Fortfarande på kärran.

Idag loggar jag in bloggen - första gången på evigheter. Något var jag tvungen att lämna och det blev både blogg, vänner och frisk luft. Många av er följer ju oss på diverse Instagramkonton (jonglerar ju fyra olika!), så det känns som jag ändå har er vid min sida. 
 
Vi är i hamn med hösten. Det trodde jag aldrig när det var som mörkast i slutet av november och jag låg i sängen och störtgrät medan jag kliade okontrollerbart och låg vaken en hel natt utan att somna alls. Vi ställde i ordning vår Pop-up butik - snurrade den - och avslutade den. Vi avlöste varandra, jag stod där efter jobbet - när Thomas for hem och i stället tog emot sina massagekunder. Sedan fortsatte vi med att svara på mail, skriva postlappar och paketera långt in på nätterna. På dagarna byggde jag redskapsbanor, tröstade elever, skrev Wilmameddelanden och övade julfestdanser. Jag kursade på Öppna Universitet och satt på kurs flera tisdags- torsdags- och fredagskvällar samt lördagar. De flesta nätterna vaknade jag en timme efter att jag somnat. Sen låg jag vaken till fyra och hann sova knappt två, ändock mycket värdefulla, timmar tills väckarklockan ringde klockan 05:45 och rumban började om. Sen avlöste sig julfest på julfest. Och som avslutning lämnade Thomas mig med en massiv lista beställningar, då han själv for till Österrike för att valla skidor. Och hela tiden kliade det. Hela. Jävla. Tiden.
 
Allt egentligen bara ren och skär dårskap. Men butiken var en trevlig omväxling. Det gick bra för oss och jag trivs i möten med nya människor. Vi har också haft en fantastiskt bra julförsäljning, vilket känns som en stor belöning för allt jobb vi gjort under året - speciellt vår svenska butik www.springochlek.se har gått jättebra. Och runtomkring oss snurrar ett stabilt nätverk av människor, som hjälper, skarvar, pusslar, städar och ibland lagar någon soppkastrull då tiden är slut och bollarna är för många för att få ihop det. Suveräna Sara ryckte in i butiken och barnens andra mamma, moster Anna, kom passligt hem förra veckan och har gett ungarna kärlek i överflöd. Thomas har orkat natta barn kväll efter kväll när jag inte har orkat det. Min momma har återigen orkat vika alla de kläder som bara fallit ur allas händer och min pappa har servat på de plan som han har hunnit (förstå ironin i när han säger åt oss att vi ska ta det lugnt). Det allra svåraste har varit att acceptera att jag på grund av min hälsa, inte har varit mitt vanliga jag, med min normala glädje, med min vanliga energi.
 
Men här är jag nu. Jag står på benen och överraskande nog börjar jag se små, små tecken på vändningar till det positiva i min hälsa. Det kliar inte längre 23 timmar i dygnet. Jag har hudpartier på min kropp som börjar anta normal hudfärg. Jag svettas inte längre om nätterna. Jag har efter fem månader med dunjacka och ibland mössa på inomhus, fått byta ut dunjackan till en tunnare tröja. Jag har inte längre svullna lymfkörtlar över hela min kropp. Jag har inte längre så svullna fötter att fotknölarna inte kan förnimmas och idag var det första gången under alla dessa fem månader som sköterskan på sjukhuset sa att jag såg bättre ut, när jag kom för mitt regelbundna saltoljebad.
 
 
 
Idag kom Thomas hem från Österrike. Vi har vilat middag och skickat de sista beställningarna före jul. Vi har gjort frusna bananer med choklad och Bounty. Julklapparna är handlade (ett fåtal köptes på en halvtimmes runda förra veckan, resten fixar vi ur eget lager), julefterrätten är beställd från Aroma och så har vi så mycket mat i frysen att vi inte behöver hysterihandla på Prisma. Imorgon ska vi försöka få ljusen i utejulgranen, cykla, titta på Netflix och läsa boken. Så tänker vi i alla fall.
6 kommentarer
Netta

Hurra för lite bättre hud! Hoppas att det håller i sig och du får bli bättre och bättre nu. Jag fattar inte hur du har pallat, du måste vara en stark människa. Thumbs up!

marie

Skönt att det hjälper dig..Vet hur det är.

Mia

Jag har sagt det förut men det tål att upprepas: du är verkligen min vardagshjälte. Herre gud, kvinna, hur håller du ihop!? Hoppas ni får en underbar, lugn och skön jul med mycket tid för er själva och varann! P.S. Trevligt att det går bra för er business, det är ni värda!

Mari

Vad skönt att höra att huden verkar bättre! Äntligen! Och god jul - tror nog du förstår att ta det så lugnt det går. Du är en inspiration. PÅ många många sätt. Tack för bloggen!

Pernill

Oj så glad jag blir när jag läste att din hud börjar bli bättre!!! små men ack så viktiga steg :)

Sofie

Styrkekram! Ta hand om dig, det vet jag ju att du gör. Härligt att se ljuset i eksemtunneln 💞 vet hur det är med ungar man " måste lämna hemmet med", alla tycker man hittar på så mycket roliga saker för barnen men det är mest för min egen skull, att jag ska fixa dagen... God Jul och hoppas ni får lite snö, det tror jag ni behöver!