Mer kost.

I slutet av augusti skrev jag ett sammanfattande inlägg som hette Tankar om kost. I det skedet gjorde jag en stor kostomställning - en omställning som jag tyckte var jobbig, plötsligt kunde jag äta "ingenting" - från att ha ätit allting. Jag åt dock begränsat ända fram till vår vandringsresa till Montenegro i mitten av oktober - där jag kände mig tvungen att återinföra mjölkprodukter, eftersom det annars skulle ha begränsat mitt eget födoämnesintag mycket. Dessutom gjorde språket det många gånger svårt och vi hade fullt i händerna att förklara att jag inte åt glutenmat - eller mat med vete i. I samma veva slank sockret och godiset med in i bilden igen och under julen tillät jag mig själv äta det mesta (utom gluten/vete och diverse E-nummer). Och även om jag inte vräkte i mig mat, märkte jag ändå vad maten gjorde med mig och klådan var många dagar under jullovet överväldigande. I samma veva började Sindres I-padspelande också vara långt över alla gränser och det var godsaker de flesta dagar för den resterande familjen (om än pepparkakor, julstjärnor och bullar) och jullovet kändes som en enda trött gnällperiod för oss alla. Samtidigt som jag såg rapporter om socker, mjöler, mjölkprodukter samt tillsatsämnen överallt och som jag läste med stort intresse. Under det senaste halvåret har jag läst mer forskningsrapporter, artiklar och annan litteratur gällande både atopiskt eksem, kortisonberoende och kost - än vad jag gjorde under alla mina studieår.
 
Först tog vi bort paddan. Den gick mig också på nerverna. Första dagen var barnet fullkomligen förstört och grät dagen igenom. Andra dagen var fortfarande barnet mycket olyckligt, men hittade på egna lekar i stunder. På den tredje dagen frågade barnet inte efter paddan mer än ett par gånger och han lekte själv utomhus i två långa timmar. Nu har de varit utan padda i nästan en månad och ingen har överhuvudtaget frågat efter skärmen under dessa veckor. Fatta hur skönt!
 
Efter nyår bestämde jag, på grund av allt jag läst på under julhelgen och på grund av dippen i mitt mående, att återigen utesluta en rad födoämnen ur min mat. Efter att jag nu är uppe i närmare 60 blodprovsundersökningar och andra undersökningar där inget avvikande i min hälsa har kunnat konstaterats, är jag nu min egenläkare - och jag har äntligen kommit till att lita på mig själv. Efter många år med mycket mediciner, både kortison och antibiotika, börjar jag nu vara rätt säker på att tarmsystemet i magen är utslaget och skapar hudproblemen åt mig. Jag har bara under det senaste året ätit åtta AB-kurer - och då har jag struntat i att äta tre av de som ytterligare ordinerats.  Min neutrala och rätt objektiva syn på kost har omkullkastats radikalt det senaste halvvåret och eftersom jag ogillar att servera flera rätter mat, har också resten av familjen fått lägga om sina matvanor.
 
  • vi har minskat rejält på brödintag (själv äter jag inga mjöler alls)
  • vi har ätit köttfritt hemma med några få undantag (jag har ätit helvegetariskt). Fisk och ägg äter vi dock också. I skolan och dagis äter barnen normal mat.
  • Vi har minskat på mjölkintag (jag använder små mängder syrad yoghurt, getmjölksost, små mängder smör och Kefir).
  • Vi har minskat ytterligare på sockret (trots att vi ätit  lite från förr). Jag har själv ätit totalt sockerfritt, medan barnen har ätit minimalt med socker. I fredags var de nöjda att dela en Kismet på tre och på Sindres födelsedag fick de en yttepytteliten glassportion - och ingen ifrågasatte ens storleken. Av momma fick de häromdagen en geishabit som de tog hem och skulle spara (finns fortfarande i min jackficka) och igår skickade hon hem bullar (som ingen av dem ville ha). Detta är lika skönt som i-padavvänjningen - och barnen har varit så mycket mer behärskade. Tänk, inget tjat alls!
  • Vi (de) har kanske ätit pasta två gånger sedan nyår. I stället har vi ersatt pastan med bland annat korn, quinoa, hirs och ugnsstekta grönsaker. Potatisen (stärkelserik!) har de andra också ätit betydligt mindre av - jag har inte ätit alls.
  • Vi har infört grönsaksfat som vi varje dag fyller med grönsaksstavar och exempelvis äppelklyftor som står som tillbehör i samband med middagen.
  • Vi har ätit mer eller mindre tillsatsfritt
  • Vi har ätit rawfood ett par gånger i veckan
  • Jag har redan fått så mycket energi, att jag orkat laga mat varje dag efter jobbet. Under hösten lagade jag all mat på söndagarna, som vi sedan värmde i veckorna.
 
Det fina är, att det inte denna gång känns som en diet, utan mer som nya matvanor. Barnen (eller Sindre!) har vissa dagar rynkat på näsan åt kikärterna och ropat efter korv, men de flesta dagar har de alla slevat in de nya matsmakerna med god aptit. Speciellt zucchinisoppan häromdagen var mycket omtyckt - de som tycker att squash verkligen inte är i deras smak. Vi har ätit mycket mångsidigare än tidigare (Solsidanvarning, men blomkålspizza är jättegott!!!) och jag har återigen orkat laga mat efter jobbet. Det finns ingen quickfix med mina hälsoproblem men till sommaren hoppas jag börja kunna se resultat av det här tuffa året. Kurvan har i alla vänt vänt uppåt, efter att ha pekat neråt i nästan sex månader och min klåda är märktbart mer hanterbar nu efter kostomställningen igen - där jag framförallt börjar vara rätt säker på att sockret är en stor trigger.
 
Men jag blir så fruktansvärt provocerad i butiken! Herregud var folk handlat ruttet. Medan jag känner mig som en hälsofanatiker och lassar upp min ekologiska spenat, groddarna och bönorna på butiksbandet, är det enda jag ser en massa kärror runtom mig fyllda med nästan bara skräp; det är naminami och micropizzor på hög. Sex öl här, tre paket sockrade yoghurtar, chokoflingor och knackkorv där. Marinerade kycklingsstrimlor, pastapåsar och färdigsås samt en dubbelförpackning med cokis. Och så minst en gottapåse och två påsar rostbröd. Och jag vet inte om jag blir provocerad för att jag inte kan äta allt det där eller om jag blir provocerad för att folk inte fattar hur mycket socker och annat skräp allt innehåller. Eller om det är för att jag själv alltid ansett mig äta hälsosamt och ändå mår pyton och de som äter betydligt ohälsosammare ser ut att må så bra. Jag vill bara ställa mig upp och vråla VET NI HUR MYCKET SOCKER ER "MAT" INNEHÅLLER? men fattar ju att hålla käften och vad ska jag bry mig i andra.
 
Sen sätter jag mig i bilen och slår på radion. Ironiskt matas en ny nyhet ut om finländarnas försämrade kondition och ökade övervikt. I stället försöker jag få ungarna extra svettiga och flåsiga i skolan. För visst inte är det mitt eller ditt problem. Men ändå ett samhällsproblem i allra högsta grad, som du och jag är en del av. Jag tror verkligen inte att vi lever optimalt. Jag tror verkligen inte att nuvarande kostrekommendationer är optimala. Inte för att det väl gör något - det är ändå så många som inte ens följer dem.
15 kommentarer
Hanna

Härligt att läsa det här. Själv har jag reuma och har ätit massvis med starka mediciner som hjälper en stund och sen mår jag ännu sämre. Nu har jag sakta men säkert börjat utesluta vissa saker (mjölk, gluten, socker, gris, etc.) och mår bättre än nånsin. En liten bit har jag kvar att rensa, har tagit en sak i taget. Har läste att man kan bli helt symptomfri med detta kost. Jag ser det som nya matvanor fast många av mina nära och kära väntar när jag ska sluta min diet:(

Svar: Fint! Jag har läst massor med historier om folk som helt kunnat lämna sina mediciner bara pga av ändrad kost, vilket är ju helt otroligt. Jag har själv varit helt fruktansvärt trött i flera år och börjat tro att det är mitt normalläge, trots att jag tycker mig minnas att jag ändå i något skede har varit piggare. De senaste veckorna har dock gett mig positiva hintar om mer ork och mindre hjärndimma och jag hoppas verkligen att kurvan fortsätter vända uppåt. Vore underbart att nån gång få svara att man är annat än trött, när någon undrar hur det är.
Eva - Kakkakaffe

Annette

Fantastisk läsning! Jag har i flera år ätit annorlunda än den stora massan och kommer också på mig själv med att studera andras matkassar. Ibland tänker jag på hur synd det är att den stora majoriteten inte vet hur bra de skulle kunna må av några små förändringar i kosten. Jag tror att de flesta tror att de redan mår bra men har ingen aning om hur bra de faktiskt skulle kunna må. Det var först när jag provat som jag insåg matens verkliga betydelse och då jag trillat tbx i sockerträsket några ggr så är det ingen tvekan för mig om att där mår jag inte mitt bästa jag! Jag förundras över hur mitt sätt att äta kan vara så provocerande för många, får vi inte känna efter och sträva till välmående?!

Svar: På hösten var jag också väldigt fast i diet-tanken, men den här gången tycker jag att jag i allra högsta grad äter helt vanlig mat, även om den till stor del består av grönsaker och olika baljväxter istället för mjöler och mjölker. Jag har inte för avsikt att gå ner i vikt och jag har inte läst veckotidningarna med alla dess quickfix-trender. Utan bara konstaterat att jag behöver äta mig frisk genom maten. Och jag tror som du att vi skulle ha ett piggare samhälle med - i alla fall till viss del, ändrad kost.
Eva - Kakkakaffe

Pernilla

mina besök till homeopaten fick upp mina ögon vad lite man egentligen behöver göra för att må bra. vi kan alla ändra I kosten, men då det är såå jobbigt att söka fram ett alternativ! den ursäkten har jag fått många ganger.

Roligt att läsa att det börjar gå batter o att klådan minskar i.

Mia

Jag har också funderat mycket på kosten och läst artiklar om autoimmuna sjukdomar och hur mycket bättre kroppen mår om man utesluter socker och gluten från sin kost. Nu har jag inom några år fått två autoimmuna sjukdomar och en ny grej är att jag har haft spänningshuvudvärk tre månader i sträck. Så dags att börja göra nåt åt sitt mående. I ditt inlägg tog du redan upp lite tips på olika maträtter, du får gärna tipsa om mera :)

Anonym

Ett litet tips på hälsosam glass:
Min dotter fryser in halva bananer, kör dem frusna tillsammans med hallon eller jordgubbar i mixern och det blir sååå god (och ganska mättande!) glass/softice!
Värt att prova :)

Jessica

Jättebra inlägg! Och vad roligt att du har börjat få bukt på problemen. Har själv två autoimmuna sjukdomar, varav den ena svarar otroligt bra när jag håller en gluten-, mjöl-, socker- och mjölkfri kost. Men det är så otroligt SVÅRT!! Jämt slinker jag tillbaka i gamla banor igen och mår sämre igen... Fattar inte hur du kan hålla dig!! Stark är du!! Jag har direkt mer värk, min mage är upp och ner och inflammationer kommer och går. Så jag märker ju hur stor skillnad kosten gör. Och då är det små saker jag faller tillbaka med. Jag fuskar inte sådär hemskt mycket utan det är små saker, men ändå stora enligt min kropp.

Anonym

Hej, på den här sidan http://www.breakingtheviciouscycle.info/ finns det tips på matval som jag tycker verkar vara vettigt. Just det där med att potatis innehåller så mycket socker visste jag inte förrän några år sedan, potatis har ju alltid vara en huvudingrediens i skolmat och sånt. Jag har själv en autoimmun sjukdom och försöker undvika vissa livsmedel fast det ibland är svårt.

Maria

Jag har helt samma känsla i butiken, shit vad mycket shit folk köper och äter, liksom.

Själv har jag flera år nu hållit mig ganska långt till socker- och mjölfri kost, och mår bättre än någonsin. Jag har diabetes typ 1, och även om jag aldrig kan bli frisk oberoende av vad jag äter så påverkar kosten naturligtvis mitt helhetsmående otroligt mycket.

Jenny

Tack Eva för ditt inlägg! Mycket välskrivet och inspirerande :)

Laura

Intressant inlägg, tack! Får jag fråga vad man äter till frukost (och kvällsmacka?) när man äter så här? Tycker det känns svårast att hitta alternativ åt, särskilt då kaffe och smörgås är det bästa jag vet på morgonen.

Svar: Tack! Kanske fortsätter jag på ämnet i ngt skede - har fortfarande mycket som vill ut. Kaffet är min enda synd - jag kan inte lämna det, men har minskat koppstorleken och har som gräns att dricka max 3 koppar dagen, svart. Till frukost äter jag Puuppolas glutenfria havregryn(sgröt) med chiafrön, kokosolja, linfrön och olika hackade nötter. Jag äter även fröknäcke eller Pain des Fleurs knäckebröd av endast bovete tillsammans med en skiva ost av getost. Om jag har bra framförhållning gör jag chiapudding eller overnightoats av kokosmjölk. Till kvällsmål blir det i de flesta fall smoothie eller en moussepå avocado och lingon.
Eva - Kakkakaffe

Nina

Jätte intressant inlägg! Men nu måste du hjälpa oss andra med dina bästa recept :) Väntar med spänning på ett inspirerande blogginlägg med massor av härliga recept att pröva. Så vi slipper rosrbröd ;)

AnnaWK

Så himla skönt att någon annan också konstaterar att det ligger otroligt mycket skit i folks kundvagnar. Känns som att affärernas utbud blir otroligt begränsat när man letar efter bättre alternativ, samtidigt kan jag tycka att det är skönt med begränsningen, finns det bara två alternativ på ekologiska äpplen, röda eller gröna, ja då slipper jag stå och välja och jämföra och ha mig i en halv evighet. Men jag kan bli väldigt avundsjuk på att "alla andra" verkar kunna äta vad som helst utan att de påverkas medan min kropp reagerar på väldigt många faktorer numera.

En läsare

Hej Eva. Har aldrig kommenterat tidigare, men har följt din resa som atopiker det senaste året. Är själv läkare och äter också gärna glutenfritt och sockerfritt, och har också tänkt testa mjölkfritt nu en tid, för att se hur det påverkar mig. Rekommenderar varmt boken Eat Clean av Kristina Andersson med mycket fakta och härliga recept. T.ex. så sammandrar hon bra rädslan mot tillsattsämnen (t.ex. bara blåbär har ju en massa E-nummer i sig, men betyder ju inte att dom är tillsatta) och fruktan mot citronsyra (som ju t.o.m. produceras naturligt i kroppen, annars kan man ju inte leva). Citronsyran i maten ökar däremot på näringsinnehållet. Kolla gärna också på svenska Livsmedelsverkets sida om citronsyra. Däremot rekommenderar hon att undvika azofärger, karragenan, glutamat och nitriter. Läs boken och låt dig inspireras :)

Däremot är jag väldigt orolig över din hud... Var och en har förstås rätten att göra vad den vill med sina egna sjukdomar, men tyvärr är jag väldigt skeptisk till att maten kommer att bota din atopi. Atopi är inte en orsak av allergier, såsom man trodde för några årtionden sedan. Hoppas verkligen att inflammationen (obs! alltså inte infektion) i din hud lugnar ner sig, för jag antar att dina läkare har informerat dig om att långvarig hud-inflammation (alltså just pga behandlad atopi) möjligen kan öka risken för hud-lymfom (främst CTCL dvs cutaneous T cell lymphoma)?
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19060456

Vill absolut inte skrämma dig med det här, men jag önskar att du är informerad om att det kan finnas risker med att låta bli behandlingarna (takrolimus, kortikosteroider) vid svår atopi. Och önskar dig också mycket glädje i din matresa, det är så härligt att känna sig energisk med bra bränsle i bagaget! Hoppas också på fler inlägg med recept och sånt!
Allt gott, kram.

Svar: Tack för din kommentar och ditt lästips!
Jag har inte fått desto mer ingående information om obehandlat eksem, men eftersom jag har varit fullt frisk i huden i 17 år, köper jag inte argumentet att "vissa människor bara föds till atopiker och inget kan göras". Jag tror dock inte att min hud någonsin kommer att bli fulständigt normalt, men jag strävar efter att den ska bli frisk nog och därmed också hanterbar. På basen av alla de referenser, bilder och historier likasinnade har delat med sig av - vill jag också tro att jag, liksom dem, kan bli mer eller mindre "botad". De framsteg som skett bara den senaste månaden, ger mig också det hoppet - det tar bara tid. Till all lycka har jag en läkare som står på min sida och stöder mig i valet att inte välja medicinen. Jag är själv till 98% säker att min största stötesten i kroppen är Candida - och att tarmsystemet är invaderat av svamp, efter de tiotals antibiotikakurer jag ätit under alla år. Det var också efter ett antal påföljande antibiotikakurer mina bekymmer uppstod. Jag har även skyhöga allergivärden på just jästsvamp, vilket med min logik skulle stöda just Candidamisstanken. Jag tror att den strikta kosten i samband med sol och saltvatten skulle hjälpa mig mycket just nu, men dessvärre finns det ingen praktisk möjlighet till en södernresa just nu :(

Och matinspiration kan jag säkert dela med mig av, även om jag är långt ifrån något proffs ;)
Eva - Kakkakaffe

Pernilla

Låter ungefär som min diet :) Jag försöker följa en inflammationsdämpande kost och har uteslutit vetemjöl och alla former av tillsatt socker. Grönsaker, bär och frukter försöker jag få i mig 500 g per dag. Äter också minimalt med feta produkter, t.ex. äter jag inte smör, grädde eller lagrad ost. Jag äter naturell yoghurt på morgonen och sätter fettfri mjölk i kaffet. I början var det jätte svårt att veta hur noggrann man skulle vara. Inte har min sjukdom magiskt försvunnit heller och inte räknade jag med det. Men jag har åtminstone magrat och mår bra med mina val. Har inte kvar sötsug mera som jag hade förr och jag ser inte heller det här som en diet, utan mera som en livsstilsförändring som skall hålla livet ut. :)

Ro

Hej
Funderar på hur mycket stress påverkar din hud? iband känns de som att en del tar mer i din vardag än vad de ger. Har inte hunnit läsa om allt om din kost men låter nog inget vidare att leva med din diet resten av livet. Min familj äter enligt mig riktigt hälsosamt med ekologiska ptodukter så långt som möjligt osv men ändå finns de en gräns var kosten också blir ett stressmoment om den blir allt för sträng Finnas ett utrymme att få äta någongång skräp ( godis, läsk osv). Stress har en otrolig kraft på vår hälsa också fysiskt. När började denna atopiska hy? Kan de ha varit stress som utlöst den?

Svar: Stress påverkar jo. Men det är inte stressen att inte få äta godis eller kakor, utan livet och alla dess åtaganden eller inte åtaganden. Min atopiska hy har utbrutit i 17 års åldern efter en rad penicillinkurer direkt på varandra, samtidigt som omvälvande händelser hände i mitt privata liv. Just nu mår jag bara bra av att äta som jag äter och det är till all lycka ett mycket litet bekymmer.
Eva - Kakkakaffe