Hänt i veckan.

Jag har definitivt blivit en helgbloggare. En vecka försvinner i rasande tempo och när jag startar igång min egen dator idag (obs! det har för övrigt aldrig hänt tidigare.) - inser jag att det inte varit startad sedan i tisdags - och det var den natten som vi, tre mammor, satt uppe till 00:30 och ansökte om pengar till regionförvaltningsverket, i föräldraföreningens regi. Och det är nog så dagarna försvinner: för om det inte är föräldraföreningens möten, så är det Folkhälsans, lärarnas eller arbetsgruppens möten någon eftermiddag/kväll i veckan. Och i jobbet var det annars extra kalabalik i veckan, barnen som jag anmälde till Vasa gymnastikförening ledde till att jag själv också plötsligt blev ledare och mina helger krympte jag ytterligare när jag började lördagsjobba igår. En kväll hann jag i alla fall träna och springa själv och en dag fick jag träningsvärk i skuldrorna när jag kastade frisbeegolf tillsammans med eleverna.
 
Och i torsdags fyllde fina underbara Celine fem år! Något som jag förstås i all röra hade lyckats glömma, ända tills Thomas skickade förfrågan om hennes present på onsdagseftermiddagen. Men i ett par gömda plastpåsar
med arvegods från Pargas, fanns det böcker och memoryspel som jag paketerade in till en lycklig femåring halv sju på torsdagsmorgonen - ivrigt ropandes "näääääär kommer ni och sjunger??!" Men mest av allt väntade hon på lördagen - för då skulle hon få ha sitt efterlängtade vandringskalas - för det har hon väntat på huuur länge som helst. Så vi tog med oss några viktiga och kalasmaten till vår vakiopaikka - Risnästräsket, och sjöng Ja må hon leva.
 
 
 
Vädret var ju något alldeles exceptionellt. Ungarna sprang i shorts ända in till natten och lugnet som låg över världen var alldeles blickstilla.
 
 
 
Vi stekte plättar, åt kycklingsallad och muffins (för den tilltänkta kakan brände jag medan jag höll på med annat, heh) tills det stod ut genom öronen.
 
 
 
Barnens favoritsysselsättning blev att samla pinnstumpar att kasta i elden tills de var alldeles genomsvettiga.
 
 
 
Celine var fem och kalasnöjd och sommarklädd mitt i september.
 
 
 
 
Sen grillade vi mashmallows till ungarna var kladdiga från topp till tå.
 
 
 
Emellanåt var det någonsom skrapade upp sig och skulle plåstras om.
 
 
 
 
 
Och klättra i träd - det slår ju allt! Till och med Marius brukar fråga när vi ska besöka någon ny plats - finns det några bra klätterträd där?
 
Sen vandrade kalasgästerna hem och bort från träsket och kvar blev bara vi och moster Sara. Medan Thomas fixade tälten, tog vi de sockerstinna barnen med oss på en kvällstur runt sjön.
 
 
 
 
Kvällen var magiskt vacker och alla jobbsaker bara rann av mig samtidigt som vi vandrade längs med det blanka vattnet i den varma kvällssolen.
 
 
Sindre kallas också bananmannen och kan lätt sluka 3-4 bananer om dagen. Några timmar tidigare hade han klätt sig i rena kläder.
 
 
Som sagt. Mest satt dom i något träd och ugglade.
 
 
När skymningen sedan föll och kylan tog oss, värmde vi oss en stund i kåtan, grillade korv till kvällsmål och spelade en omgång memory i ljusskenet före vi kröp in i tälten.
 
 
Dimmorna började dansa ut över vattnet och bakom trädtopparna började en eldröd måne stiga. Jag hade gärna velat krypa ut och titta på det utlovade norrskenet under natten men den tanken kändes verkligen inte lockande när jag lite småhuttrande vaknade på natten.
 
 
Men natten gick bra och det verkade som det bara var jag och Sara som hade haft lite kallt. Vi har ännu inte fem omgångar av bra utrustning - till exempel har vi bara fyra liggunderlag som vi sex delade på nu, men på tältet låg placerat på ljung och mossa, så det var ändå ganska mjukt att sova. Det är dyrt att införskaffa all behövlig utrustning på samma gång och därför måste vi freestyla lite. Vi vill också gärna satsa på lite bättre grejer, eftersom visionen är att göra längre och svårare turer vartefter barnen blir äldre.
 
 
Morgonen var kall, men den här tösen var übernöjd över sin idé.
 
 
 
Och om kvällen var fantastiskt vacker igår kväll, så var det något alldeles magiskt när solen steg och sken igenom dimmorna i morse. Ljuset var alldeles gyllenefärgat och dimmorna virvlade snabbt över vattnet när solen trängde undan dem.
 
 
 
Sen packade vi ihop och avslutade femårskalaset för den här gången. Det var verkligen inte det sista utekalaset.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
9 kommentarer
AktivaDagar

Oj det ser ju helt fantastiskt ut! Vi var ju vid Risnestrestje i somras, "i Kakkakaffes fotspår", och jag kan tänka mig att det måste vara helt underbart och magiskt nu med lite höst-krispighet och dimma... Tack för att du fortsätter inspirera!

Svar: Tack själv! September har verkligen levererat fina höstdagar - bara dagarna skulle räcka till allt man skulle vilja göra :)
Eva - Kakkakaffe

jenni nalaneps

underbart ! Grattis till den söta femåringen!

Svar: Kan möjligen bli en återkommande happening.
Eva - Kakkakaffe

Hanna

Men herregud vad härligt. Jovisst, bloggar visar ju inte hela verkligheten, men nog är ert uteliv ett skönt alternativ till innesittade med skärmar och huvudvärk. Tack för att du visar er tillvaro och påminner om att man också kan välja att satsa lite på att få ett aktivare liv!

Svar: Alldeles sant att inte bloggen visar hela verkligheten :) Även om lördagsvädret och -skogen var mest glansbild - i alla fall det här veckoslutet. Tack för kommentaren och för att du läser.
Eva - Kakkakaffe

ml

Ser härligt ut! Vi håller också på utrustar oss för långvandring med barnen. Fast det går i så långsam takt så barnen hinner växa ur sina skalkläder å vandringsskor... :-) Vi har övat oss smått med tält/lavo/presennings övernattningar runt hemknutarna och dagsetapper på vandringsleder. Det som vi egentligen saknar nu är två ordentliga barnsovsäckar med comfort under 10 grader (tips?). Jag borde också ha en större väska än 55l för att ha mera saker i väskan än fastspända på utsidan av väskan. Första långturen (3-4dagar) är planerad till nordnorge i juli/augusti nästa sommar.

Svar: Kul! Fast det är bra med planering och träning - vi är nog kvar på träningsstadiet inför långtur en bra tid ännu - för oss är de största utmaningarna bilresorna till och från vandringsplatserna, hehe. Men hoppas vi ännu hinner på några turer i höst - men helgerna är fullspäckade och veckorna korta.
Men angående sovsäckarna vet jag nog inte så mycket. Vi har egentligen bara två - en vuxen Haglöfs som jag inte minns vad den heter och en Haglöfs Pavo åt Sindre. Jag har kanske lite extra kärlek för Haglöfs och då kunde kanske Ara vara ett alternativ. Sen har jag själv kollat lite på Deuter och Marmot också på Partioaitta, för barnen har lite födelsedagspengar i sparon...
Eva - Kakkakaffe

Sandra

Men va kul! Då har ju våra flickor födelsedag samma dag!! :D grattis till Celine också!
Och himmel så syrerikt det ser ut att vara! :D

Hannasvirrvarr

Ser helt fantastiskt ut, vilken grej med vandringskalas alltså! Toppen :)

Mia

Ni har fullt upp som vanligt, läser jag! Helt underbara bilder och GRATTIS till Celine! Lika glad och företagsam som alltid :) Jag undrar: vilken storlek har ni på tunneltältet och hur många tänker du dig att ska rymmas i det? Ha en bra höst!

Svar: Tack Mia! Kikar in på din blogg med jämna mellanrum och väntar på nya inlägg ;)
Tältet är för tre personer - tycker det är rymligt för tre. Vi sov fyra, men skulle väl nog säga att det är för tre om man tänker på växande kiddos.
Eva - Kakkakaffe

linda

Hej! har följt din blogg ett tag. men jag vet inte varfrån du är, om du är gift hur gammal du är.. :)

Men det måste vara toppen att ha en man/pojkvän att göra såna här saker med. Hur kul som helst ju!

Att fara och cykla långt och ta picknick med.. allt dethär!! Att bara hitta någon som verkligen vill fara ut och tälta, laga mat och inte ha flera 6pack öl med för att sitta och dricka sånt 27/7

Du måste ju vara hur lycklig som helst!!
Eller har ni också argumentationer?

Svar: Kul att du läser här!
Såklart har är vi ibland oense om saker, men jag har gift mig med en man som har samma grundvärderingar som mig och på dem står vi stadigt. Vi har också varit tillsammans i 12 år (sedan jag var 16) och på så sätt växt upp tillsammans och således också format oss efter varandra.
Eva - Kakkakaffe

Mia

Tack för ditt svar, Eva! Tyvärr hjälpte det mig inte alls i mitt beslutsfattande... Du kan nu gå in och läsa om vår sommar ;)