Julen och mellanåret.

Det här året känns på många vis som ett mellanår - eller jag försöker tänka på det som ett mellanår även om det många gånger känns som jag slarvar bort dagar. Jag försöker tänka att om jag skulle ha den förmånen att jag skulle få leva till 80 - så är ett år en väldigt liten del i slutändan. Även om denna tredje natt när jag låg vaken till 06:00 utan att ha sovit en blund före, kändes hopplöst lång.
 
 
 
Jag har svårt att glädjas åt de små framsteg som sker, när jag vet att jag över en natt - eller bara på några timmar kan stjälpa allt. Jag vet inte om det var all matfrossa den här gången, men julen kom och gick utan den minsta glädje för mig - jag försökte bara hålla masken för barnens skull. Idag har jag i stället satt mig in i histaminintolerans och låg histaminkost - och det här med att reda ut vilken mat jag kan äta känns svårbegrepligt om inte omöjligt. Om jag bara kunde leva på vatten.
 
 
 
Våra högtider är vanligen väldigt anspråkslösa men den här julen kom verkligen och gick utan att göra något större avtryck. Jag önskade mig mest av allt mer ork, sömn och en bättre tillvaro men hoppas att de vita kuverten av de allra närmaste med en liten reskassa som tomten hämtade med tanke på en ny resa någon gång framöver, ger oss något att se framemot. Vi väntar på Hemavan i påsk och hoppas att sommaren kan föra med sig en ny cykelresa, eftersom sommarens var ett minne för livet. För att inte tala om allt annat som står på min lista som är bra mycket längre än dessa punkter: Öluff i Grekland, vandring på Irland, besöka systrarna i Norge, jul i Thailand.
 
 
 
 
Barnen igen genomskådade tomten så fort denne öppnade munnen men sen trodde de med hull och hår på att tomten hade beställt de flesta julklappar från Polkuped. Det var sist och slutligen en bra tomte som kom och förvandlade deras rum till ett cirkusrum och Celine var lycklig över att få det hon önskat sig allra mest - en docka och en bärsele. Ett flyktingbarn som heter Alva. Och det beskriver minsann kontrasterna i vår söndertrasade värld.
 
 
 
Det bästa är att vi fått ha nästan alla de fina omkring oss. Gamla Farmor står ännu med och igår fick vi hit Unga Farmor från Pargas. Vi har saknat Ulvikssystern och kusinerna med norsk Molpedialekt som modersmål. Vi har promenerat i solsken, cyklat i mörket, spelat sällskapsspel om kvällarna och nyttjat soffan mer än på hela året. Och allt skulle verkligen inte ha varit eländigt om jag 1.) skulle ha fått sova och 2.) inte kliat sönder kroppen igen. Men nu ska vi se om en skål kokt kinakål och en sömntablett kan göra underverk inför en ny dag. Mellanåret.
5 kommentarer
Anonym

Du har inte provat fitlines produkter? :) många har även fått hjälp med hyn har jag hört (dock vet jag inte vad deras problem var från början, endel har iaf fått hjälp med finnar och liknande). Bra produkter som bl.a. sätter ämnesomsättningen igång :)

Sofie

Kraft och styrka till dig💞 Att inte få sova är ett helvete... Har inga glada tips att komma med mer än att det som inte dödar härdar och du kommer ut på andra sidan som den starka, vackra kvinna du är!

Heidi

Hoppas du fick en god natts sömn och önskar dig hundra flera för det kommande året! Kramar ♡

Lene fra Atopiker.dk

Jeg forstod ikke alt :-) men jeg har haft held med at mindste histamin i min søns kost.. Han reagerede voldsomt på chokolade, tomat og appelsinjuice og derfor fik vi mistanken.. reagerer du også på nogle af de fødevarerne på listerne..?

Camilla

Hoppas verkligen att du får må bättre framöver och att nästa år blir bättre!