Adventsvandring.

 
Det händer inte så ofta - jag minns inte ens när det skulle ha hänt sist. Men varje gång det händer, påminns jag om varför det inte får hända.
 
Att inte gå ut med ungarna.
 
Det var en katastroflördag. Jag var trött som ett svin. Ungarna å andra sidan var överfyllda med energi samtidigt som de väntade sig galna på lillajultomten.
 
Därför skulle de aktiveras länge och väl idag, även om alternativen på uteaktiviteter inte är särdeles stort just nu. Kvällstid kan man nästan bara cykla eller promenera under vägbelysningen och dagtid är alternativen ungefär likaledes. Fast idag var vi i alla fall alterta på de några få timmarna ljus dagen skulle bjuda på och vi parkerade vid Öjens parkering prick klockan 12, höstens tredje Öjenresa. Som tidigare nämnts, är det en dryg naturstig och efter två timmar i skogen började vi "redan" ha trötta barn och då var vi inte mer än halvvägs. Det var hala spångar, stenigt, geggigt och blött, och mitt minsta barn låg oskojat utmed marken ett femtiotal gånger. Men de kokta äggen, bullarna och glöggen smakade gott vid rastplatsen, även om det är utmanande också med picknick i dessa temperaturer då det snabbt blir kallt vid stillastående. Jag hade dock en omgång med extra kläder och handskar med åt barnen, som vi bytte halvvägs.
 
Strax före fyra tog vi oss dock ur skogen och då låg skymningen redan tät (jag hade faktiskt packat med pannlampor i reserv, ifall det skulle ha tagit ännu längre). Och ungarna, de var betydligt beskedligare här hemma ikväll. 
4 kommentarer