På tur: I Hankmo.

 
Jag ser det som mitt friskhetstecken, att jag börjar spåna på dagsprogram genast när jag vaknar på morgonen. Jag gillar inte att planera de lediga dagarna långt i förväg och vi undviker att berätta om planerna mer än en stund på förhand åt barnen - de blir oftast så uppspelta och förväntansfulla, att det är ett helsike att packa väskorna och göra de förberedelser som behövs. Dessutom spelar väder och vind en avgörande roll på vad dagsprogrammet kan komma att bli, så därför är det lönt att blicka ut genom fönstret först.
 
 
Inför sportlovet fick jag frågan om jag kunde tipsa om möjliga aktiviteter inför sportlovet i Österbotten - vilket alltid är lika svårt, då Österbotten är utbrett, jag inte har en aning om allt vad man kan göra och folk är intresserade av olika saker. Uteaktiviteter tycker jag ändå hör sportlov till och förmånliga aktiviteter är ju någonting vi själva eftersträvar och därför var ett av mina tips att besöka grannbyn/kommunens skidspår eller åka på tur i ett långspår - exempelvis i Hankmo. Hankmospåret har jag haft i tankarna redan i ett par år, men snöbrist i kombination med brist på tillfälle så har spåret förblivit obesökt. Jag har ändå hört så mycket gott om spåret och därför vågade jag ge det som sportlovstips.
 
 
Frödingsfamiljen är ju också alltid redo för uteturer och efter att fadern i huset hade slutat jobbet, packade vi ihop och begav oss. Vi saknar ju fin natur och riktigt bra motionsmöjligheter här nära oss, men är man beredd att använda bilen och lite förflyttningstid, finns det ju oändligt med möjligheter och alternativ. Det hann redan bli ordentlig eftermiddag innan vi hade skidorna på fötterna, men ljuset ger oss bra mycket mer tid till förfogande nu. 
 
 
Även om solen sken med sin frånvaro, var det riktigt skönt skidväder. Det var passligt kallt och alldeles vindstilla. Vid Homlax träsk fick vi oss en trevlig överraskning när en grillkåta mötte oss med värme, eftersom ett annat gäng hade hunnit före och även fixat en brasa. Det blev för omväxlingsskull en varm och skön matpaus före vi fortsatte till Hömoss. Även skyltningen och kartorna längs rutten var riktigt bra.
 
 
Spåret var i riktigt bra skick, trots att snömängden ändå inte är den största. Det är länge sedan jag skidat på ett långt "hemlagat" skogspår, men jag är glad att det finns eldsjälar som på frivillig basis och av eget intresse fixar, kör upp och underhåller dylika spår. Det skänker mycket glädje.
 
 
Celine ville hellre hänga med gamlamormor den här dagen, så jag var ensam med pojkarna. Nu väntar vi bara på att tvååriga Signe också ska hinna med i samma tempo som de övriga - hon skidar redan jättebra - men de andra hinner ändå rymma all världens kos från hennes korta ben.
 
 
 
Spåret kröp fram över stock och sten, och var lite småguppigt på sina ställen - något som bara uppskattades och gjorde åkningen roligare, tyckte barnen. Naturen var också väldigt omväxlande längs hela rutten och som helhet var spåret mycket lättåkt (man klarar sig också utan fäste!).
 
 
Det hann nästan börja skymma och klockan hade blivit halv sex , innan vi kom tillbaka till bilarna. Men sportlovstipset var genomfört och det med mycket gott betyg.
0 kommentarer