Jämijärvi, en pärla.

Vi behövde en helg off. Jag kämpar fortfarande dagligen med min hälsa och mot kliandet, och det är allt annat än lätt. Vi minimerar därför medvetet överflödigt program, även om det känns som om dagarna är fyllda till bredden i alla fall. Jag håller dessutom på och slutför mina ämnesstudier i hälsokunskap och någonstans ska jag nu hitta tid att skriva en omfattande slutuppgift - och egentligen skulle jag ha suttit i skolbänken även idag.
 
Men det gjorde jag inte. För sent igår kväll (efter gårdagens kvällskurs) körde vi till Jämijärvi. Vi har hängt i Jämi rätt mycket under årens lopp, men nu var det många år sedan vi besökt stället (närmare bestämt 7 år sedan jag besökt idrottsområdet och tre år sedan jag jobbade som lägerledare vid kursområdet. Och Jämijärvi är minsann en bortglömd pärla. Vi har ju egentligen inte mer än drygt två timmars avstånd dit och eftersom vi annars träffar farmor och faster sällan, kom de också dit. För förutom skidtunnel, är Jämijärvi lika med fantastisk natur, lugn och ro samt ett centrum för hobbyflygare i alla de former och fallskärmshoppare. Ibland är jag så avundsjuk på alla idrottsmöjligheter och naturvackra platser som finns på andra ställen än i Molpe. Vi har ju den vackra skärgården men bara risig skog och plattland. Jag skulle gärna implementera lite luftig tallskog på bakgården i stället för sly, tistlar och hundflokor i mängder. Men man kan inte få allt.
 
Så idag har vi inte gjort annat än idrottat och motionerat. Vi började morgonen med glädjefylld skidåkning i tunneln och barnen knatade tillsammans många kilometer. Marius samlade snabbt ihop 15 km och jag insåg att vi kommer att kunna skida tillsammans i vinter med vettig fart. Även om vi haft två riktigt dåliga vintrar bakom oss med lite skidåkning, har de ändå gått framåt och snart kommer vi att kunna träna och skida tillsammans på ett helt annat sätt än tidigare. Efter skidningen, var det kort paus för sopplunch, före vi begav oss ut i skogen för att vandra i tre timmar. Sedan avslutade dagen med kvällslöpning (Marius) och kvällspromenad (Celine & Sindre). Som om det inte hade räckt. De nöjer sig inte med lite.
 
Och det var så himla vackert! Förra veckan gick jag tillsammans med 14-åringarna som åååh:ade sig över vacker natur i Öjen och idag gick den egna sjuåringen runt och mumlade, "åh, vilken vacker natur". Och det är just de här vandringsturerna som fyller alla depårer som haltar i vardagen; vi får rejält med tid tillsammans, vi får motionera, vi ägnar inte tid åt skärmarna, vi får se något nytt, vi får äta gott, vi får prata och vi får frisk luft. Halvvägs i skogen tog dock den friska luften ut sin rätt på Sindre som somnade nästintill ståendes och eftersom vi trodde att vi kommit ur bärselesåldern och inte hade någon sele med oss, fick vi baxa upp honom på ryggen med en väska som substitut. Och där snarkade han sig genom resten av vandringen. (Den som följt min instagram genom åren, vet att Sindre är den av våra barn som somnat varsomhelst, hursomhelst, närsomhelst och förmodligen blev han med den egenskapen, då han som bebis hade två äldre (små!) syskon som krävde betydligt mer på sina håll.)
 
En helg i Jämijärvi är verkligen inte fy skam.
 
 

 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
1 kommentar
A-S

Tack för alla tips på utflykter du ger! Finns det någon vandringsled här i Österbotten som man skulle kunna gå med barnvagn? Har en 1-åring och har aldrig använt bärselar. Risnästräsket t.ex funkar väl nog inte?