Vardagsliv.

Det är lustigt hur man kan vara ledig två och en halv vecka från arbetet, återgå på en måndag - precis som om det nyss var fredag och förrförrgår. Eva Eva Eva vad ska vi göra på jumppan? frågas det till höger och vänster när jag går över skolgården och nej vi kan inte skrinna för isplanen är stängd, för att det är plusgrader och regnigt. Och salen är upptagen och och jag måste lösa det och visst ja, det var en ny elev och ursäkta jag hade glömt att vi skulle ha den där träffen. Och sen svänger det till kallt igen och vi ska gå i piskande motvind och skridskoväskor är tunga och vägarna glashala. Jag hejar på och bakom nästa hus syns nog tornet som ligger invid planen (och nej, vi ska inte tänka på att vi också måste gå tillbaka ännu). Mina fingertoppar spricker när knyter en efter annan sko samtidigt som jag manar på att de måste lära sig knyta sina egna skridskor.
 
Och nu måste vi redan gå tillbaka så att vi hinner tillbaka till bussar och mammor och pappor som väntar och jag bär i tur och ordning extra väskor och berättar hur viktigt att man också är ute och leker och inte bara spelar platta och dator. Sen, efter rejält utdragen promenad rusar jag till nästa möte som under våren ska bli mitt extra jobb, men som jag ännu håller på tills kontrakten är underskrivna. Äter lunch vid tre och bockar av mail förrän jag kör hemåt i mörket och konstaterar att jag igen glömde att dra skiten av framlamporna, så jag försöker sikta rätt på den spåriga vägen med obetydlig utsikt. Jag skulle inte orka handla men tävlar med mig själv om att vara ute tillbaka inom tio minuter.
 
Så var det mötesdags åter och mamma får jag leka med den eller den eller den, och är läxorna gjorda och halv åtta ska du vara hem! Jag vikarierar både här och där och plötsligt har jag en full första arbetsvecka trots att jag började från 30 % och i håltimmarna och på soffan på kvällen skriver jag uppdateringar och produktbeskrivningar för företagets räkning.
 
De ringer från Tyskland och undrar om vi har någon truck, för nästa vecka kommer det 21 lastpallar cyklar och det är så många cyklar att vi inte ens vet hur vi ska reda ut det. Och jag hoppas de kommer med lastbil och inte långtradare, för då måste de lasta av på Stenlundsvägen, och det är inte så himla smidigt. Och Thomas är snart påväg till Ulricehamn - han kom ju just hem från Slovenien, mina medborgarinstitutskurser börjar och Celine ska också börja spela fotboll. De tjatar på oss att ställa upp i kommunalvalet och kylskåpet är tomt igen men jag tar flickor med mig till skidspåret för att skida. Solen skiner, jag lägger på en dokumentär i öronen och sprätter iväg på skidorna medan jag känner hur svetten lägger sig i tröjan på ryggen.
2 kommentarer
Camilla

HINNA med det viktiga menade jag förstås, haha!

Camilla

HINNA med det viktiga menade jag förstås, haha!