Kalajoki.

 
Jag var hemskt sugen på ett miljöombyte under höstlovet. Vi blickade mot Höga Kusten, Tallinn, östra Finlands nationalparker - och allt däremellan. Men vi ville inte lägga ut några stora summor på resandet, så alternativen skalades ner snabbt. Och eftersom temperaturen ligger rätt lågt för tillfället - både dag och natt, så var vi inte jättepepp på tältning.
 
 
Kvar stod Kalajoki och Aulanko som alternativ. Aulanko ligger strax utanför Tavastehus och jag besökte orten ett flertal gånger som liten flicka - för att springa terrängtävlingar. Jag minns dock stället som mycket naturskönt med många vandringsstigar och motionsmöjligheter, så alternativet får nog stå kvar till en ny omgång, eftersom vi tillslut valde Kalajoki. Eller tillslut - detta bestämdes alltså spontant i förrgår, haha.
 
 
Det är länge sedan jag besökt Kalajoki också. Vi besökte Juku Park när jag var liten, kanske nio. Och så har vi skidat tävlingar här för ett tiotal år sedan. Men mest har vi stannat och ätit vid Tapion tupa när vi kommit norrifrån.
 
 
Vattnet är ju superlågt och därför låg massor av sandbottnen framme. Man kunde ta sig längs en sanddyn långt ut i havet och det kändes som en stor kontrast till i somras, när barnen företog sina språngmarscher på Sudersands sandstrand. Jag hade mest problem att vänja mig vid nya färger på barnen, då Marius fick en större Isbjörnsjacka och Sindre ärvde Marius två år gamla.
 
 
Idag valde vi att gå den spångade strandpromenaden till den fina rastplatsen vid Poukama. Där fanns både eldplats ute, en kåta, nybyggda vessor och avfallskärl. Terrängen var varierad och slutet av stigen gick genom fårhagar.
 
 
Maten är en stor utgift när man reser och därför har vi alltid nästan all mat med oss hemifrån. Det känns ibland lite snålt, men det sparar å andra sidan många hundra euron per år. Den här gången har jag dessutom förberett det mesta hemma då temperaturen ligger som kylskåpstemperatur ute. Det blir snabbt kallt när man pausar och genom att ha det mesta gjort på förhand, så är det skönt att bara behöva värma maten. Idag blev det broccoli-purjolökssoppa till sen lunch som åts med mörkt bröd till.
 
 
Längs strandstigen finns ett stort antal geocachar och på vägen tillbaka sysselsatte vi oss med att leta gömmor som låg med bara några hundra meters mellanrum hela vägen tillbaka.
 
 
Barnen hade bra fart på benen och här hade de redan hittat cachen och höll på att logga den före vi ens hade hunnit fram.
 

Vissa var finurligare än andra.
 
 
 
Det var inte mycket folk i rörelse med tanke på hur mycket fritidsbostäder som finns. Det kändes lite outstanding att fara till ett riktigt sommarresmål, men Kalajoki funkar också riktigt bra den här årstiden. Och jag trivs ju bäst där det inte är trångt och mycket människor.
 
 
Efter fyra timmar och tio kilometer föll skymningen. Då checkade vi in på badhotellet och så följde två timmars simning. Inga problem att komma upp i de tre timmarna - idag heller.
2 kommentarer
Anonym

Hej! Älskar dina inlägg! Vet att du får många matfrågor. Men soppa och bröd, gott och närande, men var det allt ni och barnen åt på så många aktiva timmar? Tycker just mat krävs mängder av och tar mycket plats i packningen.

Svar: Tack! Haha, nä - om det vore så enkelt ;) De våra äter ju som hästar, så förutom att utesopporna är kaloritäta med smör, creme fraiche och baljväxter, så behövs det nog mycket mer. Vi åt även före vi for och direkt vi kom tillbaka och så hade vi även muffins med på turen (för att inte tala om kvällsmålet sen också). Jag äter ju inte samma mat som de andra och Thomas får oftast stå tillbaka för barnens portioner (och kompensera senare vid behov). Jag vet inte vad deras kaloriinnehåll ligger på dagligen men redan nu (hjälp, hur blir tonåren sen?!) äter de mer än vilken vuxen som helst 😳
Eva - Kakkakaffe

TIDSTJUVEN

Jag måste bara säga att det alltid är lika härligt att läsa om era familjeresor och "semestrar". Det roligaste behöver inte vara varken det dyraste alternativet eller den mest avlägsna orten! :D