 
Med det avslutar jag denna bloggtext för att fixa lite kvällsgott åt mig; choklad - och lakritsglass gjord på frusna bananer är ungefär det godast som finns tycker jag :)
 
 
5 kommentarer
Anonym

Kan du tipsa om några favorit recept, både på mat o efterrätt, hälsar en som blir inspirerad av dina inlägg👍

Svar: Ja, det kan jag. Det är många som har frågat efter, så jag tänkte skriva lite hur våra mat- och veckomenyer ser ut, så får var och en plocka ut sina idéer därifrån! Tack för tummen :)
Eva - Kakkakaffe

Anonym

Så bra skrivet! Blir oxå störd på samhället som matar mina barn med socker, dvs skola, kalas, dagisar, far/morföräldrar, idrottsevenemang you name it. Och även jag hoppas man slipper bli kallad fanatisk bara för att man försöker minska på mängden socker. Talar jag om att minska på sockret på dagis så känns det som im jag sku få stämpeln galenmorsan..Tack för ett super inlägg 👍👌😊

Åsa

Tyckte denna var intressant på temat! Själv sockerfri men inte mina barn....får ta tag i det också. Jag slutade med socker för snart ett år sedanatt jag har atopiskt eksem och hade värk i lederna. Värken är borta.
http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/han-%C3%A5t-som-ett-barn-i-en-vecka-enorma-hum%C3%B6rsv%C3%A4ngningar-3777972

Fredrika

Har tyckt mycket om att läsa de senaste blogginlägg! Försöker nu äta lika sockerfritt som min son.

Maria

Jag skulle kunna tillhöra de fanatiska som säger att jag tycker att vi gott kunde utesluta allt vitt socker helt, men jag har inte givit mig in i debatten eftersom jag dels inte har några egna barn och dels inte vill späda på fördomarna om att min sjukdom (diabetes typ 1) har något med för stort intag av socker att göra. Med det sagt tycker jag alltså ändå att vi har ett stort samhällsproblem idag: se bara på förekomsten av så kallade välfärdssjukdomar, där bland annat diabetes typ 2 fullkomligt exploderar världen över. Det är något som är väldigt fel, även om det såklart inte bara handlar om sockerintag utan övriga levnadsvanor också. Jag hoppas vi lyckas vända den här trenden för som det är nu sägs det ju att de barn som växer upp kommer att vara sjukare och leva kortare liv än sina föräldrar p.g.a. de samhällen vi har skapat (med mycket stillasittande, fel kost o.s.v).