Livet som företagare.

 
Hos oss är det högsäsong just nu. Vi har verkligen inget sunt förhållande till mailen - vi ligger och svarar på mail från sängen vid 23-tiden på kvällarna och vi svarar på mail från sängen vid 6:30-tiden på morgonen. För tillfället kretsar allt kring jobb och den ena dagen är aldrig den andra lik. En dag får jag handleda lärarstuderanden, en annan står jag och packar cyklar och lyssnar på podd, en tredje befinner jag mig i Oravais och har uteeftis, en fjärde håller jag ett Wild Kids-äventyr i Härkmeri och vissa kvällar jumppar jag med funktionsnedsatta eller föräldrar och barn. Och allt däremellan undervisar jag på mitt "riktiga" jobb i Vasa. Alla dagar vänder jag och vrider jag i alla fall gymnastik och rörelse ur alla synvinklar.
 
 
Men vi har jobbat idogt med cyklarna och företaget nu i några år - och därför känns det gott att få slita på. Det är en häftig känsla att ha hela Finland och Sverige som sitt leveransområde - även om finlandssvenskarna är en mycket trogen och tacksam kundgrupp (TACK <3 ). Men det är en stor utmaning att hålla ett heltäckande lager just, då leveranstiderna från Tyskland är upp till fyra veckor långa för tillfället.
 
 
Jag mår dock bra och orkar, vilket jag fortsättningsvis är tacksam över nästan varje dag. Vi har varit oförskämt friska hela året och ingen av oss har ens hängt snor en endaste dag. Detta underlättar vardagen mycket.
 
 
Men jag längtar efter att isen går och jag får lägga kajaken i vattnet igen. Ju mer jobb jag har, desto starkare blir suget efter att få göra någonting "friluftigt". Vill sova ute i hängmatta, vill till Hemavan och vandra på Kungsleden, vill ta kajaken på taket och fara på en flerdagars tur någonstans. Borde dock också börja löpträna på allvar också. Någon har ju anmält sig till Höga Kusten Trail i september, men samma någon hade inte tänkt på hur tungt det förmodligen kommer att vara att ta sig 43 km genom oländig och krävande terräng. Min längsta träningslänk härstammar fortfarande från den tiden jag gick i idrottsgymnasiet och fortfarande var tränad och kanske gjorde 25 km. Och på tal om Höga Kusten - är ni intresserad av en vandringsresa dit, så finns det en fin möjlighet här. Jag är glad, att jag i bästa fall ska få åka tillbaka två gånger i höst, för det är redan tre år sedan vi besökte stället.
 
 
Men ikväll fick jag Celine med mig på en cykeltur ner till sjön. Vi behövde ta nya bilder av Isbjörnskläderna och barnen förstår att det är deras del av jobbet att bidra med bilder. I år kommer för övrigt både Celine och Marius att komma med på Barnmässan till Helsingfors - och för Marius blir det redan tredje året som han tillbringar tre dagar på mässområdet från tidig morgon till sen kväll. De valde t.o.m mässan framom en helgresa till Stockholm med farmor. De kan bidra med bland annat bärhjälp och med att föra tomma lådor till paffinsamlingen och det är intressant att se hur barnens förståelse för företagandet växer i takt med deras ålder. Vi är alltså ett familjeföretag i allra högsta grad.
 
 
Men för en liten stund fick vi tid för varandra ikväll. Hon pratade och jag lyssnade. Vi hade med termosen och drack ett par koppar varmt te på bryggan medan den ruttna isen svepte in kall vind över land. Vi fick bilder tagna - och så fick vi frisk luft och lite motion. Och jag fick "det värsta ilet" i mig stillat.
1 kommentar