Regn, regn, regn - dag 6.

Prick klockan nio kom de in, med händerna fulla av mat, precis som de sagt. De dukade upp med vit duk på vårt bord och lassade in tallrik efter tallrik. Färdigbredda smörgåsar med både prickig korv (?) och lördagskorv (?), ostar, kött, ägg med yoghurt (?), omeletter, stekta ägg, vanliga ägg - och ja, jag minns inte allt. Det var i alla fall mycket olikt hur vi brukar äta hemma. Vi åt så det stod ut genom öronen och de passade oss mer än jag någonsin blivit passad förut.

 
Proppmätta tog vi vårt pick och pack och skulle lämna. Med oss fick vi ytterligare en flaska hemlagad saft med oss, en stor påse valnötter och flera kilo äpplen och granatäpplen. Det kändes nästan skämmigt att betala 37 euro för hela övernattningsäventyret – 23 euro för boendet och 14 för frukosten. Men värdparet förstod inte de heller ett ord engelska och fastän vi försökte lämna dricks, förblev det ett kommunikationsproblem. Men de skrattade och vi skrattade. Och jag gav den gamla kvinnan en kram. För jag kommer alltid att minnas när vi övernattade i Cetinje.
 
 
Vi fortsatte mot nationalpark nummer tre, Lovcen. Vi valde den högra vägen in fastän den vänstra kanske är mera känd. Det var mest att välja pest eller kolera, för vi visste att vi återigen skulle in på smala vägar och svindlande serpentiner. Vi körde och väntade bara på att något skulle hända – en skylt, ett informationsplakat - eller ens ett möte med en bil. Plötsligt uppenbarade sig en stuga i skogen som verkade vara just det som vi sökte. Men det var dött som i graven och vi gick runt och knackade på alla fönster och dörrar vi såg. Efter att ytterligare ha gått en runda kring en annan liten stuga, öppnades en dörr och ut skyndade sig en kvinna som ursäktade sig med att inget händer; att vädret är så dåligt och att ingen besöker parken då – förutom vi då. Typ.
 
 
 Hon varnade oss för dimman och rekommenderade att vi skulle hålla oss till den asfalterade vägen – cykelleden. Det passade oss utmärkt för vi hade ändå tänkt oss en kortare tur på 2-3 timmar och i det avseendet gjorde det inte heller något att vi inte valt att se den berömda kyrkan vid den vänstra delen av parken - dimman skulle ändå hindra oss för att se den makalösa utsikten utöver Kotorbukten. Kilometrarna avverkades ganska snabbt denna dag, eftersom underlaget var lättpromenerat och i början hade vi ändå hyfsat bra väder (uppehåll!). Halvvägs – eller vi beslöt att gå samma väg tillbaka för att inte hamna på okända marker, drog en tjock dimma in på nolltid, vindarna blev kraftiga, och stora, tunga regndroppar började falla. Vi ökade på takten, struntade i lunchplanen och stoppade i stället snabbt i oss lite myslistänger före vi skyndade oss tillbaka till startplatsen. I det skedet var vi mer än glada över att vi lytt kvinnans råd att bara hålla oss på den asfalterade vägen. 
 
 
 
Det var inget litet regn som föll och vi lämnade stora pölar efter oss, när vi steg in på hotellet (!) och restaurangen (!) som förvånande i våra ögon hade öppet. Efter den sena lunchen tog vi sedan sikte på den kända turistorten Kotor som kom att slå veckans alla bergskörningar! Det var dimmigt så in i Norden och vi såg högst ett par meter framför oss. Samtidigt vräkte regnet ner och vi skulle avklara oändligt många serpentiner. Vi var nämligen uppe på 1600 meters höjd och skulle ända ner till havet – på endast några få kilometer fågelvägen men som lätt tog nästan två timmar när hastigheten pendlar mellan 10 och 25. Framåt Kotor lättade till all lycka dimman och en makalös utsikt öppnade sig – som jag själv dock inte kunde njuta av, eftersom hela upplevelsen bara var skräckfylld.
 
 
 
Men ner kom vi och Kotor var precis så häftigt som det låtit stå på internet – hur fint skulle det då inte varit om himlen istället hade varit blå och solen färgat allt i lite andra nyanser? Sen återstod ännu en väsentlig del: Var skulle vi bo den här natten då? Det mesta i våra väskor var smutsigt, fuktigt och vått vid det här laget och vi hade ett stort behov av antingen ett tvätteri eller ett boende med tvättmaskin. Vi körde runt lite på måfå och stannade en stund senare vid en random Apartmani-skylt. Vi skickade in Thomas för att kolla läget och tillbaka kom han med tummen upp: Fin, modern och snygg lägenhet MED tvättmaskin OCH för en billig peng. Highfive!

 

 

Vi tog en snabb sväng på stan, köpte frukost åt oss och tog en kvällspromenad i den pulserande staden med hög musik och mycket unga vuxna längs gatorna. Den hårda vinden slog vågorna aggressivt mot stranden, men det var återigen varmt och fuktigt i luften. Barnen var dock trötta vid det här laget och vi drog oss rätt snart tillbaka till lägenheten (dessutom var gatorna fulla av vatten = ingen kunde gå RUNT vattenpölarna). Vi stoppade i stället ungarna i badet och sen kröp vi ner i sidenlakan.

0 kommentarer