En fuckad värld.

Jag har länge varit less vårt hem. Vårt älskade gula hus. Det är ju inte stort, men det är ändå sällan jag saknar fler kvadratmeter. Men det har varit saker ÖVERALLT. Ibland har jag fått sparka upp en gång med mina fötter för att kunna gå längs golvet. Det har legat kläder över alla stolsryggar. I sofforna. I gungstolen. På trappräcket. På skobänken. Samtidigt som tvättkorgen - både den rena och smutsiga alltid har varit överfulla. Ändå har jag aldrig sett mig själv som någon storshoppare och en majoritet av våra kläder är köpta på loppis. Ändå hade vi fasansfullt mycket kläder.
 
Detsamma gällde papper.
 
Och skåpen.
 
Kylskåpet och alla lådor.
 
Barnens rum.
 
Vårt rum.
 
I och för sig har jag inte haft energi att hålla jämna steg med plockandet och städandet det senaste året. Vi hade också städhjälp några veckor när jag mådde som allra sämst i slutet av förra året. Men någonting har felat, för trots att vi har städat, har det ändå varit upp och ner en stund senare. Och detta har ätit mycket av min energi.
 
Men så har vi varvat en hel del dokumentärer på Netflix de senaste månaderna. Vi började med Cowspiracy om köttindustrin ute i världen. Vi fortsatte med Bangladesh och textilindustrin. Vi tittade på USA om sockret och hela den skruvade matindustrin. För att inte tala om hur hela skönhetsindustrin gör oss beroende av krämer, schampoon och tusentals andra produkter - då det funkar alldeles utmärkt att använda varor ur köksskåpet för att tvätta och smörja sig. Och trots att man någonstans nog vet hur det är utanför Finlands relativt vettiga gränser, kändes det ändå som ett knäpp på näsan när man såg hur fuckad vår värld är. Nästan så att man inte vet var man ska börja och hur man ska tänka. För vad gör det att jag duschar fem minuter kortare här på Stenlundsvägen när vattnen i Bangladesh är nästintill förgiftande på grund av alla kemikalieutsläpp?
 
Det var Malin som sist och slutligen i sin statusuppdatering på Facebook som satte fart på mig och våra kläder. Och hon verkar ha satt fart på många - och där ser man verkligen att enskild individs val och åsikt kan sätta många människors bollar i rullning. Jag kom också över Marie Kondos omtalade städbok och därefter började rensandet. Jag rensade, kastade, sålde och skänkte. Och rensade ännu mera. Jag hade dåligt samvete för allt onödigt vi köpt under åren - eller - det mesta har använts, men vi kunde ha klarat oss på mycket mindre eftersom tvättmaskinen ändå snurrar alla dagar. Jag hade dåligt samvete för att jag slängde vettiga saker och bidrog till ett växande sopberg. Och jag hade dåligt samvete för att vi kunde ha lagt pengarna på betydligt trevligare saker.
 
Vi fortsatte med pappershögarna och pappersåtervann dem till nästintill obefintliga. Jag kokade upp en massa halvtomma grynpåsar. Hönsen fick sin beskärda del gammalt kli och savioardikex från 2012. Jag tömde förvaringsback efter förvaringsback. Jag svor över hur vi kunde ha så mycket saker.
 
Och någonstans började gula huset vakna ur röran igen. Trappan upp på vinden blev fri, huset blev gladare och känslan i kroppen lättare.
 
Men hur ska man egentligen leva om man vill göra bra miljöval? För hur man än tänker, så blir det ju dubbelmoral?
-Vi äter mest vegansk mat - men vill ändå stöda finländska bönder.
-Vi skulle gärna köra mindre bil - men jag måste ta mig till jobbet och vi älskar att utflykta.
-Vi vill gärna minska våra inköp - men vi borde ändå konsumera för att bidra till Finlands ekonomi. (Eller?)
-Vi vill gärna göra vettiga klädinköp - men hur vet man vad som är vettigt? (Isbjörnskläderna tillverkas dock i en fabrik med bra villkor och bra hållbarhetspolicy!)
 
Hursomhelst ger det oss nya vardagliga utmaningar, för vi har verkligen inte funderat särskilt mycket på hur vi ska kunna bli bättre på att bidra till en mer hållbar framtid. Barnen har i sin tur - på eget bevåg - skapat en naturklubb som innebär att de plockar upp skräp ur naturen. Härligt iniativ och jätteviktigt och -smart - men verkligen inte så fräscht tycker vi när de kommer hem med famnen full av skräp. Men vad säger man då?
1 kommentar
Elena

Vi har också rensat med hjälp av KonMari! Det är den boken/sättet att tänka som jag tyckt fungerat bäst. Vi har rensat massor och rensar ännu. Vi kunde också konstatera att vi har köpt minimalt med saker hem sen vi började storstäda i början av året.