Vandra: Gardasjön.

 
Det skulle regna hela dagen, men det regnade ändå inte när vi vaknade. Vi packade återigen väskorna och körde de femton kilometrarna till Malcesine, där man kunde ta kabinbanan upp till drygt 1700 meters höjd.
 
 
Kabinen på 80 personer var full, men uppe på toppen skingrades massan snabbt iväg - de till utsiktsplatsen - som inte bjöd på nån utsikt på grund av regnmolnen - vi tog sikte på toppen Altissimo. 
 
 
Det var ett idelt av- och påklädande. Först gick vi neråt några hundratal höjdmetrar, vilket gjorde att det blev varmt och svettigt. I lä var det också varmt, men i takt med att vi klättrade uppåt och molnen svepte in över oss, blev det kallare igen.
 
 
Med all respekt för höjdmetrarna. Det var vackert, trots att mycket av omgivningen begränsades av molnen - men också tungt. I ett skede tog det närmare 20 minuter att forcera en kilometer och målet var att orka 100 steg mellan varje paus - och då hade vi inte ens tung packning.
  
 
När vi äntligen nådde målet, låg det fortfarande en del snö kvar och gräset hade nyligen börjat grönska. Det var bara några få plusgrader och jag saknade både mössa och handskar.
 
 
Vi hann precis laga mat och planera rutten tillbaka till kabinen, före regnet började falla.
 
 
På vägen tillbaka öppnade sig himlen och det var bara fokus på alla hålla reda på fötterna nerför den långa stigningen. Det brände i låren och det enda liv som syntes och hördes, var kobjällrorna långt nere i dalen. Och jo, så kom det tre personer med mountainbike kämpande emot oss. Som lustigt nog var finländare de också.
 
 
 
Och efter fem och en halv timme, kom vi tillbaka till kabinliften. Våta in på livet, eftersom jag i något skede under packandets gång hoppades att jag nog klarar mig utan mina goretex-byxor.
 
 
Väl nere tillbaka igen, bytte vi kläder från topp till tå i parkeringshuset, för tanken var att ta oss till Verona för kvällsflanering och mat. Men efter att ha valt helt fel väg till stan som kantades av vägbyggen och bilköer och som tog en evighet, tog vi direkt sikte på matstället. Ett matställe som vi hittat via Tripadvisor och som låg på andra sidan stan, i förorten. Stället såg inte mycket ut för världen på utsidan och var dessutom igenbommat, trots att klockan var efter 19 på kvällen. Vi tänkte redan i besvikelsen lämna stället, när Thomas ändå kröp under bommen för att se om det fanns något liv i huset. Bakom dörren öppnade sig dock det lustigaste och häftigaste restaurangupplevelsen någonsin och vi skulle ha behövt slicka tallrikarna rena, eftersom maten var så fantastisk god. Sen blev det inte så mycket mer av Romeo och Julia-staden än så, eftersom vi var lagom möra - men bilresan till och från var värd den goda maten alla gånger.
 
1 kommentar
anna

Härlig resa! Vi har tre små barn och egentiden har varit ganska begränsad senaste fem-sex åren.. Men nu när yngsta snart är två börjar jag se fram emot att kunna lämna barnen och resa iväg en långhelg. Alperna är högt på listan för min del, hoppas det blir av :)

Svar: Det hoppas jag också! :) Rekommenderar varmt och det var bra att ha nånting att göra - tror tiden skulle ha blivit lång och tråkig om vi skulle ha legat i varsin solstol en vecka. Speciellt när man inte är van.
Eva - Kakkakaffe