Poppat up.

 
När galateamet flyttade ut från Vasaesplanaden 6, flyttade vi in. Och när vi flyttar ut, flyttar Malin in. (Disponenten funderade om det där med bloggar faktiskt var såhär bra och effektiva.) I fredags fixade jag skyltfönstren på mina håltimmar (i morse hade det mesta rasat ner, dåligt jesustejp). Syster Anna ville till all lycka klippa bokstäver - sånt pynjas skulle jag aldrig orka med.
 
 
Sen for vi ner till Pargas på Suveräna Svärmors 50-års fest. Mest bråttom som vanligt och Ikea på 75 minuter, varav 30 minuter i kö, en söndagseftermiddag före jul är en merit i sig. "Hur kan barnen ha så mycket energi?" frågade folket på festen, när de gick an i 120. Det är ett släktfel från två håll, svarade jag och nickade mot farmor som firade med att bjuda alla sina vänner på en jumppaeftermiddag. Jag har i och för sig inte så mycket energi för tillfället, men jag står mig i alla fall.
 
 
Det var dock ingen Stadiumrusning hos oss idag, haha. Mest vällde det ner slask i väldiga mängder och det var skönt att i lugn och ro få ställa i ordning allt som vi inte hann i fredags. Dessutom har vi haft försenade leveranser på grund av poststrejken, men förhoppningsvis reder sig all postgång nu inför jul.
 
 
Vi håller alltså till här, fram till den 12.12. Från måndag till fredag håller vi öppet 11-18 och på de två lördagarna 10-15. Tanken är att vi ska pussla ihop tiderna med Thomas, plus att Sara ska hjälpa oss några dagar. Jag har till all lycka exakt 50 meter från jobbet på andra sidan gatan.
 
 
Vi kommer att ha specialpriser på vissa produkter, som bara gäller i vår pop-up-butik. Dessa varierar lite från dag till dag.
 
 
Vi hoppas jättemycket att det ska bli en bra vinter i år med mycket skidåkning. Tio gånger hellre än byxben som droppar och sandiga handskar.
 
 
För då kan det finnas skidor i paketet.
 
2 kommentarer

Årets företag.

Vi ger vårt varmaste tack för alla nomineringar, röster och hejarop. Till alla bloggläsare, kunder, gillare, inkikare och särskilt till vår stora skara stamkunder. Det finns många fenomenalt duktiga företagare i vårt Svenskfinland och framförallt i Österbotten som knegar på dag efter dag, veckorna, månaderna och åren igenom. Som brinner för vad de gör fastän det ofta är hårt och tufft. Att bli uppmärksammad med ett sånt här fint pris, är därför ett värdefullt kvitto på att vi jobbar på rätt väg, samt att det ger ytterligare motivation.
 
 
 
  • Det var en suveränt fin galatillställning igår. All heder åt galateamet som hade roadat ihop hela festen. Det var genomtänkt, smidigt och underhållande.
 
 
  • Det var insikternas gala. Sällan har jag känt mig så gammal i ett sällskap - samtidigt som det är intressant hur en så stor och varierad skara människor kan samlas kring ett gemensamt intresse där presentationerna oftast är onödiga. Tack vare att man känner de andra via bloggarna kan man gå rakt på sak i stället för att inleda med trevande frågor. Jag slog mig snabbt samman med Malin, Caj och Amanda. Och Linn, Nadia, Anna-Lena och Linda. Kände oss som Old Ladies bland alla unga, snygga och glittrande pinglor. Jag som i sista stund hittade mina gamla, skruttiga pumps under bakbänken i bilen. Så trött, så trött.
 
 
  • Inte ens klänningen hade jag behövt fundera på. Lägg namnet Emmalottadesign på minnet eller följ henne på Instgram. Hon funderade ut och sydde en klänning åt mig i all hast när jag funderade på hur jag skulle kunna gå på gala utan att frysa ihjäl. Dessutom gjorde hon en tjock underklänning åt mig i bomull. Handsytt, inhemskt hantverk känns speciellt idag bland alla billiga, massproducerade plagg och Emma lyckades sy en klänning åt mig som jag kommer att kunna använda vid många tillfällen framöver. Ung Kokkolakvinna med stor potential alltså.
 
  • Det här skulle jag ha velat svara på frågan "Varför tror du att det går så bra för er?" som jag fick på scenen (jag var inte fullt så analytisk just då): "Jag tror vi har hittat en nisch som både är viktig och aktuell. Vi är väldigt måna som produktval samt kvalitetskoll, vilket gör att vi har sällsynt lite reklamationer och missnöjda kunder. I stället får vi mycket feedback om barns rörelseglädje och motivation - vilket är just det vi vill förmedla. Dessutom är vi användare av princip alla produkter själva, vilket gör att vi både vet vad vi säljer och vad de håller för. Vi har även ett äkta intresse för och mycket kunskap om barns fysiska aktivitet, vilket gör att vi inte behöver "sälja oss" in på marknaden - för oss räcker det långt att dela med oss av våra egna erfarenheter - som i sin tur inspirerar andra. Vi har också tre ivriga och energiska medhjälpare som är en viktig del av företaget och som fungerar som inspiration för oss föräldrar. Utan dem hade vi inte behövt fundera på vad man ska göra av med barns outsinliga överloppsenergi.
 
  • Vi hade egen efterfest med Malin & Caj, Amanda och hennes syrra. Det enda kriteriet vår efterfest skulle ha, var mat samt lugn och ro. Jag hade varit på hälsokunskapskurs hela fredagskvällen och hela lördagen (och hann bara hem från Vasa och vända i snöyran före jag fick åka igen) och var lagom mör i kroppen.
 
  • Idag lider jag dock av hudbaksmälla och hoppas bara genomlida dagen. Det kliar så obeskrivligt mycket och jag drar pennor, korkar och allt vad som kommer i min väg genom huden. TIll all lycka är det första natten denna vecka som jag har lyckats sova.
 
  • Nu ska vi ladda för Polkuped Pop-Up i Vasa 30.11-12-12 på Vasaesplanden 6. Vi ses där!
 
 
4 kommentarer

Hej!

En dag i taget.
Idag i alla fall på benen.
Inpackad i jacka och mössa inomhus.
Invirad i hushållspapper längst inunder.
Det kladdar och rinner i ansiktet. I nacken. Och på halsen.
Jag är sjukskriven.
Jag äter antibiotika.
Jag är vaken på nätterna, sover på dagarna.
Jag orkar inte med barnen.
Jag orkar inte med maken. 
Jag orkar knappt med mig själv.
Idag den 119:e dagen.
 
Jag läser om galayrsel.
Klänningar, smink, väskor, frisyrer.
I övermorgon.
Jag vill gå, men vet inte ännu om jag orkar.
Eller om jag är i tillräckligt bra skick.
Thomas i Rovaniemi.
Jag har en så fin klänning.
Som jag ännu inte prövat.
I rädsla att kladda ner den.
Fylla den med vita flagor.
Jag är så olycklig med infekterade kinder.
Och svullna ögon.
Som inte gillar smink.
 
Jag tror fortfarande.
Jag hoppas fortfarande.
Jag kämpar fortfarande.
Men när?
Och hur mycket ork?
Dom säger att det är värt det.
Att jag kommer att bli frisk.
Att jag kommer att få ny energi.
Att Eva kommer att återuppstå.
 
Men just nu är det mörkt.
Lika mörkt som november.
21 kommentarer