Cykla på Åland 2015.

 
Ja! Äntligen stod vi där. I Galtby, vid Södra Linjens start efter en tidig morgon från Pargas. Vi hade monterat cyklarna och cykelkärran samt packat alla saker som vi med mycket möda hade tråmat in i bilens baklucka. Solen sken på oss och vi var ivriga att få åka iväg.
 
 
Att åka färja skulle dock inte komma att bli höjdpunkterna på resan, vilket jag redan misstänkte på förhand. Men för vår lilla, gulliga och fruktansvärt envisa och temperamentsfulla fyraåring blev färjturerna nödvändiga och han kom att slocka lite varsomhelst närsomhelst under veckan.
 
 
Redan i hamnen på Kökar var det mysigt och vi fnittrade åt denna bil med mycket historia innan vi hoppade upp i cykelsadlarna och trampade iväg på våra första kilometrar.
 
 
 
 
Allra först trampade vi iväg till Sandviks camping, gjorde lunch och badade innan vi fortsatte att inspektera Kökar.
 
 
 
Att komma till Kökar var som att resa tillbaka till tiden och bakom en liten krök hittade vi till butiken och kunde avnjuta resans första glass.
 
 
 
Längs röda sandvägar cyklade vi sedan och inspekterade ön. Vi cyklade till Peders Aplagård och drack äppeldricka. Vi köpte sylt till gröten och Ålandslimpa till frukost.
 
 
 
Följande dag tog vi oss ytterligare en tur runt ön, vi hittade en vandringsled och på eftermiddagen packade vi ihop lägret för att ta oss vidare.
 
 
I väntan på följande färja började det sedan blåsa upp. Vi hade dock noggrann koll på vädret hela veckan och vi hade förberett oss att reservera en stuga på Föglö eftersom de hade lovat kraftigt regn hela kvällen och natten.
 
 
 
Och regnet fullkomligen öste ner när vi anlände drygt två timmar senare till Föglö, men helt ensamma på vägarna fanns inga andra alternativ än att trampa framåt i motvinden som nästan stannade oss i de sluttande motluten. Men barnen höll till all lycka humöret och när vi efter en relativt snabb cykling anlände till stugorna, var det inte mycket som var torrt längre - en del av sakerna skulle inte ens komma att torka under resterande vecka. På två dagar hade vi hittills skrapat ihop till 45 kilometer.
 
 
Följande morgon hade regnet lagt sig och vi tog sikte på Degerby. Motvinden förföljde oss, men vi var relativt tidigt i byn, hittade en lekpark, gick en skattjakt och väntade på att lunchstället Enigheten skulle öppna.
 
 
 
I det gamla gästhemmet åt vi sedan god lunchsoppa, Sindre tog sig en nap och sedan laddade vi med lite mer mat. Tanken var att vi skulle övernatta en natt i Degerby, före vi skulle fortsätta över till fastlandet.
 
 
Men Degerby var tyvärr bara kallt och blåsigt, så med fem minuter till godo, bestämde vi att vi trots allt åker till Svinö med tanken att vi cyklar så länge vi orkar.
 
 
Det blev veckans tuffaste cykling. Vi fick cykla mycket längs huvudvägen där bilarna susade förbi i hög fart, det var en enformig sträcka utan desto mer att titta på och vi visste inte vad vi hade för övernattningsalternativ.
 
 
Efter några nitlotter (bland annat en avstickare till en lägergård där vi tänkte att vi kanske kunde slå upp tältet men där det pågick ett konfirmationsläger) fick vi till sist lite hjälp på vägen och hittade till en avskild liten badplats. Klockan var då redan mycket, vi var hungriga och trötta, för den dagens cykling blev till slut 38 kilometer.
 
 
På onsdag morgon cyklade vi sedan de sista resterande kilometrarna in till Mariehamn - de som vi inte orkade cykla kvällen före. Eftersom väderleksrapporten återigen såg dyster ut hade vi bokat en stuga med hopp om att få alla de våta kläder vi fortfarande bar i våra väskor från tidigare dagar torra. Vi kunde även tvätta smutsiga kläder.
 
 
Sen öste regnet ner resten av dagen och min kamera fick lämna i stugan medan vi gjorde Mariehamn. Det var ju inte direkt glassväder när vi blöta steg in vid Anna & Aldos italienska glasscafé (glassen var dock värt det!) och i stället för att bada på stranden, tog Thomas med sig ungarna till Mariebad medan jag satt länge och väl vid Bagarstugan med en kaffekopp.  Vid Emmausloppiset hittade vi sedan nya böcker att läsa vid läggdags. Denna dag blev det 15 kilometer cykling.
 
 
Torsdagen lovade sedan mycket mer. Efter att vi packat ner våra (ännu fuktiga!) kläder satte vi optimistiskt fart mot Eckerö. Ursprungstanken var att cykla till Hammarland, men efter att barnen uppvisat så goda cyklartakter och humör de tidigare dagarna, trodde vi att vi kanske skulle orka hela vägen till Eckerö. Under de första kilometrarna ut från Mariehamn tvivlade jag dock - Celine hade dåligt flow och vi cyklade längs huvudvägen med öronbedövande ljud och bilister som körde som idioter. Till all lycka svängde cykelrutten snart av och resten av turen blev veckans bästa cykelrutt.
 
 
Målet var att klara av halva vägen innan vi åt lunch, vilket betydde att vi åt lunch i Kattby.
 
 
 
 
Vägen gick längs kringelkrokiga småvägar och dagen flöt på helt fantastiskt bra. Tack vare bra tidsmarginaler kunde vi pausa precis hur mycket vi ville och nångång på eftermiddagen kom vi sedan fram efter 41 cyklade kilometer, av vilka Sindre också hade cyklat 30 alldeles själv! 
 
 
 
Eckerö var minsann turisternas tillhåll och som om det inte räckte med dagens cykling, gick vi ännu en kvällspromenad genom Käringsund.
 
 
 
Ännu en natt med regn väntade (vädret tjänade ju oss inte så väl) och efter lite dividerande valde vi att övernatta i en billig sovstuga. Det var minnsann ett projekt varje morgon att packa ihop sig, och det tog ungefär två timmar att göra morgonrutinerna, äta frukost och packa ihop lägret. Vi fick dock mer och mer rutin på hur vi skulle packa för att det skulle gå smidigast.
 
 
Efter frukosten var det sedan dags för barnens belöning för allt cyklande - nämligen Smart Park. Vi tyckte parken var helt suverän och jag ska blogga om den i ett eget inlägg lite senare.
 
 
Vi var egentligen inte alls klara när vi var tvungna att lämna på eftermiddagen för att rymmas på bussen tillbaka till Mariehamn. Thomas cyklade tillbaka med cykelkärran, medan jag och barnen åkte.
 
 
Fredagkväll tillbringade vi sedan vid Lilla Holmen i väntan på att Thomas skulle hinna ifatt oss med bad, lek och övernattning vid Gröna Udden.
 
 
Eftersom vi hade gjort spontanitetens resa hela vägen, och bara tagit dagen som den kommit, hade vi inte heller bokat någon hemresa på förhand. FAIL! Allt var fullbokat och vi fick bara nekande svar vart vi än vände oss när vi började forska i hur vi skulle ta oss tillbaka till Åbo.
 
 
 
Med en liten nervositet var vi sedan tidiga och först vi incheckningen på lördag morgon, och medan Thomas vaktade vår plats i kön, tog jag barnen med mig på Mariehamns måste - Pommern. Barnen älskade skeppet och jag älskade att vi fick färjbiljetter och kunde ta oss hem som planerat.
 
 
Även om det blev en lång väntan i diverse köer - men så länge det finns mat i någon variant, så löser sig det mesta.
 
 
Efter en suverän vecka över all förväntan med cirka 150 kilometer på vägarna och spartanskt leverne, var det förstås skönt att styra kosan hemåt med all fuktig packning, sandiga knäckebröd och många upplevelser rikare. Stolta över barnen och med tankarna redan på nya äventyr.
 
Lyckligtvis togs vi ner på jorden igen under hemresan tillbaka till Österbotten. Vi har nämligen förjävliga bilbarn.
18 kommentarer
Melli

Jag är så sjukt imponerad av att era små orkar så fint! Redan det att ni vågar ta ut dem på landsvägar och kan lita på att de hålls på sidan (hos oss: Vilken var nu höger ?!*vimsa som harar fram och tillbaka över vägen*). Tråkigt med vädret, men ja för hett har man väl inte åtminstone fått det i somras. :D De har nog verkligen nåt att berätta om i höstas, 150 km!!

Svar: Jag är sjukt imponerad att du orkade läsa ända till slut! Men ni verkar ha haft det bra på er tripp också :)
Sindre var ju den jag var mest nervös över - både om han skulle börja krångla (ooorkar inte) eller att han skulle vingla på vägen. Men han växte något otroligt. Han ville cykla mer än han fick (vi hade honom oftast i Krokodilen på stora vägarna) och han cyklade jättefint och rakt. Han cyklade över 100 km själv, vilket jag aldrig hade kunnat tro före vi åkte.
Eva - Kakkakaffe

Sara

Härligt inlägg, blir riktigt sugen på att åka till Åland nu igen!

Svar: Tack! Jag har också varit till Åland 2-3 gånger tidigare, men ännu finns det saker kvar att se. Och vi insåg att man upptäcker ännu mer på cykelsadeln än med bil :)
Eva - Kakkakaffe

Tina

Imponerande!!!

Linda

Kul att nu fick en bra upplevelse trots att vädret var sisådär! Och även jag är så imponerad över genomförda kilometrar MED barn!

Anonym

Wow, vilket äventyr!!

eKorren

Vilken härlig resa, och vilka imponerande kids att cykla! Väl sammansatt tur med lite av varje av det bästa, som Anna & Aldo! Ser fram emot längre inlägg om Smart Park. Men en liten, liten sak stör mig... hur kunde ni missa Ålands Smör och använda Valio? :)
Det åländska är bland det bästa i norra Europa! http://www.aca.ax/aktuellt/vart-alandska-smor-prisbelont-igen Next time?

Svar: För att vi köpte 250 grams paketen och det fanns inte så många alternativ att välja på då ;) Vi hade ju inga kylskåpsmöjligheter, men smöret hölls rätt okej utan kylskåp men köpte alltså de mindre paketen. Annars skulle jag ha kunnat köpa 10 liter åländsk yoghurt med mig hem för den är såå god. En ost fick jag dock med mig hem ;)
Eva - Kakkakaffe

Jessica

Jag såg cykeln utanför Möckelö S-market då jag kom ut och undrade var resten var. O så åkte vi till Lilla Holmen ännu efter vår glass paus. Så vi råka verkligen vara på samma ställe i fredags! =D

Ni har duktiga barn! Och int så illa av föräldrarna heller. ;)

Svar: Haha, lustigt! Men vi hann alltså fara från Lilla Holmen före ni kom dit då?
Eva - Kakkakaffe

Anonym

Roligt att läsa reserapport så här då det är longtime no see nu. Allt utom vädret verkar mysigt. Tror jag har en ide på en liknande lockande tripp för oss tillsammans till nästa sommar;) Kanonbra kämpat av er alla!Kramar från Småland, Anna.

Elin

Ser härligt ut. Inlägget ligger på Blogg.se:s startsida nu :-)

Trevlig sommar!

Johanna

Åh, vad mysigt! :)

AktivaDagar-Camilla

Så imponerande och inspirerande, ni är helt "grymma"! "Tofft"!

Ditte

Imponerande! Tänk vilka barn som orkade och uppskattade er cykelsemester och en eloge till er föräldrar som tar dem med på dessa äventyr. Minnen för livet! Fantastiskt!
Härliga bilder från Åland där jag kände igen mig på många platse. Dock har det aldrig blivit någon cykelsemester där för min del.
Ha det gott och tack för att jag fick följa med.

yllefilt.blogg.se

Vilken härlig cykelsemester, duktiga barn! Härliga bilder.

Amanda

Oj så häftigt! Blir verkligen inspirerad av er semester. Vill göra något liknande!

Erika

Hej!

Jag heter Erika och bor på Åland men just nu är vi i Sverige. Min man är från Uppsala men jag lurade honom att flytta. Det är fint på Åland och det som är det bästa är att man känner sig trygg här. Alla känner alla och det är ett bra ställe att bo på när man har barn. Fina och bra skolor. Välkommen tillbaka! :-).kKram /Erika

Dessi

Jag är sjukt imponerad över era barn som fixa denna resa på cykel. Bilderna o texten visade verkligen upp sin rätta sida om vår "fantastiska" sommar. Barn är helt otroliga att göra det positivt på sitt sätt. Detta är ett minne som ni i er familj kommer att ha med er i all framtid.
Härligt att ni hitta cykellederna med ett stort + och jag gilla att målet" Smart park" var barnens belöning för deras insats.

Emmy's Life

Åh så roligt! Jag och pojkvännen har också tänkt cykla runt på Åland någon gång ... troligtvis nästa sommar :)

Sisa

Jag önskar att mina småfisar kunde lära sig cykla så vi kunde få åka på utfärder tillsammans.
Nu är det så tokigt att min 8-åring lärt sig cykla i sommar...och 6-åringen har ingen som helst lust att ens försöka än...
Och jag som älskar att cykla :/

Nåja, jag får vara glad över att vi bor på Åland och kan cykla runt vilken sommar som helst, bara de lär sig båda två...!

Nästa gång kan ni väl komma norrut, Getagrottorna är fina. Och berget går man alltid vilse på, vare sig man är turist eller ålänning, så det är inget att oroa sig över.
Sund har ljuvliga krokiga vägar, slottet och fästningsruinerna.
Vi har en uthyrningsstuga på andra sidan vägen och på vår äng får man tälta om man vill.
Hopptornet och sandstranden ligger bara en bit bort för den som vill och vågar hoppa.
Det älskar mina barn däremot, femman är ingenting vare sig man är 3 eller 4 år gammal, med eller utan flytväst!