Till någonting helt annat.

 
Hej Sundom med omnejd! Vi kommer också att finnas på Sundom Loppisrace i år! Hos oss får ni cykla, känna på de nya Ergoselarna, säga hej eller kanske också gräva i en loppislåda om jag kommer mig så långt. Jumpparingarna och hajfenorna kommer undantagsvis att säljas för rabatterade priser och hos oss kan man betala med bankkort!
 
 
0 kommentarer

Beroendet och avgiftningen.

Hela natten låg jag med armarna i kors under dynan och höll fast armlederna. Tänkte att om jag klarar en hel dag utan att klia ett endaste dugg, så kunde jag få...köpa något åt mig själv, till exempel. Jag behövde ett belöningsmål. Bara en gång röt Thomas åt mig - där vid tvåtiden - den mest jobbiga tiden på hela natten. Då jag klimakteriesvettas, mardrömmer och ömsom kliar mig blodig i sömnen.
 
Försökte ta nya tag på morgonen, med vid elva stod jag gråtandes som en huvudrollsinnehavare i en dålig film med pillerburken i handen. Skruvade upp, skruvade fast och skruvade upp igen. Kunde. Inte. Stå. Emot. Kände mig som värsta knarkaren med obeskrivliga abstinenssmärtor. En halvtimme senare slappnade äntligen kroppen av. Kliandet lättade. Gråtandet minskade.
 
Sen skrev Hanna åt mig - ett av de otroligt många meddelanden jag fått idag. Jag är ju tacksam för att folk bryr sig, ger en klapp på axeln och lite extra sympatier - och jag tar dem till mig. Det att jag undanbad mig tips, beror på att jag skulle kunna skriva en bok med alla tips och alla tips som jag testat, under de drygt 10 år som kliat mer eller mindre varje dag. Det känns ibland så hopplöst att allt som hjälpt andra, inte hjälper åt mig. Jag köper och har använt obeskrivligt mycket pengar till min atopi under åren - och inget har egentligen hjälpt mig ännu - i alla fall inte på längre sikt.
 
Men så länkade Hanna en video åt mig, som jag så väl kan relatera till och som jag inte tror innehåller särdeles mycket osanningar - och jag ångrar så att jag åt mina tabletter idag, även om jag inte vet hur jag skulle ha överlevt dagen. Och fler dagar behöver jag överleva - om jag i två veckor ska stå emot alla reaktioner kroppen tänker uppvisa (det var bara förmodligen början jag fick uppleva idag). Jag vet inte hur jag inte ska bli tokig på kuppen, men bilderna i klippet tröstade i alla fall mycket - det finns de som har det ännu värre. Titta gärna - och speciellt ni som ätit eller använt mycket kortison under årens lopp.
 
 
 
10 kommentarer

Status: Negativ.

Jag är rätt off för tillfället. Jag hade ett huvudsakligt mål för den här sommaren - och det var att lyfta mitt välmående till en högre utgångspunkt för hösten än där våren slutade. Mitt välmående = min hudhälsa.
 
Det går inte så bra. Kanske är jag rödare, kliigare och fulare än någonsin. Jag började sommaren med att äta glutenfritt. Ingen förbättring alls. Nämen, jag hade ju inte ätit vetestärkelsefritt (fail!). Nåväl, fortsatte att också äta vetestärkelsefritt. Ingen förbättring i alla fall. Lade till totalt mjölkfritt. Ingen förbättring där heller. Sommarlovsdagarna börjar rinna på sista versen och den kassa huden tär på humöret. Och humöret tär på barnen. Barnen tär på mig. Jag får inte sova ordentligt. Jag kan inte koncentera mig ordentligt eftersom det kliar så mycket. Det svider och det gör ont i hela kroppen.
 
Så jag steppade upp dieten ytterligare för några dagar sen. Jag är övertygad om att felet finns inom mig. Det hjälper inte med salvor längre. Så jag tog ytterligare bort allt socker, alla frukter, all stärkelse och alla mjölsorter (även de glutenfria). Jag börjar misstänka att min kropp är en enda stor, sur och jäsande candidahärd och att hela jag är inflammerad inifrån. Jag uppfyller långt ifrån alla symptom på candida men samtidigt skulle det finns logiska samband mellan all antibiotika och kortison jag ätit under alla år. Jag knaprade ju till exempel kortison mer eller mindre hela våren - bara kortsiktiga, dagslånga lösningar, men man kan ju bli tokig för mindre. Även om det är den skönaste känslan i världen att klia. Jag riktigt känner hur det utlöser endorfiner och det kan förmodligen jämföras med ett drogberoende - kliberoendet. Sen när armarna är blodiga och sticka - då är endorfinerna slut.
 
Nu äter jag just ingenting. Jag dricker citronvatten, äter röd paprika, gurka, grönkål och tomat. Ägg, kokosolja, kött, råris och lök, för det är basiska livsmedel. Jag har ingen aning om hur länge jag ska äta enbart basisk och när några eventuella resultat kommer att märkas. Om de ens kommer att märkas - för de senaste dagarna känns det bara som om min spiral fortsätter gå neråt. Jag har också PÅ RIKTIGT försökt sänka tempot och gå ner i stressnivå och gjort så lite som möjligt den senaste veckan - så lite det är möjligt att göra med tre hulivilin som springer i fötterna och ska serveras med sju mål mat om dagen - minst. Det blir nog aldrig retreatläge i det här huset, hur man än skulle försöka. Och just ovetskapen OM, NÄR, och HUR - förbättringar kommer att ske, gör mig så matt. Det gör det så svårt att styra upp en målbild.
 
En bra sak dock. Häromdagen gick jag förbi godishyllan utan att känna ens litet uns begär till choklad eller något annat godis. Det var på tiden. Men inte blev varken jag eller ni klokare av det här inlägget, men ni är många med liknande bekymmer som frågar hur det går (tack för att ni bryr er). Fast idag vill jag inte ha några salvtips. Eller några andra tips för den delen heller. Jag behöver bara någon solskenshistoria om hur länge det tar innan det vänder till det bättre när man börjar detoxa kroppen.
28 kommentarer