Ergobaby - en stolt nyhet

Bland TOPP 3 på alla sökningar och googlingar på min blogg under min sjuåriga blogghistoria - hamnar "kakkakaffe manduca". Flera gånger i veckan hittar folk till min blogg genom att googla bärselen Manduca och vi har skojat många gånger om att vi skulle ha varit rika ifall vi skulle ha fått provision för varje såld sele jag har genererat genom bloggen. Lika många gånger har folk frågat mig om jag säljer mina selar begagnade och jag har alltid svarat - att bärselen är den enda babypryl jag vill ha kvar utifallomatt någonting någon gång skulle hända. (Fastän jag inte ska ha fler barn.) Jag har också sagt - att ifall jag ändå någon gång mot förmodan skulle få ett barn till - så skulle jag nödvändigtvis inte ens behöva ha vagn, utan jag skulle klara mig långt med en bärsele. För mitt intresse att bära, växte för varje barn - och idag inser jag att tiden att kunna vara så nära sitt barn som man faktiskt var när man bar - var fruktansvärt kort. Mitt bloggarkiv innehåller förmodligen långt över hundra bilder med barn i selar och sjalar. Idag är stunderna få och korta som barnen hoppar upp och sitter i famnen - och taniga tunga sjuåringar är inte ens så himla sköna att ha i famnen.
 
Skulle jag få välja en enda babypryl av alla tusen som finns - skulle det vara en bärsele (och en bärsjal om jag får välja två). Jag tror min syster Åsa i Norge skulle svara precis detsamma. Ni skulle bara se hennes sele*! Den är så ingrodd i fårfarm och hon har arbetat imponerande många timmar med att mocka fårdynga, kärra hö, bygga staket och valla får på fjället med barn sovandes på ryggen. Varkendera av hennes två barn har varit äldre än några dagar, när de börjat vara med i föuset. (*Eller egentligen har hon också två - den andra är en "finsele".)
 
Därför är det kanske överraskande att jag i det här inlägget presenterar en helt annan bärsele: ERGOBABY! Vi har nämligen pratat lite löst om att också ta bärselar till Polkuped (men så har det känts som om "alla har ju redan köpt och har en bärsele") det senaste halvåret. Men efter att ha forskat i saken och hört med Manduca (som jag egentligen köpte då utan någon större erfarenhet) så var varken bemötande, villkor och möjligheterna för oss som småföretag särskilt upplyftande och det hela rann ut i sanden. I stället hörde jag med Ergobaby - som är stort i Sverige och som egentligen är fullständigt likvärdig med den tyska versionen - och dessutom har utvecklat ett betydligt större utbud av bärselar de senaste året. Till exempel kan man OCKSÅ bära barnet ergonomiskt framåtvänd i deras splitternya 360-kollektion - vilket är en möjlighet som många efterfrågat (även om jag själv aldrig saknat att funktionen att bära barnet framåt).
 
Så nu har vi också bärselar. Och jag sörjer att jag har så stora barn att jag inte direkt kan testa dem - även om jag burit till och med femåringar! Även denna bild tycker jag är så beskrivande: Här har Sindre sparkcyklat många timmar i skogen - och till sist blev han så trött att han behövde ta sig en lur - med cykelhjälmen på huvudet.
 
 
 
Men det var så här vi började. Vad vi inte visste var att det skulle bli Polkuped.
 
 
 
 
 
 
 
2 kommentarer
Michaela

En toppen pryl tills man får en baby som inte öppnar benen. Har en gammal ergo men kan inte använda den för Evilda vill inte ha benen utböjda, nu är det lite bättre men jag har aldrig kunnat bära på höft för hon särar inte på benen. Så ergon är mycket oanvänd denhät gången

Melli

Vad roligt!
Ja att bära sina barn är nog det bästa, det jag själv också minns bäst, riktigt i kroppen ju. Friheten det gett och de nöjda små som fått vara med. Trötta små som kunnat sova.
Själv har jag provat på en hel del olika, för olika endamål och beroende på barnens ålder. Jag gillade nog att ha framåt också, i en Meitai jag sydde själv, så det är ju roligt om de utvecklat den sidan också.