#tacohej

 
VI har inte hunnit vandra så mycket än i sommar. Dels har vi haft dagarna fyllda med jobb och dels är jag en myggmagnet av bästa sort och jag tycker inte det är så hejsan att vara i skogen om sommaren - såtillvida att det inte blåser en storm. Dessutom har vi cyklat och simmat mycket, vilket inte har gett utrymme för vandrandet - men nu byter strandlivet naturligt mot skogslivet.
 
 
Men så var Anna Sand hit i onsdags och intervjuade oss till en artikel om vandring som utkommer i nästa nummer av ÖP. När jag sedan idag fick korrekturen, tyckte jag texten var så trevlig att jag fick en vandringskick av oss själva (haha).
 
 
Egentligen har barnen tjatat om Risnäs redan i veckor, men ikväll var vädret äntligen lite gemytligare. Eftersom Thomas skulle jobba och jag inte var jättepepp på matlagning, ringde jag in syrran Anna som sällskap, packade middagen i ryggväskan och tog Muurikkan under armen.
 
 
Det är för övrigt syrran som hållit kameran ikväll.
 
 
 
 
Jag njuter mycket av den här tiden. Och hoppas att vi ännu ska få några år, före vi får möta det sura och tvära (eller mest hoppas jag att det ska utebli, men det finns förmodligen inte på kartan, heh). Idag hade barnen sin sista sommarlovsdag och från och med måndag har vi både en första- och andraklassare. Vår andra skolstart ser dock ut att gå smidigare jämfört med fjolårets, då Celine hinner ikapp storebrorsan med allt, och befinner sig på nästintill samma nivå vad gäller det mesta. Sindre inledde sitt allra sista dagisår häromdagen och vi kan - liksom alla andra, bara konstatera att åren går snabbt.
 
 
Vad blev det för mat ikväll då? Jag brukar få många frågor kring turmat och ikväll åt vi (eller alla andra) vegetariska tortillor med kanelstekta äpplen till efterrätt. Jag hade förberett maten hemma genom att finhacka: en zucchini, ett halvt blomkålshuvud, en ask färska champinjoner, en rejäl bit savoykål och en gurka + en påse frusen majs. Detta stekte jag sedan mjukt på muurikkan tillsammans med en påse quornfärs och tacokrydda. I ett skede hade jag tänkt att vi skulle baka våra egna pitabröd på stekhällen också, men så mycket extra energi hade jag inte - utan vi värmde färdiga plättar på stekhällen, lassade i en rejäl skopa grönsaker och klickade i lite creme fraiche. Till efterrätten var det bara att steka äppelbitar i smör tillsammans med hasselnötter och (ceylon)kanel och servera dem så snart de är varma och mjuka tillsammans med en skvätt vaniljsås.
 
 
 
 
Och med det tog vi officiellt avsked av sommarlovet (även om vi längtar efter dig nästa år igen), Men mysfredag i skogen var ett bra koncept.
4 kommentarer
Camilla

Såg väldigt härligt ut! Om du nån gång har inspiration och tid över, så skulle jag väldigt mycket uppskatta om du kunde göra ett överskådligt inlägg om era favoritvandringsleder inom rimligt köravstånd. Med en karta över var i Österbotten lederna finns. Och längden på dem. Ni verkar ha många guldkorn. 😊 Några friluftskockar är vi inte, men jag vandrar gärna i naturen. Och för barnen är det ju bästa/roligaste motionen.

Svar: Tack Camilla! Detta ska jag lägga bakom örat - och fixa när jag har lite extra tid till övers.
Eva - Kakkakaffe

Anna Sand

Fina bilder! :) Blev sugen jag också. Vet bara inte hur jag ska kunna avvara en villahelg för att chocka barnen med detta ;)

Svar: Haha, man vet aldrig ;) Men ni är ju flitiga i svampskogen ni - det är ju nästan samma sak!
Eva - Kakkakaffe

Iida

Tack för ett fint blogginlägg, igen. Alltid lika inspirerande att läsa om era strapatser, jag blir så otroligt inspirerad! Jag undrar vilken typ av muurikka panna som ni tar med på era vandringar? Vi har en gjutjärnspanna men den är rätt så tung och bökig att ta med.

Svar: Tack själv! Den muurikka vi har är nog en stor och otymplig också. Den har iofs en skyddspåse, men vi brukar mest ha den medsläpad till Risnäs, eftersom det bara är en kilometer från parkeringen till pausstället. I övrigt har vi mest haft med den på båtutflykter och dyl.
Eva - Kakkakaffe

Maria at Inredningsvis

Vilka mysiga mullebilder :) ibland saknar man vara barn

Ha en kanon vecka:)

LOVE Maria