Vad det blev.

 
Tack snälla för alla tips! Jag förivrade mig allsist och det slutade med dubbelt fler presenter än vad jag hade tänkt från början. Jag har, förutom det vanliga jobbet, varit på kurs dagarna i tre efter jobbet (och även idag lördag) och kommit hemsyltande halv tio om kvällarna. Men igår hade jag exakt 20 minuter parkeringstid att rusa som en vettvilling i stan mellan glappet jobb och studier och idag hade jag likaledes 30 minuter, för att hinna hem och andas före födelsedagskaffet. Det blev till slut en gosefilt (det är egentligen en damsjal), två böcker och en eltandborste (vi har egentligen redan en som de delar på - vi byter bara huvudet, men det vore förmodligen klart smidigare med en tandborste på var). Med lite bättre framförhållning hade jag önskat hitta andra sorts filtar, för det finns ju så många finamen ännu är våra barn tacksamt kravlösa och Sindres glädje över den inlindade boken från vinden och mjukisen från den egna sängen som Celine hade paketerat åt honom ikväll, var överväldigande.
 
 
 
Och om det är något som jag lägger noll prestige i och energi på, är det kalas - dock inte utan att det skulle vara oviktigt (men har jag själv inget intresse eller tid i vare sig dekorationer eller sju sorters kakor) . Medan jag slarvade ihop till en räkpaj och skar morötter (något måste man ju bjuda på -  tårtan beställde jag lyckligtvis från Sweet Vaasa igår på en rast, eftersom stället ligger nästintill granne med skolan) flög Sindre fram över golvet som en virvelvind. När jag bad honom lugna sig, förklarade han att han inte kunde - han tyckte nämligen att det var så spännande när det skulle komma gäster (de eminenta: morfar, gamlamormor, gamlafarmor, en moster och Livia - Thomas bjöd för övrigt in till kalas idag vid lunchtid). För likväl tindrade de gråbrunmelerade ögonen samtidigt som han dreglade över tårtan och knaprade bort chokladplupparna i smyg. Och det är så skönt, att det går att ordna okomplicerade men glittrande födelsedagar med vänsterhanden utan att behöva bli mer utmattad än vad man redan är.
 
I morgon blir han alltså redan fyra, vår skrutteluttMen några presenter på säng kommer han nog inte att få, för det finns ingen annan som skulle orka stiga upp före klockan sex.
 
 
5 kommentarer

Vad gillar fyraåringar?

Vår lillis blir fyra i övermorgon! Och när man är fyra är man stor, regerar världen, kan allt och så vill man ha många paket.
 
Problemet är att vi inte har ett enda paket ännu och jag kommer inte på en enda given grej. Först tänkte vi att han skulle få den nya fräsiga sparkcykeln som samtidigt också skulle fungera som democykel - men då lanseras den först i mars. Allt annat finns att ärva: vanliga cyklar, skridskor, skidor, kläder. Han behöver absolut ingenting! Spel har vi och som känt går han under namnet marodören och allt som inte är gjort av sten och metall och delvis av trä, har en mycket kort livslängd. Leksaker leker han heller aldrig med och snö har vi inte ens till pulkaåkning. Och ringarna fick de ju till julklapp.
 
Jag tänkte att man kunde åka med honom till butiken och han får välja en glass och kvällsmat som födelsedagspresent, (gissar då på makaroner, korv och ägg) men alla ungar vill vill ha ett paket att öppna i en varm säng på morgonen, Just nu lutar det åt en sänglampa men tar gärna emot tips också på annat symboliskt att linda in ett papper.
 
Tur att fredagsbekymren ändå inte är större än så här, heh.
27 kommentarer

Vår resefilosofi.

Jag hade inte rest särskilt mycket före vi fick barn. Vi reste inte när jag växte upp och den största delen av både tiden och pengarna då gick åt min och systrarnas skidåkning. Thomas hade något fler resor med sig i bagaget och genom sin skidåkning och också nuvarande jobb med det brittiska laget kan han räkna till rätt många sedda länder - dock handlar det väl mest om sedda skidspår. Att hinna resa före vi fick barn var egentligen inget behov för oss, utan behovet och viljan att uppleva har växt sig starkare ju äldre barnen har blivit. Ibland hör man det sägas, att det är onödigt att resa medan barnen är små eftersom de inte minns något när de blir äldre - men upplevelsen i en resa - just där och då i den stunden, tycker jag är värt långt mycket mer än hur mycket de kommer att minnas senare.
 
Men ju äldre de blir, desto dyrare blir det tyvärr att resa. Det begränsar oss också till viss del att vi har nätbutiken och hönsen (snygg kombo) - samtidigt som det är stor fördel att vara lärare (heh) och ha en man som egenföretagare med tanke på ledigheter. Däremot är inte själva resmålet det drivande kring resandet - utan mer utmaningen kring (allt det där när man svär och bannas, är galen på ungarna och säger att man aldrig någonsin ska åka hemifrån igen - just det!) - hur dumt det än låter. För nog får man undra hur man fungerar när man sitter i framsätet, urled på barnens bråk i baksätet - och funderar vad vi ska hitta på till näst. Och till näst ska vi och skida ännu mer - till Hemavan (bara vi får tag i en stuga - btw råkar någon av er ha någon på lager?)
 
Det är säkert inte heller utan orsak, som barnen är förtjusta i tv-program som Wild kids och Det största äventyret. Och på något vis känns det sättet att resa och uppleva billigare - även om jag nog gärna också skulle varva med lite Grekland, Thailand eller varför inte en storstad emellanåt. Men under året som gick blev barnen nog så bitna i friluftslivet och förutom vad utrustning kostar att införskaffas samt själva resandet (bränslet), är det trots allt ett relativt billigt upplevelsealternativ. Jag hoppas t.ex. att det inte dröjer alltför länge tills vi ska kunna vandra hela Hetta-Pallas-leden (55 km) men just nu väntar barnen på april och plusnätter, så att vi kan ta tältet på ryggen och bege oss på nya äventyr.
 
 
 
Ett annat äventyr vi planerar att genomföra genast vi får sommarlov, är en cykelutflykt till Åland med trangia, tält och sovsäckar. Tanken är att starta med skärgårdsfärjan från Korpo och sedan via olika färjor ta oss till Mariehamn och sedan med "stora båten" tillbaka till Åbo. Sindre lärde sig också cykla med riktig cykel i höstas och med tanke på att han gjorde 7-8 kilometers turer med Pukyn på sommaren, borde han rimligtvis orka 10 kilometers etapper till sommaren med artontummaren. Tänk vilken frihet att upptäcka, ta sikte på nästa café och simma vid passlig strand. Åtminstone i det skedet låter det bra ;) Vem har er har cykelutflyktat på Åland?
11 kommentarer