Vad det blev.
Tack snälla för alla tips! Jag förivrade mig allsist och det slutade med dubbelt fler presenter än vad jag hade tänkt från början. Jag har, förutom det vanliga jobbet, varit på kurs dagarna i tre efter jobbet (och även idag lördag) och kommit hemsyltande halv tio om kvällarna. Men igår hade jag exakt 20 minuter parkeringstid att rusa som en vettvilling i stan mellan glappet jobb och studier och idag hade jag likaledes 30 minuter, för att hinna hem och andas före födelsedagskaffet. Det blev till slut en gosefilt (det är egentligen en damsjal), två böcker och en eltandborste (vi har egentligen redan en som de delar på - vi byter bara huvudet, men det vore förmodligen klart smidigare med en tandborste på var). Med lite bättre framförhållning hade jag önskat hitta andra sorts filtar, för det finns ju så många fina, men ännu är våra barn tacksamt kravlösa och Sindres glädje över den inlindade boken från vinden och mjukisen från den egna sängen som Celine hade paketerat åt honom ikväll, var överväldigande.
Och om det är något som jag lägger noll prestige i och energi på, är det kalas - dock inte utan att det skulle vara oviktigt (men har jag själv inget intresse eller tid i vare sig dekorationer eller sju sorters kakor) . Medan jag slarvade ihop till en räkpaj och skar morötter (något måste man ju bjuda på - tårtan beställde jag lyckligtvis från Sweet Vaasa igår på en rast, eftersom stället ligger nästintill granne med skolan) flög Sindre fram över golvet som en virvelvind. När jag bad honom lugna sig, förklarade han att han inte kunde - han tyckte nämligen att det var så spännande när det skulle komma gäster (de eminenta: morfar, gamlamormor, gamlafarmor, en moster och Livia - Thomas bjöd för övrigt in till kalas idag vid lunchtid). För likväl tindrade de gråbrunmelerade ögonen samtidigt som han dreglade över tårtan och knaprade bort chokladplupparna i smyg. Och det är så skönt, att det går att ordna okomplicerade men glittrande födelsedagar med vänsterhanden utan att behöva bli mer utmattad än vad man redan är.
I morgon blir han alltså redan fyra, vår skruttelutt. Men några presenter på säng kommer han nog inte att få, för det finns ingen annan som skulle orka stiga upp före klockan sex.
Den där boken om Kaj är helt fantastisk!