Diabetes och frukt.

Jag skrev tidigare att jag inte uttalar mig i frågan om fruktintag och diabetes, men att det finns diabetiker som lever på frukt. Att nästintill bara äta frukt, är tillräckligt kontroversiellt som det är - för att inte tala om hur det är för en diabetiker då. Men ifall någon vill forska vidare på egen hand, har jag i varje fall ett ingångstips. Robby Barbaro har diabetes typ-1 och lever på frukt. Hans youtubekanal finns här, och hans Instagramkonto finns här. Denna kvinna hade också hyperglykemi, men som hon tillfrisknade ifrån när hon ändrade sin kost till att bara äta frukt och grönsaker. 
1 kommentar

Vad och hur vi äter.

Jag har skrivit på det här inlägget länge, för jag har får så många frågor om kosten, om maten. Det har förvånat mig lite, att de blogginlägg som berör mat, genererar flest kommentarer men jag tror vi ligger i en stor brytningstid vad gäller kost rent generellt för tillfället. Aldrig har det pratas och skrivits så mycket om kost som det görs nu. Aldrig har det funnits så mycket sanningar (och osanningar) som det finns nu. I och med att det även skrivs litteratur ur en populärkulturistiskt perspektiv, blir också vetenskapen mer lättförståelig och tillgängligt för den "vanliga människan". Jag tänker på böcker som t.ex. Charmen med tarmen eller Food Pharmacys storsäljande bok. Det finns också en enorm mängd föreläsningar på Youtube - och frågan ligger väl närmast i hur vi ska kunna välja och filtrera.
 
 
 
Jag har ju berört kosten i flera omgångar i samband med att jag skrivit om kortisonavvänjningen (Topical steroid withdrawal). Det är kortisonavvänjningen som ligger som grund för våra stora kostförändringar och under året som gått har jag läst en enorm mängd litteratur kring kost. Jag harmas över att jag inte sparat alla länkar, videon och artiklar i ett särskilt dokument - för jag har själv lärt mig väldigt mycket - men jag har läst och sedan klickat på krysset. Men alla de inlägg som jag har skrivit tidigare och relaterar till kortisonavvänjningen har jag samlat här.
 
 
 
De läkare som jag har träffat har aldrig påtalat kostens betydelse för mig. Jag har aldrig haft en matallergi (mina atopiska eksem har inte berott på en allergi) och då har det inte funnits orsak till att ändra kosten. Läkare har inte ens varit intresserade att diskutera eventuella dieter. Min enda dom, har varit att mina eksem är kroniska och att jag förmodligen kommer att ha dem resten av livet. Den enda förklaring jag har kunnat få, är att eksem är genetiska, miljön spelar roll och att man inte vet varför vissa får eksem. Nästan som att de bara kommer.
 
 
 
Idag är jag övertygad om att kosten spelar roll. Jag är övertygad om att en del äter sig sjuka och jag är övertygad om att många skulle kunna äta sig friskare och piggare. Jag är övertygad, för att jag själv är friskare och piggare. Det är svårt att beskriva den känslan - från att ha varit dyngtrött varje dag och trott att det är ett normalläge - till att faktiskt känna sig pigg och klar i skallen (dock inte mindre glömsk för det, haha). Jag är övertygad om att människan klarar sig utan mjölk, gluten och kött samt socker. De allra flesta i de eksem- och kortisongrupper jag är med i på Facebook är övertygade om att kosten spelar roll och äter även på liknande sätt. Jag tänker dock inte agera predikant eller upplysare - för kost kan vara nog så provocerande, men eftersom många är intresserade av kostförändringar och kanske önskar konkreta tips på hur man kan göra och vad man kan ändra, så kan jag i alla fall berätta hur vi/jag har gjort. 
 
 
 
Det är bara jag som är strikt glutenfri vegan hemma. Jag äter främst rawfood, men under vintern har jag kunnat äta alltmer vegansk, tillagad, kokad mat. Men jag mår som allra bäst om jag håller mig till att äta enbart frukt och grönsaker. Jag har ätit glutenfritt i snart två år och fullständigt sockerfritt i drygt ett år. Jag har ätit veganskt, tillsattsfritt och raw i ca. nio månader. Jag har även slutat dricka kaffe sedan nio månader tillbaka (och plötsligt kan jag identifiera mig med bloggens namn igen - men på ett annat sätt, heh). Jag försöker också hålla mig till 80% kolhydrater, 10% protein och 10% fett. Hur procenten fördelas exakt vet jag inte, men det är ändå något jag försöker eftersträva.  Det har stundvis varit en tuff omställning - speciellt i sociala sammanhang, men idag är jag mycket tillfreds med den mat jag äter och har inga tankar att gå tillbaka till den kost jag åt före jag började med hela kortisonresan. Jag tror också, att om jag skulle börja äta en glass här och en pastaportion där, skulle min kost snabbt falla tillbaka i samma mönster - med stor risk att eksemen återkommer med kraft. Jag önskar att Thomas skulle vara strikt han också - på grund av att han fortfarande har stora bekymmer med acne (som jag är övertygad om att skulle försvinna om han även skulle vara ännu noggrannare med gluten, mjölk och socker). Men han måste ansvara för sitt eget varande och för tillfället väger rostade Ruispalat och diverse mjölkprodukter tyngre än acnefri hud för honom. Han har även svårt att göra de goda valen utanför hemmet.
 
 
Jag tillreder bara vegetarisk mat hemma. Ofta använder jag kokos- eller havregrädde i maten - men ibland använder jag också vanlig creme fraiché (och då äter inte jag av maten utan jag kanske äter en hög frukter - eller så tar jag ur mat åt mig före). Det är över ett år sedan jag har köpt kött, men fisk förekommer i vår kost, eftersom vi har fri tillgång till fisk - tack vare pappa. Jag lagar bara en rätt hemma och skulle aldrig kunna tänka mig att servera dubbla alternativ bara för att - och så länge det är jag som lagar mat, är det också jag som bestämmer vad vi äter. Hemma hos oss har vi som princip att man äter det som serveras, man får inte säga att maten är äcklig, vi slänger ingen mat och man måste smaka på allt. Till all lycka har vi matälskande barn som tömmer sina tallrikar till 99,9% oberoende vad som läggs på dem. Tveksamma livsmedel (ex. champinjoner, aubergine) hackar jag så smått att det inte går att känna igen/peta bort. Thomas är fullständigt med i mitt mattänk, men står ganska handfallen inför en skål med bönor och en påse bovete. Däremot fixar han grönsakssoppor på löpande band, men jag har tagit matlagande till min uppgift. Det är även jag som sköter mathandlandet. Ifall jag inte äter av deras mat, äter jag oftast 5-6 bananer. Den största skillnaden är att vi ökat intaget av frukt, grönt och bär enormt mycket. Jag uppskattar att vi bara sedan i höstas ätit uppemot 100 liter bär. I veckan inhandlar jag också ca. 20-25 kg frukt och grönsaker.
 
 
I skolan äter barnen "vanlig" standardkost. Vi äter sällan på restaurang, men vi åt t.ex. på Ikea i Umeå och då gavs barnen två alternativ att välja på: två olika fiskrätter och två vegetariska - de valde fisken. Vi använder fortfarande mjölk hemma, men vi har gått ner från 15-20 liter mjölk i veckan til 1-2 liter. Vi köper ost ibland och köttpålägg ännu mer sällan. Barnen äter fortfarande oftast smörgås till frukost, men vi försöker hålla ner brödintaget så gott det går. Glass köper vi inte alls mera, men barnen har godisdag en dag i veckan - då får de välja mellan en liten chokladstång eller två euro. Varannan vecka brukar de välja pengen och varannan godiset. De dricker ej saft och det är t.ex flera år sedan jag köpt kex hem. För dem har förändringen varit naturlig, för det har varit enkelt att hänvisa till mitt mående. De har ju sett mig må som allra sämst och de kontrollerar mig fortfarande nästan dagligen med maten "mamma, kan du äta det där?". För oss har kostförändringen inte haft något med djurens rätt att göra alls - vi har inte ens diskuterat det. I stället har vi diskuterat kosten ur en mer hälsomässig synvinkel - utan att ändå vara förbjudande. I stället har vi diskuterat det som man ska äta lite av och det man ska äta mycket av. Och barnen är i övrigt mycket intresserade av kost och ställer ofta kostrelaterade frågor.
 
 
 
 
Konkreta förändringar som vi har gjort:
 
-Makaroner, annan pasta => Quinoa, bovete, råris, rött ris, kikärtspasta, bönpasta
-Mjölk => Har fullständigt bytts ut till vatten som måltidsdryck. Mjölken används mest till gröt - som även funkar -bra på vatten såklart, men barnen gillar den bättre när den kokas på delvis mjölk.
-Ljust bröd => Alltid mörkt bröd. Mycket knäckebröd
-Kött, kyckling => Alla typer av bönor, linser, ärtprotein och baljhavre
-Matlagningsgrädde => Kokosmjöllk, havregrädde
-Grönsaks- och fruktmängden har ökat mångdubbelt
 
 
  • Produkter väljs alltid enligt kortaste produktlista
  • Produkter väljs utan tillsatt socker
  • Produkter väljs med så få tillsatser som möjligt
  • Går bort: Citronsyra, olika varianter av -syrup
 
 
Min bashandelslista - som jag försöker köpa ekologiskt/närproducerat så långt det är möjligt:
  • bananer, äpplen, citron, apelsin = köps alltid mest av det som är säsong - nu senast apelsin
  • grönsaker: morötter, broccoli, vitkål, zucchini, groddar, purjolök, lök, batat
  • knäcke, bovete(glutenfritt)knäcke, bröd
  • frysta ärter, frysta bönor, frusen spenat
  • havregryn, kidneybönor, kikärter
  • solrosfrön, pumpafrön, kokosflingor, mandelkross
  • tomatkross, kokosmjölk, havregrädde, mandelmjölk
  • quinoa, råris, svart ris, rött ris, bovete, kikärtspasta
  • linser, belugalinser, ärtprotein,
  • ingefära, gurkmeja
 
Om det har blivit dyrare?
Både ja och nej. Skulle vi äta enbart vegansk mat, tror jag att kosten skulle vara billigare jämfört med hur vi åt tidigare, men i och med att jag äter enbart frukt till flera måltider OCH barnens fruktintag också ökat med flera hundra procent, får jag nog säga att vi ligger på en högre matkostnad än tidigare. Däremot har jag slutat med alla kosttillskott som jag tidigare åt och vi använder numera endast Omega-3 som extra tillskott. Mina övriga kostnader kring huden har också minskat enormt, då jag inte behöver köpa salvor flera gånger i veckan. Med tanke på hur ytterst få sjukdagar vi även har, har vi bestämt att vi inte tänker begränsa barnens fruktintag. De äter t.ex. lätt upp till tio frukter var per dag.
 
 
Och frågorna om recepten? Jag har inga specifika. Lagar på högt de flesta gånger eller söker inspiration på alla de otaliga bloggar som finns. _Jävligt gott_ är t.ex. en blogg med massor med vegansk inspiration som jag gärna använder till. Vi äter ofta liknande salladsskålar som serveras på Raawka. Vegansk kållåda är en stor favorit för tillfället när vitkålen är billig. Proteinet (köttet) brukar jag ersätta med antingen ärtprotein (torkad Härkäpapu) eller belugalinser. Vi äter ofta smoothiebowl till middag (vem har egentligen bestämt att man ska äta två varma mål mat om dagen??) - och ibland äter vi t.o.m bananglass. I övrigt äter vi massor av grönsakssoppor som går att variera i det oändliga. Eller så äter vi ugnsrostade grönsaker med hummus eller alla möjliga former av grytor där man kan plocka i nästan vad som helst och ändå blir det gott.
 
För egentligen är det inget konstigt alls. Det mest konstiga är att jag behövde blir 30 för att lära mig att äta för att min kropp ska må bra. Fråga eller kommentera ändå gärna. Hur blev du vegetarian/vegan?
18 kommentarer

Vinter i Hemavan.

 
Som min goda vän Anna sa: Visst är det konstigt att man måste arbeta sig fördärvad de flesta veckor i året, för att kunna njuta av några fåtal där man får göra det man verkligen älskar.
 
 
Vi hade nog längtat sedan förra vintern. Thomas, som precis hade kommit hem från två intensiva arbetsveckor, var inte fullt lika taggad som oss andra vid avfärd, men när skidboxen och väskorna äntligen stod packade, såg nog alla framemot semestern i fjället.

 

Eller ”semester”. Vi har under denna vecka konstaterat att vi nog inte kommer att få ordentligt ledigt från vårt företag längre. Trots att vi hade min syrra Sara som inhoppare och paketskickare, handlar det numera om så stora mängder paket som ska skickas varje dag, att man inte kan slarva ihop det med vänsterhanden. Det är även ett stort mejlflöde som ska följas upp varje dag, posten som ska hållas efter, webbsidorna som ska uppdateras och beställningar av produkter som ska göras.  Vi försöker ju också jämt vara snabba och alla till lags, men när man sitter på båten en lördag och ett barn fyller år samma dag och behöver en födelsedagspresent, börjar kraven bli för stora att vi ska kunna uppnå dem. Det känns dock tråkigt att vi inte har kunnat serva som vi brukar (dessutom fick vi en cykelleverans under veckan), men eftersom dagarna hemma kretsar kring jobb från tidig morgon till sen kväll, så behöver vi våra tillsammans-veckor mellan varven. Och ändå satt Thomas och svarade på mail i liften alltemellanåt, kiss-pauserna blev extra långa där det fanns WIFI och varje kväll försökte vi få ordning på dagen.

 
 
Men vi vill ju också leva som vi lär. Vårt huvudsakliga budskap i företaget är ju att uppmuntra och stöda hela familjens rörelse, vardagsmotionen och tillsammanstiden. Det som vi säkert alla kämpar med i vardagen. Våra veckor där vi gör saker tillsammans är de bästa på hela året och även om framförallt Thomas är mycket närvarande hemmavid (eftersom han ju arbetar hemifrån - förutom då han är på resa), så sitter han/vi ändå och arbetar vid datorn. Ju äldre barnen blir, desto mindre dåligt samvete bringar detta, men ännu är de ju högst beroende av oss i olika grad.
 
 
Det är tredje året på raken vi for till Hemavan. Jag hade också en tanke på Tänndalen, men barnen ville till Hemavan och jämfört med Tänndalen, var ju också bilresan betydligt kortare. Men i år var det första gången vi inte for tillsammans med våra goda vänner och jag var rädd att barnen skulle få det tråkigare i backarna – men just nu drar vi stor nytta och glädje av deras täta åldersskillnad och de trivdes bättre än förväntat i varandras sällskap.
 
 
Vi gjorde likadant som ifjol: Vi for över på lördagen med den billiga shoppingkryssningen och tillbringade dagen i Umeå.  Dagen var fantastisk vacker och vi passade på att ta oss till Olles spår som är ett riktigt redigt milspår i skogen strax utanför  Umeå. Vi handlade mat och tog oss sedan vidare till Vindeln. (Rekommenderar för övrigt Vindelgallerian stort för övernattning. Hotellövernattning till mycket förmånligt pris i stora rum med fantastisk frukost. Dessutom finns det kök så att man kan koka egen mat och i anslutning till köket finns det ett snygg och välutrustat lekrum.)
 
 
På söndagen startade vi sedan upp mot Hemavan och valde då att längdsskida för halva dagen hade redan gått ifall vi hade köpt liftkort. Vi drömde ju om klarblå himmel, solbad och soppluncher i snögroparna vid Lillprinsen, men det visade sig snabbt att vi skulle få glömma det. Prognosen visade på snö och kraftig vind de flesta dagar och under veckan så föll det uppemot 40 cm snö. Kungsliften var stängd i fyra dagar och på onsdagen stängdes ännu fler liftar på grund av stormarna. Spårmaskinerna hann inte pista systemet vartefter det snöade, så det var tungt och långsamt att röra sig. Men vi fick också åka puder i de egentliga pisterna och det var nästintill folktomt i backarna. Inte en gång under veckan har vi stått i liftkö och ett par dagar var det så få människor på fjället, att det kunde gå en halvtimme utan att man såg en enda skidåkare. Men det var tillika lite häftigt att vädret var så rojsigt - det ger perspektiv och insikt om att människan är vek gentemot naturens krafter. På grund av vädret har jag inte haft kameran i backen, utan jag har mest instagrammat
 
 
 
 
För vädret har egentligen inte hindrat oss alls, trots allt. Det var till och med intressant att se hur omväxlande fjällvädret var och hur utsatt man är uppe på kalfjället ifall man inte följer säkerhetsanvisningarna. Man tappade både höjd- och längduppfattningen när alltruntomkring var fullständigt vitt och jag kände mig t.o.m illamående vissa gånger när jag åkte. Det ligger också en viss prestige i att vara först upp i liften på morgonen – och sist upp i liften på eftermiddagen före den stänger – och lifttävlingen vann vi varje dag.
 
 
Men visst kändes det lite harmt i morse, när vi vaknade till strålande sol och vi skulle tillbringa dagen i bilen. Vi hade också hoppats på att få skida mer längdskidor, men denna gång tillät tyvärr inte vädret detta.
 
 
I fredags gjorde vi dock något vi inte gjort förut - vi åkte hundspann. Detta kom att bli höjdpunkten för barnen och de fullkomligen älskade det! Vi råkade dessutom ha turen att vara de enda som skulle åka för dagen, så vi fick rå om hundarna alldeles själva.
 
 
Barnen fick vara med och lägga selarna på hundarna och fick sedan även köra spannet helt själva. De fick en runda var om två kilometer i skogen, men just på grund av att vi var de enda för dagen och hundarna behövde mer motion än sex kilometer, så fick vi köra flera extra varv - till och med jag fick köra.
 
 
 
 
Det var inte alls så enkelt som det såg ut att hållas på släden. Och precis som det mesta jag provar på, så skulle jag bara vilja ha mer. Hur häftigt vore det inte att fara ut på en flera dagars tur med hundspann då?!
 
 
Jag som inte ens är någon särskilt stor djurvän, tyckte att dessa Alaskan huskys var så fina.
 
 
Och sen hade redan en vecka gått och ingen var färdig att åka hem till klädtvätt, fotbollsmatcher, skola, jobbvardag och mässförberedelser (bara en månad kvar till det tuffa mässveckoslutet i Helsingfors). Men sånt är livet och vi fick trots allt en rik vecka, igen.
0 kommentarer