Tankar om kost.

Jag har och har alltid haft ett väldigt okomplicerat förhållande till mat, kost och föda. Jag har alltid ätit allt (är inte kräsen alls!), jag har ätit mycket och generellt sett hälsosamt. Jag har och lever ett aktivt liv samt en fungerande ämnesomsättning och jag har i princip aldrig behövt fundera på hur mycket jag äter. Jag har vägt mer eller mindre samma sedan högstadiet plusminus något kilo, jag har ätit semimycket godis och pizza någon gång nu som då.
 
Trangiatortillas
 
Barnen har också de ett väldigt okomplicerat förhållande till mat. De har alltid ätit mycket. De äter i princip all slags mat och vi har som allmän regel (men inte tvång) att de äter upp all mat på sin tallrik före de lämnar bordet. Vi konstaterar att all mat inte är supergod, men sånt är livet och man äter det som lagas, oberoende om det är favoritmaten eller om det är mindre gott. Ibland gör jag t.o.m på flit sån mat som jag vet att de inte älskar, flera dagar i ett sträck, för att visa att livet inte bara är makaroner, korv och ägg. De gillar godis men får det bara på fredagar, de skulle gärna dricka mer limsa om de skulle få - men det får de sällan, ibland får de leverlåda, men oftast får de hemlagad husmanskost.
 
Gillar egentligen inte lösgodis åt barnen, men häromveckan fick de ändå dela på 90 gram.
 
 
 Jag har således egentligen aldrig behövt reflektera över våra matvanor. Grundstommen har varit i skick men vi har ändå kunnat spela med ohälsosammare mat emellanåt. Jag har i det stora hela alltid handlat finskt och ekologiskt (mer och mindre i perioder) så långt det varit möjligt, valt flingor med minsta möjliga socker, inte köpt färdigsaft, försökt variera makaroner med andra kolhydratskällor, valt yoghurt med mindre tillsatser och inte köpt chokladpuddingar. Vi har äter lite för lite fisk (?!) men också helvegetariskt mellan varven. Jag har ansett mig själv vara medveten men inte "fanatisk". Jag skulle bedöma att vår kost i det stora hela var/är bra och fungerande i det stora hela.
 
Sen blev jag ännu mer medveten.
 
 
 
I början av juni lämnade jag bort glutenet. Jag saknade mest brödet och det att jag inte kunde köpa Sias brownieglass. Att äta glutenfritt blev egentligen inte ett större problem än så, eftersom jag insåg att mjölmarknaden var stor och de ersättande alternativen var många. I samma veva försökte jag medvetet också sänka barnens intag av bröd och bullar, eftersom de lätt kunde klämma i sig fem smörgåsar var till kvällsmål. Jag började köpa lite mindre bröd och vi ökade på morgongröten. Efter drygt sex veckor kunde jag inte upptäcka ens en liten skillnad i mitt mående och bestämde mig för att ändå (jag hade dragit mig) för att göra en ännu större kostförändring. Och där omkullkastades lite av min matvärld.
 
 
Det är lite som att lära sig äta på nytt - även om de begynnande testerna från sjukhuset fortfarande inte visar på att jag skulle ha någon som helst födoämnesallergi (dock håller mer omfattande tester på att göras och pricktest kan inte utföras på mig ännu, eftersom huden är i för dåligt skick). Men i stället har jag börjat tro mer och mer på teorin triggers - att det finns födoämnen som triggar kroppen till mer stress, kli och obalans. Tack vare nätet har jag kommit i kontakt med otaliga människor över hela världen och mönstret verkar vara detsamma: socker, gluten, mjölkprodukter och tillsatsämnen är de stora bovarna - vilket i och för sig är någon världsnyhet, men som det inte finns särskilt mycket vetenskapliga belägg och samband om - förutom inom alternativmedicinen. Nu äter jag i och för sig ännu mer begränsat tillsvidare, då min kropp är svag, nedbruten och påvisar höga IgE-värden, för att rena kroppen och läka eventuella inflammationer. Eftersom min pappa även i sommar har haft krämpor som kan ledas till kosten och förbättras med förändrade kostvanor, börjar jag mer och mer tro att vi är det vi äter - även om jag egentligen tycker att vi har en bra kostbakggrund.
 
 
 
 
Detta har i alla fall gjort att mina butiksresor räcker ännu längre. Jag läser på varenda paket och har blivit jättenoga med bland annat citronsyran (surhetsreglerande medel! Citric Acid! E330, E331, E332, E333!) - jag visste t.ex. inte att det fanns i bland annat matlagningsgrädde. Jag är ännu noggrannare med ekologiskt (som jag hoppas är ekologiskt), jag är ännu noggrannare med finskt och närproducerat samt att jag undviker i ännu större utsträckning socker, smaksatt och halvfabrikat.
 
Så nu är jag väl en sån där som jag kallat fanatiker förut men det är förmodligen en naturlig utveckling på att ständigt försöka söka och hitta vari felet ligger. Problemet är dock att det enda jag kan påverka är maten som köps, lagas och äts inom husets väggar, men till all lycka går i alla fall Sindre på ett sockerfritt dagis och de får alla husmanskost ur ett litet skolkök, lagad på plats varenda dag av en duktig kock och med bra råvaror i fokus.
 
Åtminstone är allt bara hemåt.
 
(Eftersom jag fotograferat lite på sistone, är alla bilder i inlägget gamla instagrambilder, där jag förövrigt heter @evaramstedt.)
 
 
8 kommentarer
Robex Lundgren

fint

AngelicasVärld

Bra skrivet - jag lever efter novisen "jag springer mer än jag äter" - dvs jag äter allt, tränar regelbundet och försöker äta en varierad kost. Försöker även föra över det på barnen så att dom får ett bra förhållningssätt till mat.

nufyrabarn

Ska faktiskt pröva på alternqtiva metoder och gå på en test inkommande måndag. Har länge funderat på vetemjölet främst glutenet och sockret. Har en psoriasis i botten och nu mittiallt en kattöverkänslighet (normala allergiprov alla negativa trots att en läkare tycker det är mycket konstigt, enl. Symptom borde provet absolut vara positivt!). Efter en massiv kortisinkur i vintras har jag drastiskt minskat på livsmedel med mycket gluten, oj va det morrades då det vita brödet försvann, men det gick över. Har ersatt vetemjöl med spelt eftersom gluteninnehållet är mindre. Men hör av dig om du vill veta mer om mitt test. Företaget och metoderna har hjälpt många och det fakto att väntetiden är lång, så gör att jag lite tror att de vet vad de gör. Jo, mycket eko hos oss också, ungarna äter inte ens butikens halvfabrikat..

anonym

Hittade ditt instakonto via sevendays. På min eksemtid fanns inte internet, början på -90 talet. Blir helt matt i kroppen av att se hur du har det. Been there, done that. Och beklämd av att läkarvetenskapen inte kommit ett dugg längre på 25 år. Känner alltså igen ALLT.

Jag led i 2 år, var i 20 årsåldern då, innan jag enkelt blev av med eksemen. Hittade en naturterapeut i Sthlm. Hon besöker ännu Pörtom och Gunilla Nygård. Men du kanske redan försökt den vägen, och inte fått hjälp.

Anonym

Om du försöker hålla bort citronsyra ur kosten, så kolla då också att inte t ex shampo eller hudvårdsprodukter du använder innehåller citronsyra.... finns i rätt så många olika produkter

Fru Katt

Intressant inlägg. Här äter vi knappt socker (lingonsylt, ättiksgurka, ketchup typ), eller i alla fall inte barnen. Däremot äter vi mycket vitt mjöl. Jag skulle gärna ändra mig, men lyckas inte komma till skott. Jag skall läsa ditt inlägg en gång till, och se om jag kan bli inspirerad!

nu fyra barn

Var idag på mitt besök med alternativa metoder. Nu undrar jag om du bara tagit bort födoämnen. Men hur är det med kosttillskott? Tar du sådana också för att få balans i kroppen med sådant som är i obalans. Min "kattallergi" är antagligen ingen riktig allergi utan en reaktion på delvis stress i kroppen, men också några små brister. Det var helintressant, testerna kändes lite som hokuspokus att kan nu kroppen reagera såsom hon säger och ta mig tusan... hör av dig om du vill veta mera.

Tove

Har du hört om det här? http://flo-food.blogspot.fi/2015/09/otsonerad-olivolja-mot-rosacea.html