Hobby och livsstil.

Ibland ställs frågan i kommentarsfältet. Om era barn inte vill idrotta - måste de ändå göra det då? Naturligtvis inte! Vi har ju redan medvetet begränsat deras aktiviteter och vi har redan bestämt att så länge det är möjligt, skjuta på alla skjuts-aktiviteter. Eftersom vi också har ett allmänt idrottsintresse i familjen, behöver vi inte en organiserad aktivitet/förening för vart och ett av barnens intressen, utan vi kan varva aktiviteterna själva i egen takt enligt egen tid/ork/lust. OBS! Dessutom är våra barn blott 6 år, 5 år och 4 år ännu.
 
Däremot MÅSTE de röra på sig. Precis lika viktigt som jag tycker det är att äta bra regelbundet och tillsammans samt sova tillräckligt och ordentligt, tycker jag vikten av att röra på sig är. Det är ett av våra grundbehov och att röra på sig betyder inte att tävlingsidrotta. Röra på sig betyder att gå ut på promenad, cykla till butik/skola/kompisar, leka utomhus dagligen, besöka simhall och simma ibland samt att lära sig att röra sig i skogen, till exempel. Dessutom finns det hur mycket forskning som helst, som visar att de barn som fått ett motionsgrund med sig hemifrån som barn, har en hälsosammare livsstil och lättare att skapa sig en motionsvana också som vuxen.
 
Min blogg har de senaste två åren medvetet vinklats mot barn och fysisk aktivitet (och också lite företagssamhet). Dels av den orsaken, att mina barn blivit egna individer och jag varken har ett behov eller intresse att blogga OM barnen på mammabloggssättet (däremot kommer jag ju alltid att vara mamma). Dels är jag "offentlig" i mitt arbete - jag har förmodligen en hel del kolleger, elever samt föräldrar som känner till och läser min blogg, vilket gör att det alltid finns ett extra filter på för vad jag kan och vill skriva om. Och dels är det faktiskt mitt yrke att inspirera, motivera och ge barn och ungdomar redskap för att röra på sig mer - och tack vare bloggen har jag en kanal där jag rätt enkelt kan förmedla det. Därför består stor del av innehållet just nu av uteliv och aktiviteter - även om vi också tvättar kläder, lagar mat och tittar på barnprogram alla kvällar. Så mycket mer hinner inte heller hända i den jobbvardag vi just nu lever i.
 
 
"hur kommer du att reagera när de kommer i högre ålder och inte vill vara ute och t.ex. vandra eller springa varje ledig helg? Jag tror det finns flera som kan bli provocerade av att sport och uteliv är det viktigaste och av att vila och slappande inte är det bästa?"
 
 
Sen kan jag bli provocerad av att man per automatik utgår från att äldre barn/"normungdomen" tappar intresset för att röra på sig och att deras helgintresse är att hänga på stan, festa eller chilla med kompisarna. Både jag och Thomas har under hela vår ungdom, ägnat 50 av årets 52 helger till att vara på läger, tävlingar och träningsresor - utan att på något vis ha blivit traumatiserade (som mest kunde vi väl betraktas som tråkiga, men det kunde i alla fall jag leva med). Jag som jobbar med ungdomar dagligen, vet ju också att de gör allt möjligt annat än bara vilar, chillar, slappar och hänger runt. (Här hade jag tänkt länka till ett inlägg som jag trodde jag hade skrivit, Om vikten av att ha en hobby eller fritidsintresse, men som jag nu inte hittar. Kanske har jag inte ens skrivit det? Men pointen skulle ha varit att varje fritidsintresse, vare sig det handlar om att baka, skruva på mopeder, dansa eller rita är mer betydelsefullt än bara drischa runt.) Sen behöver jag inte överhuvudtaget ta ställning till hur jag kommer att reagera då, eftersom jag har fullt upp att leva dagen här och nu.
 
Ni som dessutom följt bloggen från tidernas begynnelse, kanske minns vilket energipaket Marius var redan från att han föddes. De som känner oss privat vet skulle gapflabba högt om jag skulle nämna mina ungar i samma mening som ta det lugnt och slappa. De som har umgåtts med oss, har sett att man ogärna hålls inomhus någon längre stund med våra barn. Den bild jag målar upp i bloggen om våra barn som energipaket är i högsta grad sann och deras intresse för att röra på sig är genuint. I alla fall hos två av barnen - för vi har ett mer s.k normalt barn också.
 
Sindre. Han har ju från början varit ett ganska speciellt barn, på ett odefinierbart sätt. På ett bra sätt dock, men han har ändå skiljt sig ganska mycket från de andra två. Han är bara en så kiva mysgubbe. Eller så blir man bara så när man är barn nummer tre. Han uppfyller maximal skärmtid nästan varje dag - och mer därtill, ifall man inte skulle plocka kortet ur digiboxen mellan varven. Han hänger med huvudet mellan axlarna och spelar ipad tills man drar den ur händerna på honom. Han fikar hellre än skidar - och ja, tittar på tv hellre än far ut och cyklar. Men eftersom vi inte ser obegränsad skärmtid som ett "godtagbart intresse", är det vår uppgift att begränsa det - för han MÅSTE också RÖRA på sig. Och oftast, när vi väl är där, i slalombacken, på cykelvägen, i skogen, i skidspåret - ja, då går det också bra för honom och visst trivdes han också i Hemavan trots att han var den enda som gnällde mellan varven att jag inte OOORKAR. Med det vill jag bara säga, att vi också har ett barn som behöver motiveras lite extra - i varjefall i jämförelse (även om jag ogillar att jämföra!) med storasyskonen.
 
För oss är idrott, frilufts- och uteliv en hobby och en livsstil. Jag gillar också att fotografera, blogga och företaga. Barnen gillar att pyssla, de går på musikskoj, målar gärna teckningar och räknar matte i sina matteböcker. Vi läser böcker och tidningar varje kväll, och Sindre läser extramycket Bamse. Dessutom leker de gärna med kompisar så ofta de får.
 
Det ena utesluter inte det andra.
 
För oss ha vandringarna blivit ett sätt att släppa vardagsstressen och ett ställe där vi hinner prata med barnen om allt och inget. Vandringarna ger oss tid att vara tillsammans, samtidigt som vi fått en massa nya upplevelser. En av fjolårets finaste, var Lauhanvuori i april, då dagen var exceptionellt varm med tanke på tidpunkten.
9 kommentarer
Johanna

Oj Eva, vilket bra inlägg! Tror att alla skulle må så mycket bättre av att ha lite av din inställning till rörelse. Motion och uteliv behöver ju faktiskt inte per definition vara TRÅKIGT och något man M-Å-S-T-E göra. Och ja, eftersom jag också jobbar med ungdomar så vet jag ju att det som de helst pratar med mig om är just träning, så nog finns det intresse också bland ungdomar.

Svar: Tack Johanna! Jag brukar tänka det så enkelt som att byta ut ordet måste mot får - och det brukar jag också göra med mina elever.
Eva - Kakkakaffe

Malin

Jätte bra inlägg! Måste bara säga TACK för att jag genom din blogg fått en massa BRA inspiration till vardagsmotion och barns rörelseglädje. Dessutom är det super att polkuped finns! Vi har varit flitiga kunder och hunnit beställa 3 olika modellers pukyn och ringarna redan, och rekommenderar både dem och er hemsida till alla vi känner med småbarn. Ni gör ett super jobb!!

Svar: Tack Malin! Och det gör mig glad, att du så frikostigt vill ge feedback och dela med dig av era erfarenheter.
Eva - Kakkakaffe

Petra

Jättefint inlägg, Eva!

Cato

Vad bra inlägg!! Jag har också fått väldigt mycket inspiration till barnens aktivitet från din blogg. Eller visst, vi har nog alltid själva också varit aktiva och jag har tävlingssportat också, men från din blogg har jag fått flera Ahaa-upplevelser på vad allt barnen kan göra. På något sätt har jag väl varit lite rädd om dem tidigare och tänkt att inte kan det göra det ena eller det andra ännu i den här åldern, men så har du gett så fina exempel, så nuförtiden vågar jag låta barnen prova och göra själv mycket mera :)

Jag tänkte faktiskt tidigare idag att jag ska fråga dig om barnens skor på vandringar. Hurdana skor har era barn haft då ni vandrat längre sträckor? Både min man och jag har ordentliga vandringsskor som vi använt då vi brukade gå på vandringar innan barnen och under första graviditeten, då vi vandrade en vecka i Kilpisjärvi trakterna. Jag har en dröm om att vi skulle kunna gå på en 2-3 dagars vandring till Lappland igen i sommar, och så började jag fundera att borde man skaffa "ordentliga" skor till barnen. Eller klarar de sig med sina vanliga lenkkitossor, så som Jouni Laaksonen som skrivit Lapsiperheen retkeilyopas säger. Vet inte önskar jag för mycket och om vi borde bara sikta på dagsvandringar, men jag saknar så till Lappland och att vandra/telta ens i några dagar.

Har tänkt att vi skulle öva oss innan det nu på våren, med att telta osv. för teltat har vi aldrig gjort med barnen.

Har ni förresten vandrat Björkö-Panike i Vasa, blev tipsad om den i något skede.

Svar: Tack Cato för fin kommentar! Ja, det är ju på inget sätt någon rymdfysik det här utom rätt enkla grejer - men ibland känner jag ändå att jag behöver sätta ord på hur jag tänker (om inte annat för att inte bli sedd som freak ;) )
Björkö-Panike har vi inte gått än (bara den kortare Bodvattnet). Har hört mycket gott om den, men det behövs båtskjuts en del av rutten, vilket känns som om det gör det lite omständigare, hehe.

Och angående vandringskor, så köpte vi någon sorts i höstas. Celine har ett par Kamik med halvvrist och Marius ett par liknande Viking. Och Sindre har använt ett par låga Viking goretex. Men de har använt sina också som vanliga höst och vårskor och Marius har redan slut på sina (hela sulan har till exempel lossnat, haha - det går hårt åt deras kläder för tillfället). Mest har de varit i sina länkare, eftersom vi inte gått på steniga underlag - men hösten kräver nog nästan goretex (eller förstås gummistövlar funkar ju också) skulle jag säga (iaf om vandringssäsongen blir så lång som vi haft de två senaste åren.
Eva - Kakkakaffe

Camilla- AktivaDagar

Vilket bra inlägg! Detta måste jag länka till bara jag kommer åt datorn... Morgnar mig nu i en husvagn med 2 dm nysnö utanför fönstret. Skidbacken väntar, en annan än vår vanliga, och de blivande 13-åringarna har "tagit oss hit".... :) Vi har ju inte alls varit så aktiva som er när barnen var små men när jag ser hur även våra nu ganska stora barn faktiskt fortfarande uppskattar vår aktiva tid tillsammans ångrar jag att vi inte började tidigare. Och en av de saker de ser fram emot i sommar är att... Sova i tält :) vilket vi inte har för vana att göra... Idrott har aldrig varit min grej- och inte mina barns heller. Men däremot har en aktiv livsstil blivit vår grej... :)

Svar: Ja, ni har verkligen gjort en resa också - och därför är du också ett så bra föredöme att visa att det aldrig är för sent ;) Och ni som har tonåringar och allt :)
Eva - Kakkakaffe

Elin

Håller med, otroligt bra och välskrivet inlägg!

Svar: Tack för det!
Eva - Kakkakaffe

Petra

tack! för ett så bra inlägg igen,som ger mig svar på tankar och funderingar. Huvudet på spiken igen :D och nu hänger BÅDA ringarna i taket och jag tror inte det går en dag utan att alla i familjen hängt och klängt !

Svar: FInemang!
Eva - Kakkakaffe

Anonym

Hejsan, har du några tips på naturstigar eller äventursparker som passar bra för föräldrar och 2åring under påsken? Vi åker Vasa Helsingfors :)

Svar: Jag har dålig koll på vad som finns inåt landet, eftersom ni ju förmodligen åker via Tammerfors. Men i Aulanko nära Hämeenlinna var jag flertalet år och sprang tävlingar när jag var liten och jag kommer ihåg det som en jättefin plats. De hade t.ex. tävling i att springa uppför trappor (omkring 360 trappsteg om jag inte minns helt fel). http://www.utinaturen.fi/sv/aulanko?inheritRedirect=true
Eva - Kakkakaffe

Annika

Har du någon gång funderat på att dra en MI- kurs i "vandringsleder/uteliv med barn". Jag skulle så gärna vilja ge mig ut på någon övernattning/ vandring med min tre- åring, men står rätt handfallen. Främst med att kocka utomhus, men också tips på vandringsleder och packningstips! :)