När jag blev rawvegan.

Jag har aldrig haft ett så komplicerat förhållande till mat, som jag har haft under det här senaste året. Hela min kostvärld har vänts upp och ner otaliga gånger och Karolina samlade många av mina tankar i ett underfundigt inlägg här för några veckor sedan. Här finns också mina egna samlade inlägg om kosten - vad jag har skrivit under det senaste året.
 
För ett år sedan stod jag för utmaningen att ta bort gluten ur min kost. Jag tyckte då att det var en stor förändring för mig, som älskade smörgåsar högt. Aldrig hade jag då kunnat föreställa mig, att jag skulle stå här ett år senare och kalla mig rawvegan.
 
Det har varit många svängningar under året. Jag är med i otaliga Facebook-grupper som rör mat. Jag har läst en enorm mängd forskning, artiklar och bloggar om mat. Jag har forskat, förkastat, tagit till mig och sållat. Jag har lärt mig om histaminer, magens invecklade tarmsystem och matens inflammatoriska påverkan. Jag har läst på paket i butiken, jag har kritiskt föhållit mig till tillsatser - och ändå har det fortsatt att klia till elände.
 
Nånstans är jag dock övertygad om att det ska bli frisk från det här helveteskliandet. DET SKA finnas en orsak till varför det kliar på mig - och inte på alla andra. Jag är friskare och mår bättre än förra året, men den här gången nöjer jag mig inte med semibra, utan jag måste bli fri från det här, för att kunna fungera normalt resten av mitt liv. Jag har fortfarande haft ordentliga dippar under de senaste månaderna - dippar som gör att jag helst skulle vilja sova 24 timmar i dygnet och samtidigt spänna fast händerna i en tvångsskjorta för att inte kunna röra min egen kropp. Och nånstans är jag övertygad om att orsaken ska gå att åtgärda med rätt sorts kost.
 
Det senaste halvåret har jag följt en strikt candida-diet som emellanåt har varit mycket svår att hålla, speciellt om jag inte haft möjligheten att laga maten åt mig själv. Den har inte heller haft utrymme för fusk - och ett visst fusk har sedan genererat dåligt samvete åt mig. Mitt mående har som sagt blivit bättre, men samtidigt har det gått oerhört långsamt och det har känts ineffektivt. Jag har kämpat med myrsteg - ett steg fram och ett halvt bak.
 
Ända tills en av mina likasinnade Instagrampolare introducerade mig för ytterligare en ny diet och nya solskenshistorier om folk som blivit fullständigt friska igen. Och i min värld greppar jag efter alla halmstrån som finns och jag slukade både Ullenkas bok och hemsida från pärm till pärm på ett par dygn. Samtidigt som det lät fullständigt huvudlöst att övergå till en nästintill fruktbaserat kost, fanns det mycket logik och uppväckande tankar i hennes bok. Jag bestämde att det här är den sista dieten jag testar och att jag ska ge den tre månader. Så jag gick och köpte tre vattenmeloner, sisådär 25 bananer och lika många äpplen, och satte igång att äta. Och slutade med kaffet! Fullständigt slutade och det var både tufft och lätt på samma gång.
 
De tio första dagarna var tuffa. Mina nattvak och nattsvettningar återkom. Lymfarna svullnade. Kliet eskalerade och jag kliade återigen sönder stora delar av kroppen. Och jag var så trött, så trött, så trött. Efter att också tidigare haft utrensningar, visste jag till all lycka att det den här gången att det mest handlade om att kroppen avgiftade sig och gjorde sig av med toxiner.
 
Men på den elfte dagen, behövde jag inte vila middag och kroppen började sakta helna. Och så här på den sextonde dagen, vill jag påstå att jag hyser stort hopp om att det här faktiskt ska kunna fungera. Huden på armar, ben, rygg och mage har genomgått stora förbättringar de senaste dagarna. Halsen, fötterna och bröstpartiet är fortfarande mina stora problemområden som kräver mer tid än bara ett par veckor.
 
 
 
Så vad äter jag då? Typ en halv vattenmelon till frukost + en smoothie på två bananer, rejält med blåbär, saften från en citron, grönkål och äppel. Till mellanmål kan jag äta ytterligare två bananer. Till lunch äter jag en honungsmelon och en sallad. Till mellanmålet på eftermiddagen knaprar jag i mig några dadlar, valnötter och vid behov en frukt eller två. Till middag kan jag sedan t.ex. äta raw tomatsoppa genom att mixa tomater, paprika, salt och färska örter - eller så äter jag Nice cream - d.v.s bananglass på frusna bananer. Kvällen avslutar jag ofta med smoothie igen med kokosvatten som vätska eller mera vattenmelon. Grundtanken är att 80 % av dagsbehovet kalorier, ska komma från kolhydrater. 10 % ska sedan komma från proteiner och resterande 10 % ska komma från fetter - vilket detta dagsintag av frukter och grönsaker ger. Min vikt har inte rubbats överhuvudtaget sedan jag gick över till denna diet, vilket jag tycker är rätt häftigt. Jag är också himla lycklig över att få äta söta saker igen och dadelbollar. Nu kan jag bara egna rawcakes och dessutom få äta dem.
 
Och på den vägen är jag nu. Jag tar inte ställning till vad som är bättre eller sämre diet, eftersom jag som sagt har en helt rubbad uppfattning om vad som är bra och hälsosam mat för tillfället - men just nu känner jag mig inte helt långt ifrån sanningen. Nästa utmaning är dock att cykla sju dagar som rawvegan. Bara jag hittar bananer med regelbunden intervall längs vägen, klarar jag mig rätt hyfsat - men skulle gärna varva med lite andra frukter, eftersom ett dagsbehov av bananer ligger på ungefär 25 stycken. Så att. 
2 kommentarer
Cecilia

Heja dig! Jag vet att denna kost är fantastisk eftersom jag ju från och till ätit den i två år. Min hud blev bättre i början av sommaren och kände mig så mycket fräschare och mindre plufsig än vad jag gjort på länge efter graviditet och förlossning. Just nu är min hud bra, tack vare allt solsken, men jag ska ändå köra en 10 dagars 80/10/10... Sen åker jag hem till Vasa och känner på mig att det blir svårt att hålla diet på semestern. Tänker inte ens försöka. Ska bli så spännande att se hur det går för dig.

Karolina

Härligt om du lyckats hitta något som funkar! :)