Tänk att en dag kan vara så vacker.

 
Allra helst hade vi velat vara siste man/kvinnar/barn i liften i Isosyöte med Frödings, precis som i fjol. Men nu gjorde livssituationen och hälsotillståndet det att vi inte bokade någon nyårsresa. Vi hoppades kanske innerst inne att vi skulle få snö till jullovet. Kanske var det också ett klokt beslut att bara hänga hemma i egna knutar och försöka återhämta sig, även om kroppen skriker efter snö, slalom och den härliga farten i pisterna samt längdskidåkning i djupa, hårda, nypistade spår. Idag fick vi i alla fall lite (eller ganska mycket) plåster på såren. Det enda taskiga var att jag saknade min kamera så infernaliskt mycket - i stället fick ipaden dokumentera så gott det gick.
 
Risnäs träsk är ju vår närmaste favoritplats som vi alltid återkommer till, oberoende hur många andra vandringsleder vi har besökt. Den är så lättillgänglig för barnen och naturen gör att man för en stund glömmer att man befinner sig i den risiga sydösterbottniska skogen. Risnäs stillar alltid Lapplandslängtan för en liten stund. Och idag ville vi visa Fammo, Faster och Moster
 
Vi hinner inte längre med barnen när de sätter fart. Över välbekanta stenar, runt välbekanta hål - och alltid alltid I diket som saknar spång. De har särskilda klätterträd, egna gömställen och egna välval som alltid rundas. De springer med iver och glädje - och långt framme där stigen kröker sig - möter oss oftast solen i det glittrande vattnet. Celine har redan bestämt att hon ska ha sitt sjuårskalas i september vid Risnäs - precis som när hon fyllde fem. Sexårskalaset hemma var nämligen alls inte lika bra.
 
Hur en decembersol kan vara så varm och ljuv från en klarblå himmel. Hur en is fylld med små snörosor och -kristaller vara så slät och klar. Hur en värld kan vara så knäpptyst från omgivningens ljud, så att jag på långt håll hörde barnen forcera fram runt träsket medan jag förberedde fiskrisotton på muurikkan åt vargarna.
 
Vi måste tillbaka - så snart isen växt sig lite starkare så att vi med god säkerhet kan ta barnen ut på isen. Jag hoppas vi hinner få glida fram över den nattsvarta isen med långa skär - för sällan är våra naturisar så där jämna och blanka. För visst kan Finland också vara särskilt vackert i december när det en gång bjuder till.
 
Det var tur vi tankade. För sen sa vi hejdå både till mostern som varit så stor hjälp i vår vardag de senaste två veckorna och farmor som betjänat oss de senaste dagarna.
3 kommentarer
Camilla

Vackert! Även fångat med denna typ av kameran men jag anar känslan, "kamera-beroende" som jag blivit... :) Gott nytt år!

Anonym

Nu håller isen på Risnästräsket! 15 cm tjock blankis!

emadeleinew

Hej !

Jag såg dina bilder på instagram och sett att du har atopisk hy. Jag har något som kan hjälpa dig ! Allt är naturligt och ekologiskt.

Hör av dig om du är intresserad att höra mer !

Kram,
emadeleinew