För en vecka sen.

Botniahallsmässan då? Den som delar folket i två, typ. Ja, den var ju spretig - väldigt spretig. Och speciellt för oss som kom direkt från Finlands största barnmässa i huvudstaden helgen före. Det var ju lite eri meininki, om man uttrycker det enkelt. Men något annat hade vi ju inte förväntat oss heller och vi hade sist och slutligen en bättre mässa än vad vi hade förväntat oss.
 
 
Vi var en del av Korsnäs kommuns stora monter och Korsnäs företagare har de senaste åren gjort ett väldigt bra jobb för att hjälpa och gynna speciellt oss småföretagare i kommunen. Kommunen har stuckit ut på alla möjliga tillställningar i nejden med sitt Företagarcafé, som brukar bestå av varierande utbud och företagare. Agneta har blivit monterinredningsproffs och det kändes onekligen lyxigt att få komma till färdigt dukat bord och bara placera ut sina saker. I Helsingfors hade vi ju som sagt inte råd med mer än en liten golvplätt, utan ström, lampor, mattor och andra bekvämligheter.
 
 
 
Men jag undrar ändå om Stormässans koncept är hållbart över tiden? Det kändes som om majoriteten av besökarna bara samlade broschyrer i sina väskor, även om var och en ändå kanske hittade en intressant femte- eller sjättedel av mässan. Det störde också att många av mässutställarna började packa ihop ännu med en timme kvar av öppethållningstiderna på söndag. Må alla vilja hem efter en hel helg i jobb, men det känns ändå respektlöst att folk börjar kånka lådor och riva tält bland andra mässbesökare - även om de inte var så många längre den tiden på dagen. Nu är jag kanske inte rätt person att kritisera med bara två egna mässor i bagaget - men på basen av iakttagelser och "hört från folk", så tror jag det finns en del att jobba på för mässans överlevnad... Var det någon av er som stod i något mässtånd? Och vad tyckte ni i såfall?
 
 

Vi träffade i alla fall många av er. Det var mycket svenskspråkigt folk i rörelse och vår största positiva upplevelse var att vi inte behövde presentera Polkuped, alls. Det blir så påtagligt dylika gånger, då största delen sköts via nätet och man inte ser kunden med ett ansiktet, att vi faktiskt lyckats nå ut. Då känns det verkligt tacksamt att stå med uppgiften och ta emot positiv feedback.
 
Mig lyckades för övrigt de svenska montrarna fånga. Nu behöver vi fara till Ammarnäs och vandra i sommar. Eller vi måste. Hur allt nu ska rymmas på ett enda sommarlov (och här får valfri retfull smiley infogas, heh).
2 kommentarer

Digital gymnastik.

Under året som gått, har jag aktivt jobbat med att testa olika digitala inslag också i skolgymnastiken. Gymnastik är kanske ett av de skolämnen, där man tänker sig att det är svårt att implementera tekniska hjälpmedel utan att det känns för tillgjort - för barnen behöver ju ändå i sista hand röra sig med sina armar och ben, men de digitala möjligheterna är stora även i jumppan - som komplement. Bara apparna som visar gpsrutter, ex. Sportstracker ger både mig och eleverna betydligt mer valfrihet i att variera rutter, övervaka och differentiera undervisningen. Vissa utfall under året har fungerat bättre och andra sämre - men då har det mest handlat om första gångs-fel, som blivit bättre genom att justera anvisningar och upprepningar. De senaste två veckorna har vi haft konditionstema med konditionssimning och konditionslöpning/powerwalk som aktiviteter, men eftersom det brukar kunna vara svårt att få fart på ungarnas fötter, kom jag ihåg teveprogrammet På rymmen...
 
Detta är kanske ett av de mest lyckade digitala implementeringarna för mig under året och därför tänkte jag dela idéen - även om det förmodligen finns många andra som lyckats komma på samma sak före mig. Eleverna storgillade hursomhelst och jag tänker att det också kan fungera som aktivitet för ungdomar oberoende verksamhet eller samling. Vi använde oss alltså av appen Whatsapp. Eleverna delades i par: ett rymmarpar och ett jägarpar. Rymmarparet fick fem minuters försprång och när fem minuter hade gått skulle de skicka första bilden av var de befann sig. Jägarparet tog sedan upp jakten på rymmarna och målet var att jägarna skulle lyckats ta bild av rymmarna utan att dessa skulle märka det. Rymmarna skulle sedermera skicka en bild på Whatsapp var femte minut. Vi hade inga begränsningar i område, utan vi använde hela stan (ju längre bort de for, desto mer motion, tänkte jag, haha). Jag fanns också tillagd i alla elevers Whatsapp-kedjor, vilket gjorde att jag hela tiden kunde övervaka  och kommunicera med eleverna och även ge instruktioner om uppgiftsbyten. Bilderna behövde även vara så pass tydliga, att jägarna kunde läsa fast platsen. Jättesimpelt!
 
Och ungarna sprang (i alla fall emellanåt), de samlade många kilometer åt sig och de var uppjagade när de kom tillbaka (bästa tecknet på att de gillat). Och jag? Jag hade en ganska enkel uppgift under tiden, heh.
2 kommentarer

Dag nitton.

Nu har jag arbetat i nitton dagar i ett sträck. Jag kan inte minnas att jag har haft någon fritid alls, utan har det inte varit skoljobb, har det varit Polkupedjobb, möten, Stafettkarnevalsträningar eller andra program. Och vi har målat, fixat och grejat i nya lagerbutiken. 
 
Och förra helgen var det ju Botniahallsmässan.
 
Men nu har jag alla mina elever anmälda till karnevalen. Celine med sin krångliga hals har blivit opererad idag och jag ska få äta trerätters med kollegerna ikväll.
 
 
Om jag trodde att jag var trött när jag skrev förra inlägget? Det finns onekligen många nivåer av trötthet. Men just nu är faktiskt inte mina reservlager särskilt stora.
 
I helgen ska vi (eller jag och barnen i varje fall) dock vara hemma heeela helgen. Jag har två önskemål: att få städa huset och att få blogga ordentligt.
 
 
 
 
2 kommentarer