Utmaningen, framgången och arbetet.

Tack för en extra ledig dag i helgen. Och tack söndagen för att du snöar och är tråkig och långsam. Då kan jag välja bloggen en stund före min långa lista på saker som borde göras; nyhetsbrevet, webbuppdateringarna, produktbeskrivningarna. April har varit kaotisk på alla sätt. Vi har haft en jättebra cykelmånad, men ändå är konkurrensen stentuff och i stället för att luta sig tillbaka, behöver vi bara trappa upp. Alla vill sälja Pukyn, eftersom det är en enormt bra produkt - men eftersom det kommer allt fler aktörer in på marknaden, innebär det att leveranstiderna till oss gamla försäljare drar allt längre ut på tiderna. Det är frusterande att behöva vänta upp till två månader på leveranser - och det är frusterande att försöka hålla ett heltäckande lager och uppskatta vad som kommer att säljas. Å ena sidan är det ett lyxproblem att få sälja slut på sina cyklar, men eftersom konkurrensen är verkligt tuff, finns det en ytterst liten vinstmarginal på Pukys cyklar. Det innebär att vi också skulle behöva alla kräsna kunder som absolut inte kan vänta mer än en dag på sin leverans, de som ska ha det absolut billigaste priset och som absolut inte kan tänka sig någon annan färg än den ena som vi inte råkar ha. Det är också mycket frusterande att ha varit det företag som marknadsfört Puky mest i hela landet med bra, välgenomtänkt och tidkrävande marknadsföring och så rider det bara in nya företag som dikterar lite lägre pris än oss andra - och vinner mark. Men oberoende vilket företag som tänker att de ska sälja Pukyn, kan jag berätta att sälja Pukyn blir man inte rik på. Det är mest kunden som får en jättebra cykel till en riktigt bra pris.
 
 
Men det är väl det som är företagande - en ständig kamp och tävling. Och där tänker vi inte ge oss. Vi har nu sålt Pukyn i sju år och i helgen firar vi att det är fem år sedan vi öppnade vår webbutik. De två första åren sålde vi bara cyklarna genom bloggen och e-posten - och ni är förmodligen en hel del som hann beställa redan under den tiden. Då bodde vi i Jyväskylä i tvåvåningshus. Vi förvarade cyklarna under våra sängar och vi beställde 20-30 cyklar i gången. Kanske är det också det som varit vår framgång och utveckling. Vi har skyndat långsamt och genomtänkt. Vi har satsat mycket på kundservice och alltid försökt erbjuda det lilla extra. Vi har ofta kört hem leveranser om det råkat passa oss. Vi har varit flexibla med träffar och avhämtning. Vi ordnar jätteofta extrasnabba leveranser åt dem som håxar dagen före födelsedag att de skulle behöva en balanscykel till följande dag. Osv. Och så har vi en ytterst trogen kundgrupp: FINLANDSSVENSKARNA! Den finlandssvenska samhörigheten både känns och syns. Precis som att de flesta röstar finlandssvenskt när det rör sig om vilket val som helst. Och förmodligen därför är finlandssvenskheten så otroligt stark, trots den lilla minoritet vi ändå är: att de flesta av oss är trogna det finlandssvenska oberoende vilken sak det gäller i samhället. Det kanske också kan kallas överlevnadsinstinkt. Och kanske ger oss summan av allt det där, TOPP FEM-platsen i hela Skandinavien över mest sålda Pukycyklar. Det berättade Norden-chefen för oss häromveckan, och trots att det känns som om vi hela tiden jobbar i motvind, kändes det ändå oerhört häftigt att vi två - Thomas och jag, skickar iväg hundratals cyklar i månaden, härifrån lilla Molpe med knappt 600 invånare, från gula huset. Att vi ligger i topp med danska företag med närhet till Tyskland och som har en ännu större cykelkultur än vad vi har här i Finland. Vi har därför bjudit hit Norden-chefen i sommar och vi ska även besöka fabriken i Tyskland.
 
 
Förra helgen var vi för tredje gången med på Barnmässan i Helsingfors. Det är Nordens största barnrelaterade mässa. För tredje året i rad delade vi monter med Åsa och Joakim från Solf, och trots att vi förmodligen har mässans minst påkostade monter (eftersom det är sviiindyrt att delta), kändes som om vi vid det här laget har hittat vår plats. Det känns häftigt att komma till Helsingfors och folk söker upp Polkuped för att köpa sin cykel eller hjälm. Och på tal om hjälmar, så sålde vi faktiskt fler hjälmar än cyklar i år - och det är dit vi strävat, för eftersom det inte går att överleva bara på Pukyn, så behöver vi också ha andra starka produkter. Och där har vi också lyckats kila in oss, för vi har lyckats hitta några riktigt bra hjälmmodeller för barn.
 
 
I år fick vi hjälp av Anni på mässan. Vi kände redan ifjol att vi hade för få händer, eftersom vi har de mesta av våra saker ute i bilarna på grund av utrymmesbrist. Det innebär att någon av oss måste springa ut stup i kvarten för att hämta in mer produkter och då är den andra är ensam med allt vad det innebär. Dock är det oerhört svårt att plocka in vilken hjälp som helst, eftersom varje produkt säljs till följd av femton frågor och utan erfarenhet av produkterna, har man svårt att ingå i vårt team. Anni är en långvarig bloggkollega (och även stamkund) och trots att vi inte träffats tidigare, kom hon in som en självklar medhjälpare.
 
Vi hade även två av barnen med oss på mässan i år. Det är kanske inte optimalt för oss föräldrar, för det finns överhuvudtaget ingen tid för barnen, för att inte tala om hur slut i huvudet man är efter en tiotimmars mässdag. Men barnen hade en stark önskan om att få komma med - och trots långa dagar, trivdes de dagarna i tre i mässhallen. För oss är det även reklam att de springer runt med Polkuped-tröjor i mässhallen - och de är vid det här laget välmedvetna om sin roll i företaget. Jag var inte mer än sju år själv, när jag började vara med på fiskmarknader och sälja fisk - och jag trivs egentligen mycket i säljarrollen - så länge jag till 100 % står bakom produkten jag säljer. Barnen hjälper redan till med mycket pack-, spring- och bärhjälp och speciellt i dagens värld tycker jag det är viktigt att barnen ser arbetet bakom pengarna. Jag kan avsky "ska ha och ha och ha"-kulturen som finns överallt omkring oss idag.
 
 
I helgen gläds vi alltså åt fem år med webbutiken, även om jag fortfarande kan minnas den första beställningen som droppade in då för fem år sedan i slutet av april. Helst skulle vi ha ett storslaget firande, men tyvärr finns tiden till det nu (kanske när vi blir tio ;) ). Men vi har i alla fall plockat ihop några födelsedagserbjudanden som gäller till 00:00 ikväll - och idag lönar det sig t.ex. att köpa en LR M+ ifall man gått och funderat på en sådan. Jag hoppas att vi ska och kan fortsätta utvecklas kommande åt och att vi ska kunna plocka in mer hjälp hädanefter. Skolvärlden är fortfarande väldigt kär för mig och jag har svårt att tänka mig att lämna lärarjobbet för företaget - men just nu är det också väldigt tungt att kombinera. Speciellt när jag sitter på lösa timmar med mycket vikarierande och som jag dessutom kombinerar med naturskoledagar och MI-kurser. Varje vår dras jag med osäkerheten kring följande läsår, och så även i år. Förmodligen ordnar det sig även det här året, men det är även påfrestande att bara vara anställd för ett år i taget.
 
 
Men mest glädjs jag åt att jag är frisk - trots allt. Varje dag känner jag fortfarande tacksamhet för mig egen hälsa. För att jag vill, orkar och kan. Det är grundförutsättningen för allt. Tack och hej för idag.
 
 
2 kommentarer

Livet som företagare.

 
Hos oss är det högsäsong just nu. Vi har verkligen inget sunt förhållande till mailen - vi ligger och svarar på mail från sängen vid 23-tiden på kvällarna och vi svarar på mail från sängen vid 6:30-tiden på morgonen. För tillfället kretsar allt kring jobb och den ena dagen är aldrig den andra lik. En dag får jag handleda lärarstuderanden, en annan står jag och packar cyklar och lyssnar på podd, en tredje befinner jag mig i Oravais och har uteeftis, en fjärde håller jag ett Wild Kids-äventyr i Härkmeri och vissa kvällar jumppar jag med funktionsnedsatta eller föräldrar och barn. Och allt däremellan undervisar jag på mitt "riktiga" jobb i Vasa. Alla dagar vänder jag och vrider jag i alla fall gymnastik och rörelse ur alla synvinklar.
 
 
Men vi har jobbat idogt med cyklarna och företaget nu i några år - och därför känns det gott att få slita på. Det är en häftig känsla att ha hela Finland och Sverige som sitt leveransområde - även om finlandssvenskarna är en mycket trogen och tacksam kundgrupp (TACK <3 ). Men det är en stor utmaning att hålla ett heltäckande lager just, då leveranstiderna från Tyskland är upp till fyra veckor långa för tillfället.
 
 
Jag mår dock bra och orkar, vilket jag fortsättningsvis är tacksam över nästan varje dag. Vi har varit oförskämt friska hela året och ingen av oss har ens hängt snor en endaste dag. Detta underlättar vardagen mycket.
 
 
Men jag längtar efter att isen går och jag får lägga kajaken i vattnet igen. Ju mer jobb jag har, desto starkare blir suget efter att få göra någonting "friluftigt". Vill sova ute i hängmatta, vill till Hemavan och vandra på Kungsleden, vill ta kajaken på taket och fara på en flerdagars tur någonstans. Borde dock också börja löpträna på allvar också. Någon har ju anmält sig till Höga Kusten Trail i september, men samma någon hade inte tänkt på hur tungt det förmodligen kommer att vara att ta sig 43 km genom oländig och krävande terräng. Min längsta träningslänk härstammar fortfarande från den tiden jag gick i idrottsgymnasiet och fortfarande var tränad och kanske gjorde 25 km. Och på tal om Höga Kusten - är ni intresserad av en vandringsresa dit, så finns det en fin möjlighet här. Jag är glad, att jag i bästa fall ska få åka tillbaka två gånger i höst, för det är redan tre år sedan vi besökte stället.
 
 
Men ikväll fick jag Celine med mig på en cykeltur ner till sjön. Vi behövde ta nya bilder av Isbjörnskläderna och barnen förstår att det är deras del av jobbet att bidra med bilder. I år kommer för övrigt både Celine och Marius att komma med på Barnmässan till Helsingfors - och för Marius blir det redan tredje året som han tillbringar tre dagar på mässområdet från tidig morgon till sen kväll. De valde t.o.m mässan framom en helgresa till Stockholm med farmor. De kan bidra med bland annat bärhjälp och med att föra tomma lådor till paffinsamlingen och det är intressant att se hur barnens förståelse för företagandet växer i takt med deras ålder. Vi är alltså ett familjeföretag i allra högsta grad.
 
 
Men för en liten stund fick vi tid för varandra ikväll. Hon pratade och jag lyssnade. Vi hade med termosen och drack ett par koppar varmt te på bryggan medan den ruttna isen svepte in kall vind över land. Vi fick bilder tagna - och så fick vi frisk luft och lite motion. Och jag fick "det värsta ilet" i mig stillat.
1 kommentar