Adventsvandring.

 
Det händer inte så ofta - jag minns inte ens när det skulle ha hänt sist. Men varje gång det händer, påminns jag om varför det inte får hända.
 
Att inte gå ut med ungarna.
 
Det var en katastroflördag. Jag var trött som ett svin. Ungarna å andra sidan var överfyllda med energi samtidigt som de väntade sig galna på lillajultomten.
 
Därför skulle de aktiveras länge och väl idag, även om alternativen på uteaktiviteter inte är särdeles stort just nu. Kvällstid kan man nästan bara cykla eller promenera under vägbelysningen och dagtid är alternativen ungefär likaledes. Fast idag var vi i alla fall alterta på de några få timmarna ljus dagen skulle bjuda på och vi parkerade vid Öjens parkering prick klockan 12, höstens tredje Öjenresa. Som tidigare nämnts, är det en dryg naturstig och efter två timmar i skogen började vi "redan" ha trötta barn och då var vi inte mer än halvvägs. Det var hala spångar, stenigt, geggigt och blött, och mitt minsta barn låg oskojat utmed marken ett femtiotal gånger. Men de kokta äggen, bullarna och glöggen smakade gott vid rastplatsen, även om det är utmanande också med picknick i dessa temperaturer då det snabbt blir kallt vid stillastående. Jag hade dock en omgång med extra kläder och handskar med åt barnen, som vi bytte halvvägs.
 
Strax före fyra tog vi oss dock ur skogen och då låg skymningen redan tät (jag hade faktiskt packat med pannlampor i reserv, ifall det skulle ha tagit ännu längre). Och ungarna, de var betydligt beskedligare här hemma ikväll. 
4 kommentarer

Efit - fredag

Det var Anna-Lena som hade "Ett-foto-i-timmen"-bloggat häromdagen och trots att jag själv gjort dylika inlägg några gånger tidigare, tyckte jag det var så intressant att få en inblick i Anna-Lenas vardag, att jag beslöt att försöka tillämpa det idag. Jag klarade inte ett foto från varje timme - men i alla fall något ditåt.
 
 
 
5:55 Väckarklockan ringer. Vaknar relativt pigg med blodiga papper runtomkring mig. Sindre hade haft näsblodsbad någon timme innan. Min morgonstund är helig. Jag läser Vasabladet mycket noggrant och planerar dagens lektioner samtidigt som jag äter frukost. Alltsomoftast brukar den minsta vakna tjugo över sex och hämma denna morgonstund - men idag vaknar ingen.
 
 
 
7:00 Väcker barnen. Konstaterar att jag var lite väl optimistisk i tanken att ha dem alla påklädda och i bilen 7:15. Normalt börjar de dagis och förskola klockan nio, men Thomas är i Ruka och jag bör starta från byn senast halv åtta för att hinna till jobbet. 7:20 är vi dock på väg mot dagis.
 
8:00 Strax efter åtta befinner jag mig på jobb. Vägarna var ytterst hala och det gick stundvis ganska långsamt påväg till. Kommer ihåg att rektorerna bjuder på glöggmorgon i lärarrummet och rusar upp och sveper en kopp med glögg och en pepparkaka före jag går och undervisar.
 
 
 
 
9:00 Är i full gång med innebandyspel tillsammans med sjuorna.
 
10:00 Har håltimme. Förflyttar mig till gymnasiet och småspringer in till stan för att snabbt köpa en lillajulklapp till ungarna. Rusar också via Classes för att köpa två lampor - en till vessan (har inte haft mer än en glödlampa i 1,5 år) och en till hallen. Småspringer tillbaka till skolan, slutför ett jumppaprogram, printar infolappar samt kollar mailen.
 
 
11:00 Börjar ny undervisning - innebandy igen, men nu med gymnasietvåorna.
 
 
 
13:00 Äter en sen (men god!) lunch i min ensamhet i matsalen och stapplar sedan upp till lärarrummet efter (äntligen!) en kaffekopp.
 
14:00 Nu håller jag på och dansövar inför nästa veckas självständighetsbal i stadhuset med niorna. Vi hinner plöja genom 6-7 danser och eleverna är alldeles ljuvliga.
 
 
 
15:00 Startar hemåt - äntligen en dag när det ännu finns lite ljus kvar av dagen. Men vägen hem är om inte ännu halare än i morse
 
16:00 Har precis hämtat barnen från dagis och eftis. De är så fruktansvärt sandiga och smutsiga, att alla kläder  genast bärs in i tvättmaskinen.
 
 
 
17:00 Har plöjt nätet, druckit kaffe, tömt och fyllt diskmaskinen, utfodrat hönsen, gjort eld i spisen samt värmt gårdagens rester. Barnen tittar på Pettsons tomtemaskinen - timmen efter hemkomst från dagis och jobb är mest kritisk och gud nåde den som börjar bråka och kivas genast vi stiger in genom dörren (alla!).
 
 
 
 
18:00 Momma kommer hit och jag hoppar i duschen och ungarna strider om fredagsgodiset. I samma vecka hämtar min pappa Marius, jag letar efter ett par strumpbyxor och smetar läppstift på läpparna. Skriver också ihop några rader tacktal ifall det skulle behövas.
 
 
 
19:00 Befinner jag mig på företagarnas julfest i Korsnäs där jag fåt emotta utmärkelsen Årets Unga Företagare. Får äta mycket god mat, kockad av Giovanna Teir.
 
 
 
22:00 Kommer jag hem igen. Uppifrån ropar Sindre ännu, men han hinner också slockna innan jag hinner upp på vinden. Surfar, bloggar och slappar.
 
00:00 Borde gå och sova... Sista lördagsjumppan i morgon.
6 kommentarer

Att be om två klick.

Ni vet när man skriver sitt namn och fyller i sin telefonnummer i formulär till höger och vänster. Det är kexchoklad i Citymarket, det är lotterier på mässor och i butiker. Det är tävlingar på nätet. 
 
Ibland har jag funderat om nån någonsin vinner.
 
Men igår fick jag ett samtal från Sverige. Grattis, du är en av finalisterna, sa dom i andra ändan av luren. Jaha, svarade jag och försökte frenetiskt komma på vad och var jag skulle tänkas kunna vara finalist. Eller var det bara ett av alla tusen olika telefonförsäljningsknep?
 
Nämen sini den här gången var det ett sånt samtal som man inte tror att de ringer åt en när man fyllt i ett formulär bland hundratals andra på nätet. Och svagt därefter kunde jag minnas att jag nog skrivit en formulering också någonstans om varför just vi skulle vinna en heluppdatering av vår hemsida. Kanske skrev jag någonting om svårigheten att göra snygga hemsidor hemma i vardagsrummet samtidigt som ungarna dräller i fötterna, surar över förlust i Afrikas stjärna eller annars bara retar varandra till vansinne. Eller bara känslan av att vara omhuldad av jobb hela sin vakna tid.
 
Och det är egentligen ett huisigt pris! Jag var, som jag ofta är, till dylika saker, rätt skeptiskt till om det här verkligen stämde. Så jag var tvungen att ringa upp och reda ut om det fanns någon baktanke, någonting lurt. Men det ska det inte finnas, det ÄR faktiskt bara ett jäkligt bra pris. Vinnaren i tävlingen erhåller en fullkomligt ny hemsida eller butik. Helt från scratch, helt enligt våra önskemål. Och det kan i vanliga fall kosta tusentals euro.
 
Men nu är det så att vi ännu bara är finalist bland fyra andra och det är här ni kommer med in i bilden. Ni har varit lojala när jag behövt er hjälp förut, och det enda jag behöver är två klick. ETT KLICK HÄR och sedan ett GILLA-klick på Polkupeds bild (du behöver alltså ha facebook). Det här är slut redan på fredag, så jag ska inte tjata mycket och länge. Men med er i ryggen borde det nästan vara lätt som en plätt. Och orkar ni dessutom skriva en kommentar, kan det ge er nästan 1500 euro i resepengar. Tack för att ni hjälper.
 
 
Det här är från förra veckans Vasablad. Det var inte en särdeles diskret bild. Men jag tyckte den var glad i alla fall.
3 kommentarer