Den långa hemresan - dag 8.

 
 

Såklart, vaknade vi till solsken och gassande värme. Vi som skulle åka hem. Vi åt hotellfrukost i lugn och ro och tog sedan sikte på Sarajevo. Vi hade en lång körning framför oss och ville gärna hinna så långt som möjligt före första pausen. Till all lycka var vägarna idag lite bättre (med hastighetsbegränsning upp t.o.m 70!) och rätt snart kom vi över gränsen till Bosnien. Vi körde igenom litet samhälle efter litet samhälle och kontrasterna var mycket stora där fattigdom och rikedom nästan stod knut i knut. Ute vid vägkanterna stod kvinnorna och sålde frukter och honung för en spottstyver. Vi mötte polerade blanka, stora Audin. Vi körde bakom skruttiga, rykande, gamla Oplar som dörren hängde på. Det var vackra inhängnade vitrappade hus med prunkande trädgårdar och nästintill trängdes gamla, sneda stenhus med rostiga plåttak. Ibland stod det kor på vägen, ibland rände det någon hemlös hund vid vägkanten med tovig päls. Bergstopparna stod åt alla håll samtidigt som de spikraka och till synes mycket välskötta odlingarna skymtade nere i dalarna. Det slog botten i öronen när backen banade brant utför och det vinglade i barnens huvuden när vi klättrade uppåt i otaliga serpentiner. Och vid vår sida kröp en turkosblå flod fram och fullgjorde det fantastiska landskapet. Det var en fascinerande sträcka att åka bil. Det gav verkligen en inblick hur man kan tänkas leva på den bosniska landsbygden.

 
I Mostar skulle vi ta en bensträckare i gamla stan. Någonstans på vägen tappade vi dock skyltarna och vi hamnade in i absoluta centrum. I stället gick vi en runda i ett stort och modernt köpcentrum med hög, dunkande musik. Märkeskläder i butik efter butik med normalhöga priser och unga ochstilmedvetna ungdomar som satt på café, drack latte och rökte. Precis som i vilken storstad som helst (förutom rökandet då). Vi iddes dock inte leta reda på Old town, eftersom vi hade lärt oss vid det här laget att inte räkna tiden efter antalet kilometer. Förutom ett kort middagsstopp i Sarajevo, hann vi aldrig med något mer på lördagen men att ha avklarat första etappen (lämna tillbaka hyrbilen!) och checkat in på flygfältet kändes mycket gott.
 
 
Sen kom vi till Stockholm mitt i natten. Yrvakna ungar staplade ur planet och vår ursprungliga plan var att hitta en lugn plats vid morgongaten och sova några timmar. Den planen sprack dock, när vi var tvungna att gå ut och checka in igen – men säkerhetskontrollen var ju stängd på natten. Där stod vi i de stora kalla väntehallarna och yrade framochtillbaka utan att veta vart vi skulle ta vägen. Till slut hittade vi dock ett avskilt hörn där vi bäddade med jackor under lysrören. Alla andra somnade till all lycka några timmar – och jag min frusiloppa satt och hackade tänder.
 
 
Men med morgonflyget till Helsingfors och bil till gula huset kom vi igår kväll – utan ett endaste litet missöde. Trötta, rika och tacksamma. 
7 kommentarer
Milla

Låter som ni haft en bra resa. Berätta gärna hur ni kom fram till att åka dit ni varit. Det är ju inte ett typiskt turistmål

Svar: Vi valde Montenegro dels för naturen och nationalparkerna,dels för att det skulle vara förmånligt att vistas i landet och dels för landets litenhet (även om ju nog körningarna blev ganska långa, trots att kilometrarna var få, pga av de tuffa bergsvägarna. Förutom att vi hade otur med vädret, var det ett suveränt val av resmål!
Eva - Kakkakaffe

AktivaDagar-Camilla

Spännande på följa er resa här på bloggen! Inspirerande äventyr...!

Pia

Ni verkar verkligen ha haft en härlig resa trots lite utmaningar med både väder och boende. Roligt att du orlat skriva så många inlägg under resan så även vi läsare fått följa med er resa.

Pia

Ni verkar verkligen ha haft en härlig resa trots lite utmaningar med både väder och boende. Roligt att du orlat skriva så många inlägg under resan så även vi läsare fått följa med er resa.

Petra

Verkligen en upplevelse :D

Mia

Oj, vad roligt att hänga med på er annorlunda resa!

Nadia

Very nice! Jag vill knappt åka på hotellresa till Umeå med kidsen. Ni är nog bra ni!