Hoppas verkligen att det blir lättare för dig nu snart. Jag hade själv atopisk hud och ordentliga eksem som barn. Är så otroligt tacksam över min hud i dagsläget och att jag har två friska barn utan hudproblematik. Jag tror och hejar på dig!
Kämpa kämpa kämpa! Vi är många som hejar, beundrar och stöttar. Samtidigt som jag tycker så ofantligt mycket synd om dig som måste lida dig genom detta <3
Tänkte på dig idag då jag kliade ett av mina mycket små och mycket futtiga (men väldigt kli-iga) atopiska eksem, som dykt upp nu igen då det nalkas vinter. Jag kan inte ens föreställa mig hur du har det då jag stör mig så mycket då de fläckar jag har . Du är verkligen stark som orkar kämpa på och jag hoppas verkligen att det kommer bli bättre snart! <3
Jag önskar dig styrka för varje dag tills du är ute på andra sidan! Beundrar dig för din målmedvetenhet 💪🏽
vänliga hälsningar av Therese
Mögel allergi/reaktion?
Oj oj stackarn. önskar jag sku ha ett svar att ge de!
Skickar en kraam! Heja heja!
Ta en dag i taget. Var snäll mot dig själv hemma. Du behöver inte göra allt. Du räcker till ändå. <3
Åh, jag fällde en tår för din skull då jag läste bloggen din imorse! Du är så stark som orkar! Mina pyttebekymmer med stress att bara va hemma med 2 barn, känns så - obetydliga... Men måste oxå få ge så mycket TACK för de underbara pukycyklarna! Häromdagen gjorde tösen, 1 år 11 månader, sin första 1 kms tur på sin lilla puky! ÅÅh, vad hon var stolt! Även om hon mestadels sprang bredvid och ledde den, men koordinationen och motivationen att vilja cykla är fantastisk!
Men usch vilket gift kortison verkar vara! Tack för att du delar med dig och lycka till!
Shit så jag känner igen mig! Mådde typ som du nu under första graviditeten, värsta månaferna i mitt liv( tro mej även de minnena flagnar med tiden) och låg 8h om dygnet i oljebad för där kunde jag vara utan att det gjorde ont. Det som även hjälpt mig i alla vuxna år med atopi är just stödet av likasinnade (vertaistukisom det så fint heter på finska). Jag är så tacksam över min man som stod vid min sida genom helvetet och som aldrig blev arg på de döda hudcellerna som låg överallt i hemmet, snacka om sängen!! Jag vet precis hur skön känslan är av att klia och hur ångesten och värken kryper på då det största klibehovet mättats. . . Skrapade med knivar ett tag och flera gånger om ända sedan högstadiet , då huden började blomma ut värre än förr har jag velat dö. Det som hjälpt en genom all skit är de som orkat med mig och som accepterat mina utslag och fjäklande rödskrikiga ansikte. Oj fy jag minns hur jobbigt det var bara att ha kläder på sej som irriterade och fastnade i huden.. till min lycka försvann mina symtom som med vinden en månad innan jag födde vår första för sju år sedan. Vatje höst är jag livrädd att det återvänder..o vid de två andra graviditeterna har jag med spänningen väntat på bakslag. Är så jävla tacksam för varje dag jag vaknar upp och ser att sängen är fri från hudceller och blodränder. Jag drömde en gång om att kunnna sova i mörka lakan (att de skulle vara mörka ännu då jag vaknade) , nu är den drömmen uppfylld. Min kommentar skulle inte bli så lång men detta ämne och minnena från helvetet är så starka. Hoppas jag gettdej ens litet hopp om en bättre tid ! ♡ ♡
Å, jag lider med dig!!! Jag känner så igen mig. Jag är atopiker sen fem år tillbaka och för mig är det händerna som är drabbade. För ett år sen blev händerna helt söndriga, röda, vätskande, kliande om vart annat. Jag fick remiss till hudpkl men det tog två månader innan jag fick tid. Så länge kan man inte vänta. Jag åkte dit och slängde händerna på bordet framför mottagningssköterskan och sa att jag behöver hjälp och det nu. Prov togs från händerna och det var streptokocker i såren (streptokocker gör så att huden svider och brinner som eld). Det blev en antibiotikakur på det och det hjälpte men bra i knappt en vecka efter avslutad kur. Jag beställde tid till erfaren hudläkare Håkan Granlund vid Terveystalo kamppen i H.fors. Det visade sig att det inte räckte med en a.b kur så det blev en till. Han berättade att regelbunden kortisonsalvabehandling krävs i många år framöver. Slarv med smörjandet och för korta perioder gör att huden inte hinner läka inifrån, problemet kan ligga långt inne och slutar man med kortison när man tycker att huden börjar bli bra kommer det fort tillbaka igen. För mig gäller Bemetson fyra veckor i sträck, två veckor paus med bassalva o.s.v. Huden är mycket bra nu efter ca nio månaders behandling. Jag har velat hålla mig borta från kortisonsalvan medan jag var gravid och ammade men där hade jag gjort fel och händerna hade fått bli för dåliga. Kortisonsalva är enligt alla hudläkare inte farligt, söndrig hud är däremot farligt. Kortison i tablettform har jag inte behövt använda och det är jag glad för p.g.a alla biverkningar. Ingen allergi har hittats hos mig heller men E330 håller jag bort från kosten. Sen är det en konst att applicera kortisonsalvan men det kanske du har fått undervisning i. Kämpa på! Jag kan rekommendera Håkan Granlund i H.fors och Minna Mörtenhummer på Terveytalo i Karleby.
Vad jobbigt! Hoppas på en mycket snar förbättring och skickar massor av helande energi!
Känner dig ej personligen men skickar en stoor styrkekram! Håller tummar och tår att du snabbt blir ditt okli-iga och friska själv igen.
Håll ut! När brukar det vända? Är det efter fyra månader? Det gör ont då man läser din text. Äter du alls antihistaminer mot kliet? I ett längre perspektiv kommer du säkert att se tillbaks på den här tiden som en ganska kort tid, men fy så jobbigt mitt i. Kram.
Beundrar dig för din uthållighet! Kom att fundera på ett par saker. Har något av barnen ärvt hudproblemen? ÄR det ens ärftligt? Kanske har du skrivit om det förr, men isf minns jag inte. Vad ska hända sen då huden återhämtat sig? Kan du då äta "normalt" igen? Eller ska du fortsätta undvika t.ex. gluten och citronsyra resten av livet?
Vill skicka pepp åt dig. Det låter fruktansvärt. Önskar och hoppas att allt är över till våren!
Jag hejar såå på dig och tycker du är fantastiskt envis! En annan fråga. Vår fem personers familj ska vandra en vecka i Lappland i sommar. Mat och boende behöver vi inte packa men hur stora rinkkor kan vi tänkas behöva? Funderar på julklappar. 😊 Barnen är 7,8 och 10 och kan således bära lite själva. Jag vore oerhört tacksam om du tog dig tid att svara!
Tack och fortsätt kämpa!
Jennie
Lider med dig, men har du några konkreta bevis på att det hjälper att låta bli kortisonsalvan? Är rädd för att all din kamp kan vara förgäves, men kämpa på om du tror på det du gör och känner någon, eller helst flera, som blivit kvitt sin exem genom att helt ignorera klådan och hudsprickorna!
Tusen tack!
Jennie
<3 <3 <3