All about skidåkning.

Mycket kretsar kring skidåkning hemma hos oss för tillfället. Vi skidar själva allt vad vi orkar. Thomas ränner runt halva världen och vallar skidor. Vi säljer skidor. Jag undervisar i skidåkning på dagarna och på kvällarna skidar vi tillsammans med barnen. Därför tänkte jag också skriva ett inlägg om skidåkning och visa ett axplock med skidåkningsbilder från arkivet. Kommentera gärna om du önskar svar på något som jag inte bemöter i inlägget nedan.
 
 I helgen for vi till Vörå och heja på Thomas 15-åriga lillasyster i FSS-mästerskapen - där det fanns massor av skidälskande ungdomar.
 
Varför ska man skida i skolan? Tonåringarna avskyr det, utrustningen är dyr och de vill ändå inte skida mer än vad de måste i skolan. Nej, alla barn och tonåringar avskyr inte skidåkning - men det är oftast de som ropar högst som låter omgivningen tro det. I skolgymnastiken erbjuds ett stort antal idrottsgrenar och en tanke är att eleverna någon gång får känna sig hemma i sin egen idrottsgren. Skolorna tillhandahåller den mesta av all utrustning som krävs i gymnastiken, men skridskor och skidutrustning baserar sig trots allt på storlekar och är mest individuell jämfört med andra idrottsgrenar. I en bekantskapskrets finns det förmodligen i de flesta fall även någon som äger utrustning och så finns ju Facebook! Skidor blir ej heller gamla, så en tonåring kan mycket väl skida med sina skidor även i vuxen ålder.
 
Med Sindre i magen, nio veckor före han föddes.
 
Skidåkning är en mångsidig och effektiv motionsform som stärker hela kroppens muskler. Det krävs koordination och samverkan mellan olika kroppsdelar. Skidåkning är skonsam mot kroppen, samtidigt som den bygger ypperlig kondition.
 
 
Ifall eleverna inte erbjuds skidåkning i skolan, ges de inte heller möjligheten att lära sig. Skidåkning (eller annan någon annan idrottsgren för den delen), behöver inte ge den största utdelningen just i högstadieåldern, utan utdelningen kan komma i vuxenåldern (mera vett i huvudet, heh). Har inte barnen eller tonåringarna blivit erbjudna skidåkning under sin skoltid, är förutsättningarna låga för att de ska pröva också i vuxenåldern. Jag har själv flertalet bekanta som varit harmsna över att de skolkat (/inte skidat) från skidtimmarna i skolan - för nu skulle de gärna skida - men de vet inte hur man gör eller vågar prova. Som förälder vill man kanske lära sitt eget barn skida - och då är det tacksamt om någon har lärt ut lite baskunskaper på vägen. Och det bästa - tillsammans med barnet har man verkligen möjlighet att börja om från början och skida precis så sakta som barnet skidar, utan att någon funderar desto mer i spåret!
 
 
 
 
Skidorna fäster inte, jag kan inte valla och inte glider de heller. Basvallningen behöver verkligen inte vara svår och numera finns det mycket enkla saker att ta i händerna (tejp, snabbglid osv.). Men det mesta ligger faktiskt i val av skida och där går verkligen priset hand i hand med vad du får; billig skida = not so much - dyrare skida = betydligt mer skidglädje. Du behöver en skida enligt din vikt och längd - men personen som väljer dina skidor behöver också ha koll vad hen håller på med (här har vi Thomas som hämtar alla skidor som vi säljer direkt från Rossignols huvudlager!). Tänker du att du vill skida mer än en gång eller två i året, kan det vara skäl att fundera på att investera i ett par ordentliga skidor. Till den här säsongen lanserades dessutom skidor med "hår/skinn" under som fäste, och med egen erfarenhet kan jag berätta att detta är ett jättebra alternativ. Du behöver aldrig valla fäste och du har alltid fäste.
 
 
Löns det att skaffa skidor med bindning åt ett barn eller funkar de billiga med bygelbindning? Personligen skulle mina nerver inte hålla om det är en bindning som lossar från foten. Bindningen borde också vara sådan, att hälen är lös, d.v.s barnet kan gå på skida i stället för att släpa den i spåret/snön. Men skidning är bättre än ingen skidning alls, och du får den komfort du betalar för.
 
 
 ...så skidade vi 60 meter och så ville hen inte mer. Och jag som kämpat med skor och bindningar och stavar, suck. Men 60 meter är mer än ingen meter alls. Och nästa gång kanske det är 150 meter och den tredje gången skidar ni 300 meter. Jag brukar gå efter att smaka på en ny smak: Nånstans läste jag att man behöver smaka 10-15 gånger på något nytt för att kanske börja gilla det - tänk också så när barnet testar någonting nytt.
 
 
När kan ett barn börja skida då? Jag rekommenderar dagisåldern. De våra har varit kring 2-åringar, men att ha bekantat sig med skidor före de stiger in i skolåldern, är mycket värt. Att få skida tryggt tillsammans med en förälder, är annat än att kastas in i en undervisningssituation där barnen sinsemellan kanske tävlar - och redan skidar på mycket varierande nivåer. Att skida och träna på egen hand ger betydligt mer utrymme för både glädje och frustration. Börja utan stavar! Det är lättare att först bara hålla reda på fötterna.
 
 
 
 
Bästa tipset. Kompisar! En barnkompis och/eller en föräldrakompis. Förra helgen var vi på ett skidkalas där samtliga gäster hade med sig skidor och 15 gäster begav sig på en skidtur innan födelsedagfikat - trots att det spöregnade. Och ingen klagade och fikat smakade sedan extra bra. Att umgås kring en aktivitet är så värt!
 
 
Det värsta man kan säga. "Jag förstår dig. Jag hatade också skidåkning när jag var ung. Skidåkning är från arslet". Överför aldrig dina egna erfarenheter på barnet - oberoende vad det gäller och hur mycket du än hatade (har hört fler än en gång "min pappa/mamma tyckte inte om XXX". En färdighet går per automatik inte i arv. Håll bara käft och le. UPPMUNTA, MOTIVERA, FÖRKLARA, GE POSITIV FEEDBACK!
 
 
Och: Övning ger färdighet och belöning i form av fjällturer i mäktiga vyer. Denna vecka utmanar vi er dessutom till skidturer på vår Facebooksida - dela med dig av din tur och vinn ett presentkort till butiken.
 
 
10 kommentarer
Fru Tallund

En av de viktigaste "kommentarerna" om skidning tycker jag är klädmängden. Jag har i hela min uppväxt skidat i vinterkläder och haft varmt och äckligt. Först i rejält vuxen ålder skulle jag skida med en kompis och hon förbjöööd mig att ha vinterjackan och lånade ut en vindtät "sportjacka" och allt blev genast så mycket roligare. :) Och så skorna. Jag hade hela tiden flera nummer för stora skor (för att min frusna mamma tyckte att då ryms det ju yllesockor i dem), men det går ju inte. Numera njuter jag av skidning med bekväma kläder. (Sen var ju monoskorna på 80-talet knappast lika bekväma som dagens även om de passade)

Svar: Bra! Tack för tillägget! :)
Eva - Kakkakaffe

Sofie

Jättebra översikt!
Och det där med att starta i ung ålder och med bra förebilder är superviktigt.
Fast sen ska man ju växa upp där skidåkning ens finns med på schemat i skolgymnastiken......

Anna

Måste först säga att ni är såna förebilder i uteliv med barn! Älskar det! Och det får mej att känna mej mindre konstig som är ute med barnen i ur och skur och skickar ut dom att skotta snö före 8 på morgonen(fast det nog är dom själva som vill det, helt frivilligt, jag sitter gärna inne med en kopp kaffe den tiden!) och drar ut dom på kvällen efter middagen bara för att dom har så-mycket-spring-i-benen. ! ;) MEN angående skidor - är det skillnad till barn om man har riktiga skidor som ska vallas, eller såna som är "räfflade" under skidan? har en i samma ålder som Sindre som i år börjat kunna hålla balansen i backar och gärna skidar några kilometer i bra spår, men tycker det ibland ser ut som att det "tar emot" då han har räfflade skidor, speciellt i små nerförsbackar, och funderar om det skulle va bättre med "riktiga" skidor... Fast det förstås är lättare i uppförsbackar, då han inte har så bra koll på stavarna ännu..

Annika

I år har äntligen mitt hopp tänts att jag skall få sambon med på att åka upp till fjälls och skida. Han har vid 39 års ålder kommit fram till att skidning är skoj.
Förr om åren har det varit min "uppgift" att se till att få barnen skidkunniga och jag har börjat när de varit ca tre år och nu är mellan barnet 5 och räds inga uppförs eller nerförsbackar:), är det för brant uppför tar hon av sig skidorna och knallar upp och tar nya tag efter det.
i år fick vi fadern med i spåret trots att han tyckt att det varit pinsamt att han inte kan skida och precis som många andra sagt att han inte tycker om det, MEN jag tror att folk bara säger så för att de tycker det är pinsamt att prova när man kanske inte riktigt kan. Nå han tog mod till sig och vi har umgåtts hela familjen i skidspåret så länge snö fanns. Han är frälst och tycker det är superkul:)

Ida

Tack för en bra text kring skidåkning. Vår äldsta flicka gillar att skida och har tillochmed tävlat en del. Vår yngre tös är inte lika förtjust men vi uppmuntrar och hejar på så gott det går. Dock behöver jag komma med ett litet aber, när jag växte upp på 80-talet hade mina föräldrar helt enkelt inte råd att köpa ordentlig utrustning åt mig. Jag kommer med skräck ihåg klumpiga och fula monoskor och begagnade skidor som inte funkade över huvud taget. Jag avskydde skidning så innerligt eftersom det blev så tydligt vilka familjer som hade pengar och vilka som hade det knapert. Våra barn har tur, vi har råd att köpa både skate och klassiska skidor åt dem (både begagnade och nya) och de har också skidkläder och annan utrustning som underlättar och gör skidningen till en glädje. Så var det inte för mig tyvärr och det sitter i benhårt ännu. Dock har jag och framför allt min man gjort vårt bästa för att mina barn ska få en annan inställning och det verkar ha lyckats. Men som sagt, våra barn har tur. För vi har råd.

Svar: Absolut - skidning ÄR en dyr sport och tyvärr blir det skillnader mellan barnen bara på basen av utrustningen :( När jag gick i skolan, fanns det ingen möjlighet att ens låna utrustning, medan det idag ändå på många ställen finns tillgängligt. Dessutom tycker jag mig ofta se billiga möjlighet till utrustning på Facebookloppisar och dyl. Skidning ska inte vara en klassfråga men samtidigt känns det tråkigt om skidåkningen som motionsform ska slopas bara pga kostnaden.
Eva - Kakkakaffe

Eva

Sen ytterligare ett tillägg Ida: det går ju att läsa in den ekonomiska aspekten i allt - visst, det förväntas att eleverna skidar, men om man ser ur ett helhetsperspektiv, så kommer det att finnas skillnader i kläder, telefoner, datorer osv, hur man än vänder det.

ida

Så är det, den ekonomiska aspekten finns i allt och den styr de flestas vardag. Och jag tycker absolut inte att skidning som motionsform ska slopas pga av ekonomi, fastän jag själv inte gillar det så är jag medveten om vilken utmärkt motionsform det är och jag hejar som sagt på våra barn och uppmuntrar dem att skida. Min förhoppning är att de ska växa upp med fina minnen från skidspåret. Men jag ville ändå lyfta fram ekonomi som en orsak till varför vissa barn upplever ett motstånd till exempelvis skidåkning. Med tanke på att klyftorna ökar i samhället och allt fler barnfamiljer har det knepigt med ekonomin.

Hannah

Jag gillar att skida, gjorde det mycket i min barndom då det ännu fanns snö om vintrarna här i södra Finland. Jag tävlingsskidade till och med. Våra barn har också fått möjligheten att pröva på att skida och gillat det. Förra vintern kom vi ut en gång i spåret, den här vintern inte alls. Först fanns det inte snö, sen blev det smällkallt när snön kom och sedan var vi sjuka. Det känns lite bortkastat att satsa en massa pengar på utrustning som används en-två gånger/vinter om ens det. Den här vintern är första vintern som inte alla tre barn har vanliga skidor. Den äldsta är utan, går i högstadiet och där har de inte längdskidning på schemat. De gånger de har skidat med skolan i lågstadiet är räknade på ena handens fingrar. Vintern är kort, den där det finns snö och kyla, och det finns mycket man skulle vilja hinna göra: skida, skrinna, åka slalom eller snöbräde

michaela

Jag tycker inte alls om att skida. Tur att min man gillar det och så har vi "proffset" farfar som skidat 10 Vasalopp plus Botniavasan och otaliga andra liknande lopp! Han vallar och tar med 6-åringen och skida!
Jag tycker mest om sommaren och att länka, okomplicerat och bara att stiga ut genom dörren och börja på!
Vilken tur att vi alla är olika!

Mia

Jättebra sammanfattning! Mitt tips ännu är att börja skida i ett riktigt skidspår. Mycket enklare att få ordning på koordinationen när skidorna hålls i spåret. Ungarna blir bara arga om dom håller på och faller då skidorna far i kors eller fastnar i snödrivan då man skidar på gräsmattan. Sen då man har koll på armar och ben och skidor och stavar går det lättare att börja freestajla.