En hel massa uteliv.

 
Jag har haft ett stort privilegium i höst. Sedan skolan började i höstas, har jag inte behövt undervisa en enda lektion inomhus! Jag har fått njuta av det fantastiska vädret varenda dag (förutom ett par då jag stod i regnet tills varendaste en orienteringskarta var genomblöt).
 
 
Jag har även fått undervisa en friluftskurs, vilket innebär att jag har fått paddla kajak, stand up-paddla och vandra - på arbetstid! Jag har njutit stort av jobbet och känt en majestätisk tillfredsställelse i att dag efter dag tillbringa mellan fyra och sex timmar utomhus. Det är säkert därför jag också klarat av de senaste veckornas stora arbetsmängd och långa dagar - jag har varit trött, men på ett skönt friskluftsaktigt sätt. Och jag har verkligen inte känt ett behov att behöva motionera något utöver det vad jobbet har gett mig.
 
 
Förra veckan fick jag göra en två dagars vandring i Lauhanvuori med lärarstuderandena. Vi hade inte kunnat få ett bättre oktoberväder, då vi fick två dagar med strålande sol och genomblå himmel. Till och med älgflugorna lyste med sin frånvaro.
 
 
Det var oerhört rogivande att få släppa greppet om vardagen för en stund och bara vandra efter varandra på en stig, timme efter timme.
 

Solen färgade naturen vacker trots att löven hade släppt sitt grepp och vilade på marken. Samma natur som skulle vara genomgrå ifall regnet stretade ner.
 
 
Vi hade en generös tidtabell, vilket innebar tid för pauser och återhämtning.
 
 
Jag sov i hängmattan och var lite smånervös inför den utlovat kalla natten. 
 
 
 
Men den gick helt okej, trots att temperaturen visade på minus sex när vi vaknade. Vi har ännu en önskan om att vi skulle hinna och övernattningsvandra på höstlovet med familjen, ifall nattemperauren hålls överkomlig.
 
 
På lördag vandrade jag i stället med det här patrasket i den vackra Kuniskogen. Vi hade min mormor (74) med oss runt den 8 km långa slingan och jag harmas fortfarande över alla de vackra bilder jag fångade under dagen - men som av någon outgrundlig anledning inte registrerades på minneskortet.
 
 
I stället fanns det ett par futtiga i telefonen. Här är våra Isbjörnsmodeller.
 
 
På söndag ville barnen bara vara hemma. Mest för att deras älskade moster Anna kom hem på besök från Norge tillsammans med sin norrman - hon barnträdgårdslärare, han lågstadielärare med idrottsspecialisering - båda friluftsentusiaster. Ingen annan orkar bygga kojor, gungor och balansstockar i skogen som dem och ungarna är i himmelriket. 
 
 
Därför var det väl inte så konstigt att det kändes trevligare att bära ut maten i skogen bakom huset och få söndagens sista strålar, medan vi stekte en grönsaksrisotto med fisk och räkor på muurikkan över öppen eld. Det blev slutligen en vecka med en väldans massa utemat för mig - och inte utemat i bemärkelsen restaurangmat.
 
 
Dessutom råkade vi ha Thomas lillbrorsa (som numera studerar i Vasa) för påhälsning och även pappa var snål på mat, så sist och slutligen hade vi värsta söndagsmiddagen på ett par ruttna stockar bland käppar och granris. Och jag kände mig rik - rik av allt uteliv.
 
1 kommentar
Alexandra

Hejsan!
Jag läster din blogg nu som då, eftersom jag själv tycker om friluftsliv även om det blir allt mera lidande av allt kontorsjobb...
Än hur såg jag på fb att du hade kommenterat en artikel, som handlade om att vi äter för mycket protein.
Jag har själv haft pt och matprogram uppgjort av en tränare på wasa sports club. Surprise surprise, innehöll det ju enligt mig mycket protein. T.ex. grynost på gröten på morgonen, en kvargburk eller grynost med fruk på eftermiddagen samt till lunch och middag kött. Vad skulle du rekommendera istället som mellanmål? Börjar bli ganska trött på kvargburkarna.... Tack för en inspirerande blogg!

Svar: Hej ALexandra och ursäkta sent svar! Ja, vi äter alldeles för mycket protein - även om vi tränar. Det finns många veganer också som bygger muskler och visst äter de också en del tillsatt proteinpulver (ex. hampaprotein), men detta behöver absolut inte vara varenda dag. Du kan alltså fortfarande äta grynost/kvarg osv, men detta behöver absolut inte vara varenda måltid. Det räcker ex. att äta turkisk yoghurt med bär, en smoothiebowl eller varför inte hummus (jag tycker det är jättesmidigt att koka en förpackning hummus och sen har jag som pålägg i flera dagar - gott är det också). Bananer är ju fortfarande helt suveränt mellanmål med fenomenal sammansättning av alla näringsämnen vi behöver, dadlar, rawbollar, chiapudding... Dessa exempel innehåller fortfarande protein, men i mindre mängd - samt att det är plantbaserade och således också mer lättsmälta och lättupptagna av kroppen. Det finns massor med veganbloggare som bloggar om träning (med kostexempel) och jag tycker dessa har en sundare syn på proteinintag jämfört med den gemene kostrådgivaren.
Eva - Kakkakaffe