Kajaktur.

 
En annan dröm jag har, är att packa kajaken full med mat, tält och sovsäck och bege mig ut i skärgården på en längre tur. Tre år senare gnager fortfarande önskan om VIGU  i mig. Ikväll fick jag ändå ett starkt begär att bege mig ut och paddla för att försöka mota och bota min överväldiga trötthet. Det var faktiskt premiären för i år.
 
 
Anna var som vanligt inte mer än ett sms bort. Men i hennes kajak hade mössen haft fest - och sedan tynat bort från festen - vilket inte var någon häftig historia inne i kajaken. Men som tur har vi tre stycken, eftersom vi köpte två begagnade till förra sommaren. Men den ena är en tävlingskajak och inte särdeles enkel att hantera. I sommar får det bli tävling mellan mig och Thomas - vem som fixar den först. (Förra sommaren var jag så dålig, att jag inte kunde tänka mig att ens blöta fötterna i vattnet - och alltså än mindre stjälpa med en kajak.)
 
 
Havet var ganska grått ikväll men sjöd av ett massivt fågelliv. Vågorna gick också bara som små krusningar och det var enkelt att paddla. Jag har hobbypaddlat ända sedan jag var 11-12 år - ibland mer och ibland mindre, men varje gång infinner sig ett obeskrivbart lugn i kroppen.
 
 
På sjön får vi det mesta avhandlat i lugn och ro. Och ibland paddlar vi i tystnad en bit från varandra. Bilderna gör knappast turen rättvisa, men de är tagna med telefonen.
 
 
Efter en timme på ett friskt hav, hade vi nollat veckan. Jag trampade hem genom en tyst by med häggen vackert blommandes längs vägen. Någonstans på avstånd hörde jag en gräsklippare, någon annanstans spred sig en doft av nytjärad båt. Fåglarna kvittrade ljudligt och jag konstaterade att visst fasen är Molpe så himla vackert i alla fall.
1 kommentar
JUNITJEJ

Så härligt det ser ut!