Vandringskalas.

 
Celine har väntat mycket på den här dagen. Dagen när hon äntligen skulle fylla sju år. Hon är yngst på klassen och således har alla varit sju redan en tid, utom hon. Hon har väntat på den här dagen - för hon skulle få cykeln hon önskat sig - en svart och grön 24-tummare. Som det glittrade i hennes ögon i morse, när hon trampade iväg till morfar för att visa sin nya. Och nästan lika mycket glittrade det i lillbrorsans - för det betydde att han fick ärva Celines tjugotummare.
 
 
Hon har också väntat mycket på den här dagen, för att hon skulle ha vandringskalas för sina kompisar. När hon fyllde fem, hade hon även sitt kalas vid Risnäs träsk men ifjol hade hon det hemma. Det var inte alls lika roligt tyckte hon, så i ett helt år har hon väntat på att få ha sitt vandringskalas.
 
 
Vi fick vi lite hjälp med skjutsen av en annan mamma och en morfar. Vi packade in sju ryggsäcksbarn i bilarna - tillsammans med de tre egna var det sammanlagt tio knattar som förväntansfullt begav sig in i skogen. Var och en hade med sina egna matkoppar, muggar och extra kläder.
 
 
Att lyssna på sjuåringars diskussioner är ett sant nöje. De är så stora och förståndiga, samtidigt som de ännu har en väldigt skev uppfattning av världen.
 
 
 
Efter paketöppningen, var det dags att vandra runt träsket.
 
 
Längs stigen finns det många fina klättringsplatser.
 
 
Det var fint att se hur barnen njöt av omgivningen samtidigt som de knatade fram över rötterna.
 
 
Celine hade själv bestämt att hon skulle ha ett sockerfritt kalas. Då ett barn också behövde mjölkfri kost och ett annat vetefri kost, så bestämde vi att vi lagar sånt som alla kan äta. Jag själv gillar också att utmana ungarna och frångå normen "hur det ska vara". För sällan har de någon skillnad alls. I stället slukade de tomaterna, melonbitarna, morötterna, mandarinerna och quinorisalladen.
 
 
 
Det var lättillställt och lättstädat.
 
 
Efter maten, fick var och en skölja sina matkärl före det fanns tid för fri lek.
 
 
Sedan var det dags för efterrätten. För helt sockerfritt var kalaset ändå inte, då de fick fyra marshmallows var att grilla.
 
 
 
Efter tre timmar i skogen, slängde vi återigen upp ryggsäckarna på ryggen och vandrade stigen tillbaka till bilarna. Och det var mitt allra bästa kalas någonsin, suckade sjuåringen lyckligt så snart vi stängde bildörren om oss.
1 kommentar
jennI nalaneps

Låter underbart ! Grattis Celine på 7 årsdagen och till din fina kalaside !